|
Debatt pågår om anonym eller ickeanonym donator.
Hur och när kommer ni att berätta för ert barn om hur det kom till?
Namn: K v ä u
Skickat: 2007-02-12 19:25
|
Till Karina,
Så mitt i prick!!!
Kunde inte ha skrivit det bättre själv. Håller med om varenda ord! Ditt
inlägg borde alla kunna förstå som vet hur det är att älska sitt barn.
Tack! |
|
Namn: Karina
Skickat: 2007-02-11 21:41
|
Problemet med att berätta för "alla" om ÄD är inte vad man själv tycker.
Andra människor har rätt till sina reaktioner och det är bra naivt att tro
att alla kommer att tycka att det är lika fantastiskt som man själv tycker.
Många tycker att det är fel att dontationen kan ha varit anonym, många
tycker att det är fel att äldre kvinnor blir gravida och får barn, många
tycker att det är sensationellt på olika sätt. Jag tycker inte att mitt
barn ska behöva möta alla dessa olika sorters reaktioner utan att det bäst
behandlas som en privatsak i den närmaste kretsen. |
|
Namn: Lotta
Skickat: 2007-02-11 16:04
|
Såg en artikelserie i DN-s nätupplaga om ensamstående som insemineras.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=531&a=614240
Stod att man i Danmark börjat tillämpa öppen donator, vilket var väldigt
populärt. Samma vilkor som i Sverige. Ganska säker på att man även tidigare
kunde få amerikanska spermier med öppen donator där. Chefen för kliniken
hade en liten varning för att barnen (och mammorna) skulle kunna se
donatorn som en pappa om han blev icke-anonym när barnet var vuxet.
Antagligen en större risk för barn till ensamstående - barn till par har ju
redan en pappa. Men det är ju såklart en risk att donator och barn har
olika önskemål om nivå på kontakten. Men den risken får man ju ta om man
väljer att donera eller få barn genom donation. Hur som helst verkar ju
möjligheterna till icke-anonym donator bli allt bättre (Finland, Danmark,
Sverige). Hoppas barn som kommer till anonymt minskar pga det. |
|
Namn: Christer Johansson
Skickat: 2007-02-11 14:32
|
Barnet skall leva ett helt liv,att då inte ha tillgång till sitt ursprung
är det OK |
|
Namn: Katti
Skickat: 2007-02-11 11:15
|
Hallå där!
Vilken intressant debatt! Har läst alla inläggen hittills. Jag har också
kontakt med människor som gjort ÄD, och jag känner inte att man kan lägga
sig i allt runtikring det hela. Precis som K v ä u skriver, det är en
underbar privatsak som faktiskt inte "hela världen" behöver veta om.
Jag tycker att det räcker med att man SJÄLV tänker sig in i hur det vore
om man befann sig i en situation där ÄD vore enda alternativet. Det är väl
fantastiskt att det finns...!
Såg på tv2 igår, deras temakväll med några intressanta dokumentärer. Blev
tårögd när jag såg kvinnorna som strålade av lycka när de berättade att
deras ägg hade "blivit" barn i många fall...
Hälsningar Katti |
|
Namn: K v ä u
Skickat: 2007-02-10 17:05
|
Till Barbro,
En underbar privatsak, men inte något alla behöver veta.
Jag berättar inte allt annat underbart från det privata heller, t ex inte
heller hur det var när min äldsta dotter blev till (vi vet exakt när och
hur det var).
Antagligen var min parallell till adosituationen dåligt vald. Vid adoption
är det ju många gånger väldigt uppenbart och inte utrymme för funderingar
huruvida alla bör veta eller ej.
Fast alla väljer inte total öppenhet där heller. Jag har en arbetskompis
med en adopterad tonårsdotter från Polen. Hon vill INTE prata om att hon är
adopterad och tar aldrig själv upp det. Detta trots stolthet, kärlek och
glädje inom familjen. Skulle det vara något fel med hennes val? Det är det
valet jag/vi vill ge vårt donatorsbarn.
