|
| Tack för att ni finns och för att ni ger oss hopp! |
| |
| Hej! Denna sida är min tröst när det kraschat med behandlingarna. Den är den enda sidan värd namnet HEM sida! Jag kommer lite HEM när jag läser om andras bekymmer och glädjeämnen. Bra med Fråga doktorn och alla fakta man kan sluka. Karin |
| |
Hej Red! Tack för en toppen sida. Har sedan starten surfat runt på denna sida och tycker att jag har fått mycket hjälp av att läsa hur det har gått för andra, hur de har kämpat sig igenom olika svårigheter. Jag skulle vilja att ni tog upp mer om äggdonation. Detta ämne kommer att aktualiseras nu när det blir tillåtet att genomföra här i Sverige. Jag förstår att det fortfarande finns en massa frågetecken beroende på att de som beslutar i dessa frågor, kanske inte själva vet hur det kommer att se ut för oss här i Sverige. Jag söker efter information om, hur går det till? hur får man tag på donatorer? vad kostar det? hur ser statistiken ut på de kliniker runt om i världen som har mångårig erfarenhet? Något annat som jag också saknar är forskningsresultat inom hela IVF området. Jag vet att man kan finna en massa forskningsrapporter och andra dokument inriktad på forskning men allt är på engelska och då blir det tungt att läsa/förstå. Under sommaren har vi laddat mina och min pojkväns batterier inför nya försök att bli mamma och pappa till ett litet knyte. Tills dess så ser jag fram emot att få läsa många nya och spännande reportage.
Återigen tack för en helt underbar nättidning! ES |
| |
| Hej Vill bara tacka för artikeln om män och hur vi upplever det här med barnlöshet, IVF-behandlingar och adoption. Det artikeln visar är att vi män faktiskt har en hel del funderingar inför barnlöshetsfrågan. Att de flesta män behöver få ventilera med någon som varit med och kan gången, har känt känslorna osv. Det tvivlar jag inte en sekund på. Vi gör det bara inte. Därför tackar jag för denna artikel som i sin enkelhet visar att jag inte är onormal. Mvh Anders |
| |
| Hej allihop. Vilken lättnad att hitta en sajt med information om vad jag genomgår. Har gått upp 20 kilo efter min första graviditet (jag var överviktig redan innan) och har nu försökt att bli gravid i över två år. Jag kämpar kämpar med min övervikt och viktväktarna. Hur många omgångar har man inte varit med... Visst, man kan gå ner 5–10 kg men sedan går man upp allt igen när motivationen tryter och ibland mer därtill. Det blir som en ond cirkel med skuldkänslor för övervikten som orsakar barnlösheten och ätande. Min man har däremot ingen förståelse för hur svårt det är att gå ner i vikt, vilket gör det ännu jobbigare. Laddar inför ännu ett försök med viktväktarna. Till signaturen Annelie: jag kan trösta dig med att jag lyckades bli gravid när jag vägde 108 kg. Det var vid ca 115 kg som jag började få oregelbunden mens. Kämpa på och lycka till! Hälsningar Majsan |
| |
Hej på er! Vilken bra sida ni har! Jag bor i Finland, har svenska som modersmål och eftersom jag bor i Österbotten hör jag till alla dom som har problem med att behärska finskan ordentligt. Därför är det extra roligt att få höra om de här problemen på svenska. Vi var med om en befruktning genom mikroinjektion 1996 i Tammerfors och har nu en dotter på 5 år.
Vi hade en otroligt tur med allt. Först nu har jag förstått hur "lätt" vi kom undan med tanke på de förutsättningar vi egentligen hade. Min sambo har få dugliga spermier och själv har jag endometrios. Ändå lyckades jag bli gravid på första försöket. Hormon behandligen fungerade bra. Dom plockade ut tretton ägg, åtta av dessa blev befruktade. Dom satte in två och ett av dem resulterade i vår dotter. De övriga sex frystes för senare bruk.
