November
Snart är det dags för vårt första besök på kliniken. Vi är mycket nervösa inför svaret på våra inlämnande prover. Blod- och spermaprov. Håller nu tummarna.

27 november
I dag har vi varit på vår första undersökning och fick veta att Fredrik inte hade några spermier. Nu trillar tårarna igen, jag kan inte sluta gråta. På fredag ska vi lämna in ännu ett spermaprov och se om det är bättre. Kanske, men vi skulle inte hoppas för mycket.

Det känns för jävligt just nu. Om dom inte hittar något ska han få genomgå en behandling där dom går in med en nål och söker efter spermier. Det är bara att vänta och se men just nu känns allt hopplöst. Ska vi aldrig få några barn? Jag är så ledsen och Fredrik också, han säger att han känner sig som en halv man.

Fy, så livet kan förändra sig. Jag kunde inte åka till jobbet efter detta, fick gå hem och lägga mig och sörja. Fast jag vet att det inte blir bättre av det så i morgon får jag ta mig i kragen och gå till jobbet igen.

En ledsen Marie.

30 november
Hejsan igen Idag gick jag upp kl 06.30 fast jag var ledig. Idag var det dags att lämna in ett nytt spermaprov. Jag gjorde te åt Fredrik som hostar och är förkyld. Vi satte oss i soffan och sedan var det tid igen för det svåra, att Fredrik skulle få utlösning i burken.

Ja, det är inte lätt för honom att bli upphetsad bara för att man måste. Men det gick, vi fångade upp det i burken och sedan var det bara för honom att åka iväg till kliniken med burken innanför tröjan.

Han ringde mig kl 9.00 och sa att det gått bra. Han hade lämnat in provet och om två veckor så ska vi få svar på posten. Då kommer vi att vara nervösa. Jag hoppas att dom kan hitta i alla fall en liten spermie som simmar omkring. Just nu är det bara detta som snurrar runt i mitt huvud. Kan inte tänka på något annat.

Jag önskar och hoppas att vi en gång ska få uppleva lyckan att få vänta ett barn. Jag vet ju att vi aldrig kommer att få uppleva den spontana känslan att springa i väg till apoteket och köpa ett test och prova. Det gör så ont att vi inte kan få uppleva den känslan Fredrik och jag. Vi vet ju nu att vi måste ha hjälp på vägen för att bli med barn. Jag vill, hoppas och önskar oss ett barn tillsamman som bara är vårt. Men vi vet inte vad livet för med sig och tur är väl det. Vet inte om vi orkar men vi måste.

3 december
Vi fick svar på vårt andra spermaprov idag! Dom hittade inga spermier nu heller. Hur ska vi orka? SKA VI ALDRIG FÅ BARN? Läkaren säger att vi ska kolla mina äggledare och livmoder på fredag. Dom ska spruta in koksalt och kolla med ultraljud. Senare ska dom undersöka Fredrik igen, i bitestiklarna och sedan i testiklarna för att se om det kan finnas någonting där.

Jag håller på att tappa modet, detta är för sorgligt. Jag vet att man ska tänka positivt men vem kan göra det just nu? Varför ska detta hända oss? Vad får vi ut av detta när allt är klart? Kommer vi att bli starkare tillsammans, med varandra? Men man kan fråga sig varför detta händer just oss? Vi är så nere och ledsna och vi måste tala med varandra.

Fredrik han är så nere och det är inte så lätt att trösta honom när man själv är så ledsen. Men vi gör ju detta tillsammans och därför måste vi prata. FY FASIKEN, VARFÖR? Nästa undersökning på Fredrik blir den 19 december.

Marie

7 december
I dag ska vi i väg på en undersökning. Nu ska dom undersöka min livmoder. Jag vet inte om detta gör ont eller inte. Men jag kan stå ut. Bara vi får ett barn. Tidigare kunde en man som saknade spermier bara bli pappa genom spermiedonation eller adoption.

Tack vare provrörsbefruktning med mikroinjektion kan han idag bli far. Så visst tänds det ett litet hopp i mitt hjärta igen. Men jag tycker att detta är otroligt svårt. Jag har två barn sedan tidigare med en annan man. Och detta försvårar ju allt ännu mer. Min äldsta tjej hon sa till sin mormor:

Tänk om mamma och Fredrik får ett barn då kanske mamma inte älskar mig . Vad detta är svårt. Hur ska man kunna förklara att man älskar henne ändå?? Mina barn bor inte med mig och Fredrik utan bor kvar hos sin far på grund av skolan och kompisarna, men jag har ju sagt att dom får så gärna bo hos mig.

Hur ska man kunna förklara allt detta så hon förstår? I kväll kommer i alla fall barnen och mina föräldrar från Västerås. Vi ska gå i Gamla stan och sedan på Nordiska museet på lördag så då får jag skingra tankarna lite. För detta här tär på alla sinnen det vill jag lova att det gör.