Bra att du stolt, nöjd och glad över hur dina barn kom till er! Jag har
samma känslor för mina. (Jäkligt tragiskt vore det väl annars...) |
|
Namn: Barbro
Skickat: 2007-02-09 21:28
|
Ursäkta, glömde skriva mitt namn i förra inlägget. Brukar läsa här då och
då. Har själv adoptivbarn, inte donatorbarn. Men jag är såååå stolt, nöjd
och glad över hur mitt barn komit till oss. Vad är det som ska döljas? Är
det något som inte är tillräckligt bra för att berättas? |
|
Namn:
Skickat: 2007-02-09 21:23
|
"Beslutet att sprida det vidare" det låter som om du ska sprida något
fasansfullt vidare.
Du ska ju berätta något underbart. Hur ditt barn blev till...
Berätta det med stolthet, kärlek och glädje. Det är ju det bästa som hänt. |
|
Namn: K v ä u
Skickat: 2007-02-09 19:36
|
Hej Isabel32,
VET du att hon inte tänker berätta för barnen?
Bara för att inte alla i släkten vet, behöver det väl inte innebära att
hon och mannen inte tänker berätta för barnen?
Vi tänker berätta för barnet och några få nära i familjen, men inte mer.
Beslutet att sprida det hela vidare får barnet ta själv senare, t ex i
tonåren (ungefär som att adoptionsbarn brukar få "äga" sin historia och
själva avgöra om och hur den ska berättas). |
|
Namn: Isabel32
Skickat: 2007-02-08 20:10
|
Hej!
I tidigare inlägg har det talats om hur vanligt/ovanligt det är med att
man döljer sanningen för barnet. Jag tror att det,tyvärr, är mycket vanligt
att man väljer att inte berätta för barnet. Hoppas jag inte får alltför
många på mig nu....men jag tror att det (som någon annan sa)är lite mer
tabu med etiska frågeställningar i donationsvärlden. Man går liksom efter
tesen "det barnet inte vet om lider det inte av" Min väninna som gjort ÄD,
sa till mig "alla i släkten vet inte om det", så hon fick mig att förstå
att jag är med och bär på en hemlighet. Som sagt, hennes tvillingar är
definitivt inte de enda som kommer att växa upp helt ovetande. Det är bara
det att det blir fler och fler lögner som byggs på. Hon kan ju t.ex inte
berätta för sina döttrar att hon själv aldrig haft mens, för då kommer de
en vacker dag att undra hur tusan hon kunde bli gravid om hon inte har
någon äggproduktion....Så lögn byggs på lögn och jag tror att ÄD i anonym
regi inbjuder till sådana lögner, allt för att slippa nämna "den tredje"
parten.
|
|
Namn: Ulrika
Skickat: 2007-02-07 10:57
|
Jag tror att detta med äggdonation är så pass nytt, till skillnad mot
adoption, och många människor har ingen aning om vad det innebär så därför
är det mera "dämpat" i diskussionssammanhang till skillnad mot adoption.
Vid adoption är det ofta väldigt påtagligt i utseendet att barnet är
adopterat och inte ens genetiska barn så därför är vi nog mer öppna med att
pratat om det. Vid äggdonation ser ju folk att kvinnan är gravid och då tar
man ju ofta för givet att barnet är hennes genetiska, sedan matchas ju
donatorns utseende med mammans så i vissa fall är säkert barnet väldigt
likt mamman och då finns det ingen som tar upp frågan ifall barnet är ens
genetiska eller ej.
Vi går igenom äggdonation med anhörigdonator och har varit öppna med detta
för familj och närmaste umgängeskretsen. Längre än den närmaste
umgängeskretsen kommer vi inte att sprida det just nu. Den dagen barnet
blir tillräckligt gammal för att första detta med hur ett barn blir till
vill vi på ett barns nivå förklara hur det kommit till. Jag tror att det
blir lättare om man tar det vid tidig ålder med barnet och sen svara på
alla frågor som kommer under årens lopp istället för att kasta ut det i
tonåren...
Bara mina tankar!