Vi har senare gjort behandlingar med de frysta äggen men allt gick fel. Jag svarade inte på några mediciner hade blödningar i tid och otid. Två av de befruktade äggen klarade inte upptiningen. När jag äntligen var redo och allt stämde, sattes två ägg in vid två olika tillfällen men det blev inget resultat. Vi är jättenöjda över att ha fått ett barn och vi vill inte utsätta oss för flera misslyckade försök. Men jag önskar alla er som försöker lycka till och hoppas att ni inte ger upp. Soliga hälsningar, Mia |
| |
| Hej Bra sight, mycket bra. Varför har jag inte hittat den förut! Är det möjligt att få hjälp med någon av dessa metoder för att bli gravid när kvinnan är 49 - frisk men senaste graviditet var 1995? Finns det någon klinik som kan tänka sig att hjälpa tro? |
| |
| Hej Vad otroligt bra att Ni finns, tack för det! Mvh Mikael |
| |
| Jag vill bara säga vilken fantastisk sida, hittade sidan förra våren när vi genomgick vår första och enda IVF-behandling.Skulle påbörjat vår andra behandling i september men under tiden jag väntade på min mens (som aldrig kom) visade det sig att jag var gravid. Vi väntar nu vår lille bebis i början på maj och jag är i vecka 3. Vad jag vill säga är att jag återkommer ständigt till denna sida. Jag förstår verkligen och lider med alla de som skriver här om sin längtan och sina förhoppningar. Jag följer er vid "sidan av" och jag önskar er alla stort lycka till. Kram Karin |
| |
| Hej, Och tack för en väldigt trevlig och läsvärd sajt. Det är dock en sak jag saknar. Ni skriver ingenting om att det pågår en debatt kring riskerna med provrörsbefruktning. Som jag har förstått är det vanligare med flerbördsfödslar och för tidiga födslar vid provrörsbefruktning, vilket ger en förhöjd risk för olika typer av handikapp t.ex cp-skador. Jag och min sambo kan inte få barn på grund av att han har ett medfött fel som gör att han inte producerar spermier på naturlig väg. Vi har fått veta att vi kan få hjälp genom hormonbehandling, men att det finns en risk för att barnet om det blir en pojke, ärver hans anlag och själv kommer att behöva hjälp för att kunna bli pappa i framtiden. Vi tycker att det känns som ett jättestort moraliskt dilemma. Går det att förlåta sig själv om barnet ärver detta problem eller om det föds med något annat handikapp som är relaterat till provrörsbefrukningen? Kan ni inte ta upp denna problematik också, eller är vi helt ensamma om att fundera i dessa banor? Ullis |
| |
| Hej på er Vill bara tala om att det är jättebra att den här sidan finns. Har själv nyligen funnit den och har redan fått svar på en del av mina frågor under Mailvänner. Det tog bara lite tid innan jag förstod att det fanns en sån här sida, ni gör ju inte precis reklam för att ni finns. Har försökt få barn i 5 år nu utan resultat har nu äntligen tagit kontakt för att få hjälp. Tack än en gång för att sidan finns. Hälsningar Jessica |
| |
Suverän sida!
Hejsan! Ni har en toppentoppenfin hemsida men jag skulle tycka att det var ännu mer toppen om det fanns en möjlighet att chatta! Har ni några planer på det? Vänliga hälsningar Sofia |
| |
HEJ!
Jag är 34 år och känner att klockan tickar. Vad kan jag göra som ensamkvinna? Adoption? Vart vänder jag mig? Finns det andra alternativ exempelvis spermadonation? Vad gäller där egentligen, kan man göra det som ensam? Tacksam för hjälp och information
Mvh Maria |
| |
Hej och tack för en bra nättidning.
Det har varit en jättestor tröst för mig att se att man faktiskt inte är ensam. Just nu är mitt liv upp och ner. Jag och min sambo har två misslyckade försök bakom oss och det känns väldigt tungt. Jag upplever också att man inte riktigt är sig själv under behandlingarna. Men det är kanske egentligen mellan behandlingarna det känns värst. Inte konstigt att vännerna inte förstår när de aldrig varit med om det. Som sagt, tack för allt stöd. Kram Annelie |
| |
| Fick i går höra på regionala nyheterna att vi som bor i Gävle kommer fr.o.m år 2003 att få tre kostnadsfria provrörsförsök, istället för ett som det är i dag. Dessutom har åldern höjts från 38 år till 40 år. Ett positivt besked. Jag har själv genomgått en provrörsbefruktning som tyvärr misslyckades, nu ser jag ljust på framtiden med två försök till nästa år. /Susanne |
| |
| Hej och tack för en bra nättidning. Det har varit en jättestor tröst för mig att se att man faktiskt inte är ensam. Just nu är mitt liv upp och ner. Jag och min sambo har två misslyckade försök bakom oss och det känns väldigt tungt. Jag upplever också att man inte riktigt är sig själv under behandlingarna. Men det är kanske egentligen mellan behandlingarna det känns värst. Inte konstigt att vännerna inte förstår när de aldrig varit med om det. Som sagt, tack för allt stöd. Kram Annelie |
| |
Hejsan!!! Jag undrar om ni kan hjälpa mig angående frågan om surrogatmödraskap. Har försökt att hitta info på nätet. Jag vet att det är förbjudet enligt svensk lag men har hört att det utförs i bland annat Finland och St.Petersburg. Stämmer det? Med hopp om svar. Vänlig hälsning Lotta |
| |
| Fick i går höra på regionala nyheterna att vi som bor i Gävle kommer fr.o.m år 2003 att få tre kostnadsfria provrörsförsök, istället för ett som det är i dag. Dessutom har åldern höjts från 38 år till 40 år. Ett positivt besked. Jag har själv genomgått en provrörsbefruktning som tyvärr misslyckades, nu ser jag ljust på framtiden med två försök till nästa år. /Susanne |
| |
Hej Ingela
Tack snälla du för din varma, personliga historia om hur det gick till när ni fick barn. Jag har gråtit och skrattat. Det var nog det bästa jag har läst någonsin. Grattis till dina barn och tack för att du gett mig tilltro till att jag också kommer att bli gravid någon gång. /Linda Johansson |
| |
Hej måste bara få säga Vilken bra Tidning ni är!