Och frågor som spermiedonation har också kommit på tal. Min första reaktion blev NEJ men ju mer tiden går så mognar den tanken och vi är nu inte helt främmande för den tanken. Nu ska vi snart åka i väg till undersökningen av min livmoder.

Marie

12 december
Nu är det onsdag och vi har varit i väg på undersökning. När vi skulle åka ditt så var vi nervösa. Jag var nervös för att det skulle göra ont. Fredrik för att han skulle få reda på något nytt sorgligt. När vi kom till kliniken så blev vi mottagna på samma trevliga och trygga sätt som alltid.

Vi fick träffa en läkare som undersökte mig. Inte gjorde det ont men jag var nervös ändå. Fredrik höll min hand hela tiden. Doktorn sprutade in koksalt i min livmoder och sedan kollade han med ultraljud. Allt såg så bra ut och det är inga fel på mig alls.

Det var jätteskönt och höra efter allt sorgligt med Fredrik. Jag blev så glad för att det var ju i alla fall ett problem mindre. Nu kan vi bara koncentrera oss på Fredrik. Vi frågade också vad som ska hända den 19 december när vi ska dit igen. Läkaren svarade att då ska vi prata om svaren på de prover som Fredrik har lämnat. Sedan hur vi ska gå till väga i nästa steg.

16 december Ja, nu sitter man här och det närmar sig jul. I dag är det den tredje advent och tiden för läkarbesöket närmar sig med stormsteg. Jag är nervös för vad han ska säga till oss. Inte är det lätt att tänka på jul nu. I dag fick jag veta av Fredrik att han hade talat med sina kompisar angående vårt problem. Det var för en vecka sedan och jag har inte fått veta något förrän i dag. Men vi är ju inblandade i detta bägge två. Varför har han inte sagt något till mig? Inte vet jag. Han talar inte spontant om vårt problem att vi inte kan få barn. Jag försöker fråga honom men han pratar inte alls om känslorna så öppet som jag. Men jag blir så sårad över att vi inte delar detta.

19 december  
Nu har vi varit i väg och fått svar på varför Fredrik inte har några spermier. Fy fasiken. Jag gråter. Det är en kromosomrubbning som gör att han inte producerar spermier varför chansen att vi ska kunna få barn är så liten så den kanske inte finns. Vi ska till KS på genetiklab och få info efter jul angående denna kromosomrubbning och då kan dom besluta om man ska gå in och kolla om det finns något i testikeln.

Men den chansen var så fruktansvärt liten så jag tror inte att man gör någon sådan undersökning när det rör sig om en genetisk kromosomrubbning. Doktorn sa att vi inte skulle hoppas på att man kan hitta några spermier alls.

Idag, senare när vi var på väg hem, såg jag en tjej med barnvagn och då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka och tänkte att så får jag aldrig gå med vårt alldeles egna barn. Jag känner mig så nere och ledsen. Varför ska detta hända oss? Man tror att sådant händer andra. Varför? Fredrik hoppas men jag har förlorat mitt hopp.

Marie

23 januari
Vi har varit på genetisk rådgivning angående kromosomavvikelsen som Fredrik har. Då sa doktorn att Fredrik har en avsaknad av y-kromosomen i ca 75 procent av sin kropp.

Hon sa att man kan se detta bland annat på att man är kortare än normalt och har en liten pung. Men i Fredriks familj är de ju så långa. Fredrik är kortast med sina 188 cm. Skratt. Så kort är han inte.

Dom vet inte om det finns ett förstadium till spermier i testikeln så vi för lov att göra en biopsi. Sedan fick vi veta att detta inte var ärftligt så om vi skulle få en son någon gång så ska det inte behöva vara fel på honom. Det går alltså inte i arv.

Detta har inträffat när Fredrik bara var en cell i sin mammas mage. Så nu hoppas vi och väntar på biopsi men det är fruktansvärt jobbigt. Man pendlar mellan hopp och förtvivlan.

Marie

18 februari
Den 10 februari fick vi ett brev som sammanfattar det läkaren talade om för oss. Så nu väntar vi på att vi ska få komma till vår IVF-klinik igen för att gå igenom en testisbiopsi. Denna väntan är för jävlig rent utsagt. Vi vill ju ha vår lilla pip som arbetsnamnet är. Längtar så

Marie

Brevet från läkaren
Bästa Fredrik och Marie!
Vill med detta brev sammanfatta den information Ni fick vid Ert besök här på kliniskt genetiska mottagningen den 18/l -02...

Man har gjort en kromosomanalys av Fredrik då man i samband med barnlöshetsutredning ej kunnat se spermier i två spermaprover. Kromosomanalysen visar att Fredrik har två olika "cellinjer", en helt normal samt en där cellerna har tappat sin Y-kromosom. Denna förändring har skett tidigt, efter befruktningen, hos Fredrik av oklar orsak.