Kram Ulle |
|
Namn: Lotta
Skickat: 2007-02-06 21:49
|
Angående mitt jobb - har jobbat i barnsjukvården och sett hur det ibland
blir konflikt mellan barn- och vuxenperspektiv i sånt som finns runt barnet
(familj, soc). Mitt nuvarande jobb handlar om faktagranskning,värdering av
bevis och att argumentera -intresserar mig för hur åsikter kan bli
sanningar i grupper där de talar till förmån för gruppens önskemål. Ex
negligerandet av behov av att veta sitt genetiska ursprung. Annat exempel:
Verkar vara lite tabu att INTE tycka att ett ägg är som vilken cell som
helst som man kan donera och ta emot typ som man lämnar blod. Pappans gener
ger däremot genetisk förankring... Om jag donerar ett ägg kommer barnet som
blir till att vara lika mkt "jag" vad gäller utseende, sjukdomsrisker,
vissa begåvningar osv, som ett biobarn jag får med min man. Finns inget som
talar för att vems mage man ligger i påverkar vem man blir (såvida kvinnan
inte super förstås). Det är en stor etisk fråga att donera eller ta emot
könsceller och det ska man våga erkänna. Ingen tjänar på att diskussioner
tystas ner. Ju mer man tänkt igenom myntets alla sidor, desto tryggare
känner man sig i samtalet med sitt barn, med omgivningen och som donator
den dan ens "barn" eventuellt dyker upp. Naturligtvis har gener inget med
kärlek att göra, donationsfamiljer har väl samma förutsättningar som andra.
Och man påverkas ju jättemycket av sin uppväxtmiljö. Men man måste våga se
allt. Med risk för att provocera - jag upplever att man är mer van att ta
etiska diskussioner i adoptionsvärlden än i donationsvärlden (gäller
förstås ej alla) |
|
Namn: sanni
Skickat: 2007-02-06 16:05
|
Har läst någonstan att komplikationer som havandeskapsförgiftning samt
blödningar ökar vid en ÄD |
|
Namn: Lotta
Skickat: 2007-02-06 12:48
|
Vill bara göra er uppmärksamma på att det finns både en Lotta och en lotta
som skrivit här. |
|
Namn: Karina
Skickat: 2007-02-06 11:40
|
Glömde förståss att vid NUPP och KUB test så är det viktigt information för
att få ett riktigt riskvärde, men det är ju därför att risken för
kromosonskador är betydligt lägre, inte högre. Vidare så har Stockholms
Läns Landsting skickat direktiv till MVC om att ÄD mammor ska få samma
behandling som alla andra mammor, det vill säga inte tätare kontroller
eller spec MVC om ingen komplikation ( som då inte har att göra med Själva
ÄD) uppstår, typ diabetes , havandeskapsförgiftning. |
|
Namn: Karina
Skickat: 2007-02-06 11:26
|
Vid vilka komplikationer är det avgörande information att barnet är
tillkommit med ÄD? Får inte andra kvinnor med komplikationer 40+ samma
stöd? När kan det uppstå att det är något med barnet och genitiken inte
stämmer? |
|
Namn: lotta
Skickat: 2007-02-06 11:13
|
p.g.a att det kan bli komplikationer, framförallt om man är 40+, samt att
de är jätte gulliga där och man kan få ett stöd man blir utan annars. Samt
att om det är något med barnet, så kan det vara så att man behöver göra
något. Och stämmer inte genitiken då, så kan det bli problem. |
|
Namn: Karina
Skickat: 2007-02-06 11:09
|
Om vi vänder på frågan. Varför är det viktigt att MVC vet att det är en ÄD? |
|
Namn: lotta
Skickat: 2007-02-06 10:34
|
Det är synd att de mörkar för mödravården och barnet i vissa fall för att
de kanske är rädda att barnet ska tas ifrån dem av någon outgrundad
anledning. Det är faktiskt lagligt att få barb på detta sätt. Du blir moder
till ÄG barnet på papperet när det föds. Dock inte biologisk, men du får
automatisk ensam vårdnad om du inte är gift. Är du gift så efterfrågas
ingenting.Då behöver inte heller någon faderskapsutredning göras.
Är du inte gift så görs ingen utredning om du har alla dina papper
iordning till familjerätten.