Läser om alla par som har haft det som jag. Man tror man är ensam i hela världen med att inte kunna få barn. Min man och jag kämpade i tio år för att få barn tillsammans. Vi hade båda varsitt barn sedan tidigare. Tio år är lång tid när man väntar varje månad. Kommer MENSEN eller inte? Vi gjorde en utredning. Oförklarlig barnlöshet sa dom. Inget fel på någon av oss men vi fick hjälp med fyra stycken inseminationer, tyvärr negativa. Tog sedan ett lån och tog kontakt med en privat klinik. IVF-behandling, hormonsprutor m.m. Dom plockade ut många fina ägg. Eftersom dom tyckte min ålder var ganska hög (38) så satte man in tre ägg. Och vi lyckades! Det blev en son (mars -95). Vilken lycka efter tio år. Idag är han en pigg liten unge som nu går i förskolan. Till alla par som kämpar: GE ALDRIG UPP! Lycka till! Vi är många med samma problem. |
| |
Hej
Vill börja med att tacka för en suverän tidning! Jag och min man upptäckte den för knappt ett år sedan och då hade vi redan hunnit få vårt IVF-barn. Det hade känts väldigt bra att läsa tidningen under tiden som allt pågick. Vore det inte lämpligt att lägga ut informationsmaterial om villhabarn.com på landets alla gynekologkliniker? Det jag skulle vilja läsa mer om är reportage om adoption med innehåll om - vad det kostar - hur olika par har löst detta ekonomiskt och kanske även om det är något speciellt man ska tänka på inför en eventuell adoption. Min man och jag funderar just nu på om vi ska försöka oss på nya IVF-försök för att få ett syskon till vår dotter eller om vi ska påbörja en adoptionsutredning. Eller om vi helt enkelt ska låta det stanna vid bara ett barn - vilket i och för sig inte är fel, men vi känner nog båda innerst inne att det skulle vara kul med ett syskon. För vår skull men framför allt för vår dotters. Reportage om sådana funderingar skulle också vara intressant att läsa. Många hälsningar och lycka till alla som är mitt uppe i smeten. Sofies mamma |
| |
Hej
Jag är en man som har gått igenom en IVF-behandling tillsammans med min fru. Behandlingen lyckades. Jag läste er artikel "Mannen vet mer om kvinnans reaktioner än tvärtom" och kände igen mycket av det. Att jag som man haft rollen att vara ett stöd till kvinnan och att hon egentligen inte vet så mycket om vad som rör sig inom mig. Kvinnans perspektiv blir lätt den officiella beskrivningen medan det jag som man känt inte får så mycket plats. Ja det verkar till och med en smula tabu. Hälsningar M |
| |
Hejsan ni på villhabarn.com
Vi har lyckats med vår andra IVF-behandling och nu väntar vi tvillingar i början av juni. Vi går nu in i vecka 16 alltså 4:e månaden. Jag vill tala om att vi har haft så mycket stöd av er sida och jag tror att mitt i den värsta bedrövelsen så behöver man dessa solskenshistorier för annars försvinner allt hopp och det är inte bra. Vi tycker att tiden under IVF-behandlingarna var jobbig men det kommer att blekna med tiden. Trots det var det svårt att skiljas ifrån IVF-teamet och som jag skrev på kortet med blommorna som vi gav dem - Ni kommer alltid att finnas i våra hjärtan. Våra tvillingar är jättefina. Den ena är väldigt livlig i magen och den andra lugn, det kan vi se på ultraljudet. Till er alla som försöker ge inte upp! Karin med sambo. |
| |
Hej!
