Boken "Hur kom jag till?" är en lite annorlunda hur-kom-jag-till-berättelse. En bok som i första hand är tänkt som ett verktyg för föräldrarna när de, tillsammans med sitt barn som kommit till via äggdonation – berättar om provrörsbefruktning och äggdonationen. Informationen och kunskapen bör växa fram sakta och naturligt i takt med barnets frågor och den här boken kan vara en del i de första stegen Boken har vuxit fram på grund av många års egen kamp med ofrivillig barnlöshet. Först som en del att "skriva och rita av mig", under dessa många och långa perioder av utredningar och väntetider. Insikten att donera är att ge en stor gåva med hjärtat – och att våga ta emot är bevis på två människors mycket starka kärlek. Jag är nog som de flesta som befinner sig i denna barnlöshetskarusell – enormt kunskapstörstig och mycket frågvis. Återkommande är att många efterlyser just litteratur. Det finns traditionella mamma-pappa-barn-böcker, men det är svårt att finna passande barnlitteratur inom äggdonation och provrörsbefruktning. Jag letade med ljus och lykta efter en sådan här typ av bok, men jag hittade inte någon som jag tyckte skulle passa oss. Jag samlade då ihop mina illustrationer och tankar och startade ett förlag, där jag till slut förverkligade mina idéer om denna barn- och föräldrabok. I boken används lättsamma ord, enkla beskrivningar, mycket värme och busigheter – tillsammans med färgglada illustrationer. Jag har insett att det inte finns mycket ickemedicinsk litteratur att få tag på inom området. Det är mest kliniska fallstudier och läkaravhandlingar, strikta lagtexter och en hel del utländskt (amerikanskt) material som dyker upp när man ”googlar”. Jag har under de här åren befunnit mig på olika hemsidor, chattrum och bloggar för kvinnor och par i min situation. Alla efterlyser litteratur. Detta är en bok som riktar sig till små barn, men boken är egentligen ett verktyg för föräldrarna att ha till hands när de, tillsammans med sitt barn, berättar om provrörsbefruktningen och äggdonationen. Informationen måste sakta och naturligt växa fram och den här boken kan vara en del i det arbetet. Boken andas trygghet, ärlighet och kärlek. Jag tror egentligen att det många gånger är vi vuxna som komplicerar till det hela. Barnen är många gånger rakare och ser saker mer för vad det är. Det finns ännu ingen lag som säger att man är tvungen att berätta för barnet att den genetiska länken kommer från en tredje person, men man uppmanas ändå för barnets bästa att göra det i så tidig ålder som möjligt. All kunskap och erfarenhet pekar på att barnen mår allra bäst av att få veta sin genetiska härkomst från det att de är mycket små. Frågeställningen har vänts och vridits på gällande den ”riktiga” mamman i dagspress och diverse forum. Den juridiska och biologiska modern contra donatorn, alltså den genetiska givaren. Jag har kommit fram till svar på mina frågor och enligt min åsikt är det egentligen väldigt enkelt, så varför krångla till det? Märit Jonsson
|
Författare/illustratör: Märit Jonsson Titel: Hur kom jag till? Förlag: Jellon förlaget 2008 Att donera är att ge en stor gåva med hjärtat. Att våga ta emot är bevis på två människors mycket starka kärlek. Välkommen alla efter- längtade kärleksbarn! 126:- |
||||||
 Tillbaka |
|||||||