Fins ingen anledning att göra en sådan eftersom bevisen finns för hur
barnet kommit till. Samt att ingen tar barnet ifrån en. det är ju lagligt i
sverige. Docj inte både ägg och spermiedonation. Men gör du det utomlands
så blir det inga problem när du kommer hem och föder åndå. Klara pappaer
och allt är klart. Du blir mor och vårdnadshavare. SÅ alla ni som mörkar!!
Ni behöver inte det!!!!
Barnet har rätt att få veta!! |
|
Namn: Nyfiken
Skickat: 2007-02-06 10:30
|
Hej Lotta
Vad arbetar du med? (Du skriver att det är en yrkesskada).
Jag är bara nyfiken eftersom jag tycker att du är så insatt i denna fråga
trots att du själv inte är donatorförälder.
För övrigt vilket bra och konstruktivt samtal det blivit på den här sidan.
Jag tycker inte alls att det är någon hetsig stämning trots att alla inte
har samma inställning eller åsikter. Det är dessa samtal som behövs för att
vi ska kunna välja donatorer och komma fram till hur vi ska berätta och
förhålla oss till våra barn.
Över huvudtaget så tycker jag att det behövs mycket mer upplysning,
information och kunskap runt detta att få barn via donator.
|
|
Namn: Ingela - villhabarn.com
Skickat: 2007-02-06 09:49
|
Hej
Här lite fakta om boken som det talas om här på sidan. Plus en länk till
Adlibris. Vi ska även lägga ut den på vår boksida inom kort.
Experiences of Donor Conception:
Parents, Offspring and Donors Through the Years
Författare: Eric Blyth
Författare: Caroline Lorbach
Förlag: JESSICA KINGSLEY PUBLISHERS
Bandtyp: Häftad, Språk: Engelska
Utgiven: 2003
Pris: 274 kr (258,49 kr exkl. 6% moms)
http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=184310122X&s=1 |
|
Namn: Lotta
Skickat: 2007-02-06 00:01
|
Hade tänkt lämna detta nu, men det dyker upp nya intressanta grejor hela
tiden, är nog en yrkesskada för min del.... Är det verkligen så att par som
får barn genom donation idag väljer att inte berätta för barnet? Trodde
detta hörde till det förflutna. |
|
Namn: Anna
Skickat: 2007-02-05 20:55
|
Hej!
Är helt övertygad om att mycket av rädslan att berätta beror på att man
vill skydda den inefertile mannens sårade känslor över att inte vara den
genetiska fadern. (ÄD-paren är mycket mer öppna, men det beror nog på att
då är det kvinnan som föder barnet och mannen som är genetisk far, då
verkar det vara mycket lättare att vara ärlig..? bägge är involverade) när
det gäller spermadonationsparen känner sig nog männen utanför på ett helt
annat sätt, kanske också därför det är sån övervikt av ÄD-par som skriver
här på Villhabarn? men det visar ju bara behovet av mer
informationsinsatser och ökat stöd från samhällets sida för att få paren
att känna sig säkrare och därigenom förmås att berätta sanningen för sina
barn.
/Anna |
|
Namn: K v ä u
Skickat: 2007-02-05 18:45
|
Det går utmärkt att berätta för barnet trots att man mörkar på MVC. |
|
Namn: lilla my
Skickat: 2007-02-05 18:09
|
jag vet att det finns många som t.o.m mörkar det inför mödravården.Folk som
ändrar i sina papper från kliniken o.s.v
det jag tänker på är att det är ett stort svek mot barnet. Vad händer vid
en ev olycka? då kanske barnet står där och vill donera en njure..och då
kommer sanningen fram. jag kan inte förstå VARFÖR man inte vill berätta det
för barnet??? |
|
Namn: A-C
Skickat: 2007-02-05 17:02
|
Hur många föräldrar tror ni ens berättar för sina barn att de gjort
äggdonation? Det finns ingen lag i Sverige på att man måste berätta det.
Min donator har samma blodgrupp som mig, ser ungefär likadan ut och skulle
vi inte berätta för vårat barn hur det blivit till skulle det då nånsin
undra över det själv?