Jag har läst och tagit del av er hemsida om barnlöshet och alla därtill hörande aspekter. Det som jag saknar är debatten om de barn som blir till på konstlad väg. Mest blir jag upprörd över att flera kliniker utomlands erbjuder donationer av ägg och spermier med anonyma donatorer. Det är ju helt emot FNs barnkonvention där det uttryckligen står att alla barn har rätt till sitt ursprung. Jag tycker att ni ska ta klar ställning emot och helt avråda barnlösa från att åka till t ex Finland och Danmark för insemination/donation. Båda dessa länder har undertecknat FN-konventionen men lever inte upp till den. Det är som om det aldrig är allvar när det gäller barn. Ingen tänker på barnen! Jag tänker också på inläggen på avdelningen "psykologi". Där ska de barnlösa även kunna ta del av de rotlösa barnens tankar. Det är ett stort trauma att inte veta om sitt ursprung.
Det var mina tankar! Hoppas ni kan ta till er lite av dom. Hälsningar M |
| |
Hejsan
Jag vill börja med att ge villhabarn.com världens största fång med rosor. Vi, jag och min, man tycker att detta är en kanonbra sida och jag tror att just Andreas dagbok är en liten Hjälp för min man att öppna sig och prata mer om sina funderingar. Jag tror att ofta fokuseras det för mycket på kvinnornas känslor och mannens glöms bort, men här finns båda delarna. Jag tycker att det är en stor hjälp att kunna läsa om allt och jag tycker verkligen att ni har lyckats få med lite av varje här. Tack för att den här sidan finns! Kram Helene |
| |
Sitter här och läser i er tidning vilken jag tycker är jättebra,
det är så roligt att läsa om hur andra lyckas och få glädjas med dem samtidigt som det känns betungande när andra lyckas medan jag själv är barnlös. Håller nu på med vårt andra IVF-försök och hoppas att det ska lyckas. Har inte kommit så långt i försöket, har just börjat med nässprayen, så efter egen beräkning blir det att göra testet på julafton och hoppas på en riktig julklapp. Jag håller tummarna för oss och alla er andra. MVH LA |
| |
Hej ni på vill ha barn
Tack för en jättebra sida. Idag har vi fått veta att vi är med barn. Det är vår andra IVF-behandling och den här gången har det varit mycket bättre i jämförelse med den första. Lite annorlunda medicinering och jag har inte ätit Folsyra sen i somras. Har inte heller haft någon kontakt med min mamma som för det mesta gör mig väldigt upprörd och ledsen. Min sambo han är helt underbar och nu är det bara frågan om det är 1 eller 2 embryon där inne men det får vi veta om två veckor. Vi har gått privat och vi har blivit så bra bemötta i vår stora sorg, vi kommer nog att sakna personalen på kliniken. Men nu är vi med barn och det känns underbart fast jag mår jätteilla och har ont i brösten. Den här tiden, nästan två år och lite mer har gjort att jag har mognat och lärt mig en massa om mig själv och hur folk reagerar och vilka som är våra vänner. Jag har hela tiden varit öppen och berättat på mitt jobb och det tycker jag har underlättat.
Karin med sambo |
| |
Hej!
Jag tillhör en av dem som väger för lite. Dels är jag kort och jag har jättesvårt att gå upp i vikt. Min kille och jag har försökt att få barn i snart 4 år. Min största dröm här i livet är att få barn, det kryllar av bebisar i våran umgängeskrets. Detta gör det hela ännu svårare. Man trodde ju att det var så självklart men man ska aldrig ta något för givet. Är det någon som har något råd hur man går upp i vikt? Tack för en bra sida! |
| |
Hej
Fantastisk nättidning!!!
Jag tycker ni borde skriva mer om adoption. Det skrivs mycket om hur barn blir till på olika sätt: IVF, insemination mm, men inte mycket om att dom faktiskt kommer till genom adoption också. Vänliga hälsningar Annica |
| |
Hej!
Jag hade upptäckt den här sidan redan innan jag behövde den personligen, och tyckte att den var bra. Nu, sedan det konstaterats att jag nog drabbades av en feldiagnosticerad livmoderinfektion i samband med att vårt första (och hittills enda) barn föddes, återvänder jag ofta hit. Min man och jag ska precis inleda kampen för att få ett syskon till vår dotter, och det lär väl bli både genom IVF-försök och genom att inleda en adoptionsprocess. Min personliga erfarenhet säger mig att smärtan och sorgen är densamma vid så kallad "sekundär barnlöshet" som vi har drabbats av. Det kanske kan vara ett tänkbart framtida artikelämne. Vänliga hälsningar, och lycka till med sajten! Maria |
| |
Hej.