Hos människan sker hela tiden små förändringar på det genetiska planet (mutationer). Det är bakgrunden till hela evolutionen.

Den typ av förändring som vi funnit hos Fredrik finns det många kända fall av. Förändringen påverkar i första hand fertilitet, kroppslängd samt storlek av testiklarna. Cirka l/3 av männen man undersökt i forskningsrapporter har saknat spermier i spermaprov. Sannolikt är det vanligare ju större andel av cellerna som saknar Y-kromosomen.

Med dagens kunskaper kan man ej säga om det finns spermier hos Dig. Dock har män med andra kromosomavvikelser och avsaknad av spermier i spermaprov i enstaka fall kunnat behandlas med provrörsbefruktning. Enda möjligheten är att prova med s k testisbiopsi.

I de få fall som skett har ej ökad risk för barnet setts. Det finns en större erfarenhet av kvinnor med motsvarande kromosomavvikelse. I de fall de blivit gravida har ej ökad risk för kromosomavvikelser hos barnet setts. Det är en mycket liten risk för en eventuell son att få samma avvikelse då förändringen hos Fredrik skett efter befruktningen...

Med vänliga hälsningar

... Leg läk

27 februari
Till kliniken. De pratade om biopsin. Vi kan göra en sådan om ca 3-4 veckor och då kostar det hos dom 10 000 kr om det finns spermier. Om det inte finns spermier så kostar det "bara" 5000 kr. Då är det stopp där, då vet vi ifall vi ska leva ett liv utan ett barn tillsammans Fredrik och jag.

Men vi kan också välja att doktorn skriver en remiss till ett sjukhus och då bekostar landstinget det men då får vi vänta i 1 1/2 -2 år.

Fan, rent ut sagt. Och om det finns spermier så kostar sedan provrörsbefruktningen 32 000 kr men då blir det ju på en gång efter biopsin om det finns spermier.

Hur ska man göra? Jag känner att vi måste få veta snart så att Fredrik kan komma in i bearbetningsfasen för så här kan man ju inte ha det. Ovissheten är värst. Så nu hoppas jag att vi kan skrapa i hop pengarna och vi vet ju intevad summan kommer att bli. Antingen 5 000 eller 42 000 kr. Ingen vet . Det känns som ett lotteri. Det känns så svårt att inte ha ekonomi som klarar sådant här på en gång. Men vi får leva på vatten och bröd och för vår kärlek för varann.

Vi vet inte hur men vi ska nog chansa på detta lotteri i alla fall och det är snart. Jag kan inte vänta i 11/2 år på svar, då blir jag tokig. Ja, ibland känns det som om jag blir tokig.

25 februari
I dag ska vi i väg igen till kliniken på fortsatt utredning. Jag är så nervös som jag alltid är när vi ska dit. Vi får se vad dom säger.

27 februari
Nu får vi välja på biopsi eller ej. Om vi gör biopsin privat på kliniken så ska vi få göra den inom tre veckor och då kostar det 5000 kr i fall dom EJ hittar spermier. Men om dom hittar spermier som vi hoppas på kostar det 10 000 kr för då fryser dom in spermier så vi sedan kan få genomgå en IVF som då kostar oss 32 000 kr.

Då måste vi göra IVF-behandlingen där hos dom. Inte vill vi gå miste om de spermierna. Men det orkar vi inte tänka på just nu. Om vi väljer att göra detta genom landstinget på ett sjukhus så kostar det oss ingenting men det kostar oss hopp och förtvivlan i ca 1-2 år innan det blir vår tur. NEJ TACK . Men vi ska diskutera detta Fredrik och Jag .

Livet är bra orättvist!

3 mars
Nu har vi bestämt oss! Det blir biopsi på kliniken och kommer att ske ev. den 13-14 mars. Fredrik oroar sig för smärtan men jag kommer att vara med honom hela tiden. Undrar vilket svar vi får. Med det svaret vet vi och om dom inte finner några spermier så kan vi komma in i bearbetningsfasen av sorgen för att vi inte kan få ett biologiskt barn tillsammans.

Vi tar eventuellt upp en diskussion angående spermadonation senare när vi vet. Men vi är inte helt främmande för det. Nu får vi bara vänta. Fy, magen knyter sig när jag tänker på det.

Marie

Den 25 mars  Uppdaterad
Då kom svaret. Det finns inga spermier, Fredrik är steril. Jag kan inte sluta gråta och sörja . Hur ska detta bli? Jag försöker att trösta Fredrik som trodde att det bara skulle gå men nu går det aldrig att få ett biologiskt barn. Han är så ledsen och nere och nu får vi försöka att ta hand om varann.
Marie