Jag tror det finns dom som väljer att inte berätta. |
|
Namn: Ki
Skickat: 2007-02-05 12:47
|
Tack för lyckoönskningen Lotta! |
|
Namn: Lotta
Skickat: 2007-02-05 07:49
|
Lycka till med allt Ki! Medgivande för adoption vet jag folk som fått utan
fast jobb - men bara du vet ju hur just er situation ser ut. Biologin är
olika viktig för olika människor - jag respekterar det. För mig personligen
känns ju ÄD (eller spemadonation för den delen om det var där problemet
satt) oerhört främmande, men jag har aldrig sagt att jag är principiellt
emot det. Det detta forum handlar om är anonym eller icke-anonym donator
och det jag velat peka på är de nackdelar anonymiteten innebär och att jag
inte tycker man ska använda anonym donator. Det finns så många som bara tar
till sig den argumentation som byggts upp av vuxna till försvar för anonym
donator och aldrig ser den andra sidan, som bl a Anna berättat om här. Jag
tycker det är hemskt när folk fattar ett så stort beslut som anonym donator
utan att vara mer insatta i problematiken. Jag vet folk som väljer anonyma
danska spermier istället för amerikanska med Identity release för att det
senare kostar några tusenlappar mer (är inte barnets möjlighet att få reda
på sina genetiska rötter värd mer är så?), eller par som inseminerar
anonymt i Danmark för att kön i Sverige är åtta månader. Så jag hoppas att
det blir ÄD med donator vars identitet blir känd för barnet om det så
önskar i vuxen ålder - för barnets och er skull. |
|
Namn: Ki
Skickat: 2007-02-04 23:03
|
Jo då det kan vara lite hätsk stämning här inne!
Jag tror inte jag ids kommentera Janines påhopp, hon verkar inte förstått
att jag var ironisk i mitt inlägg. Jag vill däremot tacka k.v.ä.u för
hennes försvarande ord. Jag känner verkligen att du förstår mig. Det är
inte alltid så jävla enkelt, så svart eller vitt.
Lotta du skriver att för dig har graviditeten naturligtvis inget med
kvinnlighet eller egoism
att göra. Det var det enklaste sättet för dig att få barn helt enkelt. Min
kommentar till det är att det enklaste sättet att få barn för oss är genom
ÄD. Vi kan inte få barn på naturlig väg och vi går inte igenom en
hemutredning pga att min man inte har en fast tjänst. Så är det...
Sen tycker du att det låter jättesorgligt att jag verkar se det som nåt
viktigt att jag "berövar honom möjligheten till biologiska barn" om vi inte
gör ÄD. Ja jag tycker faktiskt att det helt enkelt är jättesorgligt. Jag
tycker att JAG har blivit berövad möjligheten till biologiska barn. Jag
sörjer ett barn jag aldrig fick. Endel kanske tycker jag är jättekonstig
och endel kanske förstår mig. Hur det är med den saken kanske inte spelar
någon roll. Jag vet att jag och min man älskar varandra och han kommer
naturligtvis inte att lämna mig pga av att jag inte kan få barn.
När jag fick veta att jag inte kunde få barn var det här med anonym
donator en av mina första funderingar. Hur skulle VI göra, vad har vi för
tankar kring det. Jag blev så väldigt glad när jag hittade det här
samtalsforumet. Här har jag kunnat skriva ner mina egna funderingar,
åsikter och läsa andras. Vi har nu fattat vårt beslut om hur vi kommer att
göra. Så jag vill bara tacka för allas inlägg och önska er lycka till med
era beslut.
/Ki |
|
Namn: Sanni
Skickat: 2007-02-04 13:50
|
"NU har man äntligen börjat inse att de som får barn via donation behöver
mer stöd och hjälp från samhället att tala om sanningen för sina barn,
det
har lagts fram en motion om ämnet till justitieministern om ökat stöd."
ÄNTLIGEN!
Jag skulle kunna tänka mig att jobba proffetionellt med detta och att ge
den kunskap jag har till behövande par .
MVH
Sanni
|
|
Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13
|
Tillbaka