Jag skulle vilja läsa om någon som har liknande problem som jag har. Jag har inte (vad jag vet) svårigheter att bli gravid, men har av min läkare blivit avrådd att bli gravid eftersom det skulle innebära för stora risker för min hälsa, och därmed även för barnet. Så hur mycket jag än längtar efter ett litet barn måste jag skydda mig för att inte bli gravid. Skulle jag bli gravid, trots skydd, måste jag kanske överväga abort. Min sambo och jag funderar på adoption, men det måste vi vänta med tills ekonomin tillåter. Det måste väl finnas någon mer som är i liknande situation? Skulle bli jätteglad om ni ville skriva något om det på er sida.
Maria N |
| |
Hej!
jag ville bara skriva och tacka för artikeln om Beatrice Järås och Nils Landgren. Visst vill vi ha barn men man fick tillbaka lite perspektiv på tillvaron efter att ha läst artikeln. Vi är ju tillsammans för att vi älskar varandra i första hand inte för att "göra" ett barn. Tack också för en intressant sida med många tänkvärda inlägg. Ingrid T |
| |
Hej villhabarn.com
Jättebra sida, lättöverskådlig och lättläst. Skönt att läsa vad andra tycker och tänker om IVF-försök, utredningar mm. Ibland behöver man få det bekräftat, att det är fler som är i samma situation och haft samma problem och tankar. TACK! mvh Helene |
| |
Hej
Jag har just läst igenom hela er site och vill tacka för att ni finns! Siten speglar exakt allt som händer fysiskt och psykiskt när man är i den här situationen. Tack för alla fina berättelser om par som lyckats efter flera försök och tidigare misslyckanden. Man behöver få höra om lyckliga slut för att orka med sitt eget. Tack också för all realistisk och medicinskt information som är svår att få tag på. Jag har länge letat information angående orsaker till missfall, men alltid fått höra att det är så vanligt... Själva har jag och min man genomgått tre missfall, varav det senaste för tre veckor sedan efter vår första IVF-behandling. Nu ska vi genomgå en utredning för att se om de hittar någon orsak. Helt plötsligt är man tillbaka där man startade. "Bara inte någonting är fel", "Tänk om vi inte kan få barn tillsammans". Det kändes så skönt när IVF-utredningen i våras visade att det som var problem för oss gick att lösa med hjälp av IVF-behandling. Det kändes jätteskönt att få veta att vi verkligen kunde få barn tillsammans. Idag, efter missfallet känns det som att vi inte längre kan vara säkra på det. Väntan och åter väntan... Vi längtar tills utredningen är över och vi förhoppningsvis får möjlighet sluta oroa oss och få börja hoppas och längta igen! ... sedan får det ta den tid det tar.
Hälsningar Helena |
| |
Hej!
Tack för en bra tidning.
Jag skulle vilja att ni gjorde ett reportage om personer som fått ett barn utan medicinsk hjälp och sen får beskedet att de inte kan få fler. Vi har varit med om det och det var chockerande eftersom vi bevisat att vi kunde få barn en gång och då tar man för givet att man skall lyckas igen. Har försökt få kontakt med andra i liknande situation men utan resultat. De som är helt barnlösa tycker att man "gråter över spilld mjölk", eftersom vi har ett barn förut, men sorgen har varit stor.
Malin |
| |
| Jag tillhör dem som väger för mycket! Vi sökte hjälp för första gången för ett och ett halvt år sedan. Då hade vi under två år försökt att bli med barn. Genomgick utredning. Min mans prover var OK och mina äggledare hade fri passage. Dock saknar jag ägglossning! Jag hade vid denna tidpunkt lyckats gå ner från 129,3 kg till 114,8, vilket jag fått kämpa med! Fick order om att gå ner ytterligare 20 kg innan jag kunde få hormonhjälp, då min övervikt verkade vara orsaken till vår barnlöshet. I alla fall skulle jag under 100 kg, både för min och för eventuellt kommande barns skull. Visst jag kan förstå detta, och de första fem kilona gick hur bra som helst, men sen var det tvärstopp! Hur mycket jag än promenerade och hur mycket jag än tänkte på vad jag åt, så rörde sig inte vågen ner. Började nu må dåligt ,vikten ökade, jag började misströsta. Skrev brev till min läkare OCH bad om hjälp. Fick en hormonbehandling, men en svag sådan, mest för att jag var deppig, tror jag. Ingen ägglossning denna gång heller, tempkurvor och oro. Sedan skulle jag ta tag i vikten igen. Till Viktväktarna på nytt, men stora grupper och de flesta med 5-15 kg övervikt mot mina 45-50 kg - Hur känns det tror ni??? Jag har ständigt gråten i halsen, mår verkligen urkass. Har via min läkare försökt få någon att prata med, men de saknar kurator för tillfället så jag skulle gå via husläkaren. Ett steg som jag fortfarande inte orkat ta. Jag vet snart inte vart jag skall vända mig. Jag bara äter och äter och gråter däremellan. Jag finner inte tröst någonstans. Min sambo har full förståelse och stöttar mig, men det är inte lätt när jag bara gråter. Kan man bli inlagd på en dietkur? Känner mig jättesjuk, då jag ej kan sluta äta. Ska visserligen få träffa en dietist inom en vecka, men vad kan hon lära mig som jag inte vet efter ett år med viktväktarna? Jag vet ju så väl vad som är bra och inte bra. Det måste ju finnas fler i min situation, eller är alla så starka att de kan gå ner i vikt utan problem? Känner mig så hjälplös! Vad kan vi göra? Annelie |
| |
| Tack!!! åh vad jag blev glad när jag upptäckte "villhabarn" på nätet. Tack för att ni finns. Jag kommer att surfa in ofta! Vi har precis påbörjat vår första IVF- behandling efter att ha försökt få barn i tre år och har utretts i två år på fem olika kliniker. Ha en trevlig vecka! Britt-Mari |
| |
| Såg att ni har en artikel om en adopterad kvinna som hade problem att få barn och hade svårt att tänka sig att adoptera. Jag tror inte att man kan säga att önskan att få biologiska barn generellt sett är starkare hos adopterade. Jag är själv adopterad från Korea. När min man och jag upptäckte att vi hade svårigheter att få barn så låg adoption närmare till hands för oss än andra alternativ som tex IVF, så det är olika från person till person. Hälsningar Pia Sjöholm |
| |
| Skulle vilja bemöta reportaget om adopterade som själva adopterar. Ett tänkvärt reportage. Jag är själv adopterad och har naturligtvis funderat mycket på detta. Har ständigt, under alla dessa år av försök och utredningar, hört mig själv säga "aldrig ett adoptivbarn – jag är själv adopterad". Men jag har börjat inse att när man själv har den erfarenheten, och dessutom en bra och lycklig sådan, vem skulle då bättre kunna förstå ett adopterat barns alla funderingar? Vem skulle vara bättre rustad att svara på frågor från en individ som växer upp och känner sig utan identitet? Tack för en utmärkt tidning! Mvh Lisa |
| |
| Hej! Det är så skönt att läsa att vi är så många som delar detta STORA problem! Läste en av insändarna som undrade om man ska berätta för sina vänner eller ej. Det är nog ganska individuellt, men när vi bestämde oss för att berätta var det som om en sten föll från bröstet. Nu känner vi att våra vänner delar detta med oss och då blir det lite lättare att bära. Hälsn. Bettan. |
| |
| TACK för en bra tidning som tar upp livets väsentligheter för oss barnlösa, gjord av personer som vet vad dom talar om! Hälsningar Mia |
| |
| – En undran jag har är huruvida folk berättar för sina vänner? Min man och jag har valt att inte berätta, men det börjar bli ganska ohållbart. Folk undrar ju varför man beter sig som man gör. Mvh Jonna |
| |
Hej villhabarn. Såg verkligen fram emot er tidning och jag blev inte besviken. Min önskan är dock att ni skriver mer om adoption som är ett fullgott alternativ för barnlösa.Men det kommer väl hoppas jag. Man läser ofta om par som vill ha egna barn till varje pris, men vad tror dom att adopterade barn är, andras kanske? De är våra egna de också. Hälsningar Katrine |
| |
Hej redaktionen. Jag skulle vilja läsa om missfall och dess orsaker. Har inte sett något om detta.Har själv haft flera missfall och är nu gravid igen. Vänliga hälsningar Annika |
| |
| Jag besökte er site idag och fick information om ofrivillig barnlöshet. Men jag hittade ingenting om missfall. MvhMagdalena |
| Redaktionen: Vi har artiklar på gång. Ingela |
| |
Hej. Är just nu mitt uppe i vårt första IVF-försök. Då en stor procent kvinnor som ej kan få barn har endometiros, så även jag. Skulle jag tycka det vore intressant att få läsa mer om det. Tack för startandet av denna tidning. Verkligen. Med vänliga hälsningar Maria |
| |
Vilken trevlig websida! Jag är själv numera mamma till tre barn, adopterade från Colombia. Synd att inte en sådan här tidning fanns när vi var "mitt i smeten". Mvh Anita |
| |
| Glöm inte dem som förblir barnlösa. Vi pumpas dagligen fulla med solskenshistorier om de som blivit föräldrar efter jättelång tid, otaliga IVF-försök, adoption osv.... Men vi hör aldrig eller sällan om de som förblir barnlösa |
| Vill ge ett tips: Var sparsam med frasen "Ge inte upp!" Den kan ställa till mer skada än nytta. Den får mig och flera andra att skrika "jag ger upp när f-n jag vill!! när JAG känner att jag behöver det!! när JAG inte orkar mer!"......Och den kan kännas hård för dem som slutat att försöka, få dem att känna att de borde ha dåligt samvete för att de "gett upp"... Mvh Jennie |
| Redaktionen: All respekt för din reaktion. Jag har utgått helt och hållet från hur jag själv kände det under alla år när jag försökte få barn. Jag ville bara höra om de som lyckades. Detta spörsmål kräver mer plats än såhär. Vi återkommer om detta.(Läs även nästa inlägg). Ingela |
| |
| En sak som jag tänkt på är att de som ställer upp i intervjuer är personer som har fått barn. För mig som fortfarande är barnlös är de "fiender", det spelar ingen roll om de har kämpat i tjugo år, gjort tio IVF-behandlingar eller adopterat tre barn. De har ju nått det mål som inte vi har. Även om jag vet att de vet precis vad det är vi går igenom så är vi ändå inte på samma våglängd. Jag skulle gärna se reportage om de som är mitt upp i det. Med vänliga hälsningar, Annelie |
| Redaktionen: Bra ide! Ingela |
| |
| Jättebra. Detta var det bästa jag har sett på mycket länge om ofrivillig barnlöshet. Mycket bra! Min man och jag har efter tretton år lyckats bli föräldrar till en liten pojke som föddes i januari i år. Vilken lycka! Skriv gärna om hur det är att bli föräldrar när man hunnit bli lite äldre. Själv är jag 38 och min man 41 år. Många av våra jämnåriga kompisar har barn som är i tonåren nu. Hälsningar AnnChristin |
Redaktionen: Roligt att du tycker om vår nättidning.Lite äldre föräldrar är ett bra ämne.Vi kommer att skriva om det. Ingela
Ett ställe jag återkommer till när det känns tungt. När orden tagit slut och då jag inte vill plåga nära och kära. Ett ställe där jag inte känner mig ensam. Ett ställe som ger mig hopp.
Jag besöker villhabarn.com på grund av dess saklighet och klara upplägg. Det är en mycket gedigen sida i ämnet.
En bra sajt med mycket att läsa för oss som vill men inte kan få till det med barn. Härligt med ett forum där man kan byta tankar och åsikter med andra i samma situation. Jag som har endometrios skulle behöva få ihop en massa pengar för att finansiera IVF-försök. Här kan man få en smula tröst och bli stärkt av att läsa om andra i samma sits, jätteskönt! Man är ju inte ensam liksom. Skulle kanske önska att det oftare fanns möjlighet att ställa frågor till läkare. Kanon bra sajt! Tack.
När hoppet är ute och man behöver söka tröst finns det alltid hos villhabarn.com.
Det är en mycket bra sida med all information man behöver när man tillhör de ofrivilligt barnlösas skara. Det kunde gärna få finnas ännu fler berättelser ur verkliga livet, typ Anglas dagbok. Annars är det en toppensida!!!
En samlingsplats för oss som har svårt att få barn, en kanonsida med mycket information, bra upplägg, bra länkar och enkelt att hitta på. Finns ingen bättre. Jag älskar er sida. under en snart fem år lång kamp har jag många gånger suttit och läst här och fått svar på frågor om barnlöshet.
Som många andra på denna sajt är jag och min make barnlösa sedan tio år tillbaka. Här får jag tröst och förstår att jag inte är ensam. Jag hade uppskattat om experter kunde uttala sig om de olika personerna som skriver dagbok. Hade även varit fint om det fanns någon typ av värdering eller bedömningar av de olika IVF-klinikerna. Vilken ska man välja, varför och så vidare?
Tack för att ni finns! Ni gör det lättare i väntan på att vi ska bli tre. Här finns det chans att få prata med andra som är i liknande läge som oss. Mycket bra att ni informerar om när det kommer ut ny litteratur. Tack!
Villhabarn har varit ett fantastiskt stöd för mig när vi började med IVF-behandling och när vi sen fick vårt efterlängtade barn. Samtalsforumet kunde förbättras genom att varje fråga blir en egen rubrik och att man kan se hur många som har svarat. Ett problem är att vissa aldrig får svar på sina frågor medan vissa får flera för att de är "populära" och känd på villhabarn.com, det tycker jag är tråkigt.
Jag tycker att villhabarn.com är ett heltäckande forum för mig som just "Vill ha barn". Här kan jag finna allt. Litteraturtips, kliniker, reportage, debattsidor och mycket mycket mer. Det är bra att några debattsidor kräver inloggning, det har gjort det hela trevligare.
Jag är finlandssvensk och blev jätteglad då jag hittade den här sajten, Problemen är det samma i Sverige och i Finland men jag har inte hittat någon motsvarig länk i Finland. Dessutom söker många från Sverige hjälp i Finland så vi har verkligt mycket att ge varandra och att dela erfarenheter, glädje och sorg. Ni ger styrka och kraft och hopp. Jättebra sida!
Jag hittade villhabarn.com efter vårt första IVF-försök som tyvärr slutade med missfall i vecka 10. Jag fick skriva av mig, och fick svar! Att prata med andra om oro, förväntningar och annat som hör IVF till har gett mig styrka att faktiskt gå vidare och göra ytterligare ett försök. Hade jag inte hittat denna sidan hade nog känslan av ensamhet varit ännu större. Har även fått nya vänner som precis påbörjat sin behandling på samma klinik som vi, super kul. Det ända jag vill säga egentligen är TACK!
En räddare i nöden. Så vill jag beskriva villhabarn.com. Oavsett om man vill ha information, tröst, peppning eller skäll så hittar man det här. Sajten var en livräddare i början av infertiliteten med all information och att jag fick vetskapen om att det fanns många andra i samma situation. Men även nu, en bra bit in på den känslomässiga berg- och dalbanan när man vet det mesta som är värt att veta kring infertilitet så hittar man ändå nya saker som
ökar kunskapen, tröstar, peppar eller upprör. Om man som jag är lätt beroende av sajten så går det kanske lite väl länge mellan vissa uppdateringar. Ännu mera boktips samt mer om vetenskapliga studier rörande infertilitet skulle kanske önskas. Men ni är bra precis som ni är!
Det är en underbar sajt som innehåller så mycket viktigt för oss som Vill. Men jag tycker att första sidan på webben är lite rörig och skulle uppskatta om man kunde strukturera upp den lite så den blir mer användarvändlig. Ni gör ett otroligt bra arbete och är behövda!
Sajten var en "livlina" för mig under våra försök. Här har jag i början sökt information och tröst, vädrat mina tankat och bytt erfarenheter och till slut själv kunnat ge stöd åt andra. Då vi började vår första behandling kände jag mig väldigt ensam och okunnig. Tack vare villhabarn.com fick jag information och stöd av andra i samma situation. Här fick jag även tips om länkar med mera. Hade inte detta forum funnits så vet jag inte om jag hade orkat kämpa på i den andan som vi gjorde. Vi har haft turen att till slut lyckas. Idag har jag inte lika mycket tid att tillbringa på sajten då vår dotter bara är några månader gammal men jag försöker titta in ett par gånger i veckan för att ta del och utbyta tankar och känslor. Vad jag vet helt säkert är att jag kommer att återkomma mer aktivt igen när det är dags för ett syskonförsök.
Jag bara älskar den här sidan, att i lugn och ro kunna läsa om andras problem som liknar ens egna. Men jag saknar är chatt. Tack för mig, och tack för att ni finns.
Jag besökte ofta villhabarn.com då vi låg i startgroparna för en fertilitetsutredning. För att förstå att det finns andra som har det som jag och min man, och för att ta reda på fakta när vi stod inför en ny och okänd värld med behandlingar och IVF. Idag skulle jag önska att det fanns mer information på webbplatsen om hur man som par och individ tar sig igenom en IVF-graviditet.
Jag tycker att denna sida har varit ett stort stöd under denna jobbiga tid av barnlöshet. Jag och min man har varit tillsammans i arton år och har försökt att få barn i sex år, men utan resultat. Vi står i kö för adoption men detta tar också tid. Jag kunde aldrig tro att detta skulle kunna få oss att må så dåligt. Jag är själv adopterad. När jag mår extra dåligt går jag in på denna sida och finner tröst. Tack för att ni finns.
Innan jag kände till villhabarn.com så trodde jag att jag var alldeles ensam om mitt och min mans problem. Min mamma tipsade mig om sidan och ända sen dess är jag inne minst en gång om dagen och tittar. Jag kanske inte skriver så mycket men det är ändå skönt att läsa om alla som kämpar på samma sätt. En sak som jag däremot saknar är lite mer information om början av en infertilitetsutredning. Tack för ordet och en bra sida!
Jag tycker att villhabarn är en mycket bra sida, den ger bra information och det viktigaste den inger hopp för oss som inte kan få barn. Dessutom är det skönt att kunna läsa om andras situationer och kunna prata med andra.
Det är bra att ni tar upp alla nyheter från den vetenskapliga världen när det gäller infertilitet. Det skulle vara intressant att få veta om chanserna ökar att bli med barn då man använder sig av alternativa metoder.
|
Tillbaka
Brev till redaktionen