|
Här kan ni som vill och försöker att bli med barn utbyta erfarenheter.
Ni kan diskutera ägglossning, tidiga symtom, ägglossningstest, graviditetstest och allt som handlar om att bli med barn.
Troligtvis har ni inte någon diagnos och håller inte på med någon behandling utan vill helt enkelt samtala om de bäst förutsättningarna att bli med barn. Kanske en del av er längre fram kommer att behöva hjälp via IVF, donation eller annan behandling men många av er kommer att helt på egen hand att bli med barn, kanske efter goda råd från samtalspartners här.
Läs tidigare inlägg här
Namn: Eva C
Skickat: 2010-07-29 12:26
|
Det är klart att det är egoistiskt att skaffa barn. Man skaffar väl barn
för sin egen skull, inte gör man väl det för barnens skull? De lider ju
inte av att inte bli födda. Men det är den naturligaste driften i världen
så det är ju inget konstigt med det. Och faktum är att man bör skaffa barn
för sin egen skull, inte för någon annans skull – gör man det för någon
annans skull fast man egentligen inte vill ha barn så blir det nog synd om
de barnen. |
|
Namn: Livgivaren
Skickat: 2010-07-25 19:20
|
Till B.
Du gör helt rätt. Att skaffa barn är det minst egoistiska du kan göra.
1. Att du "borde ha ett jobb" är inget motargument. Tvärtom. Att föda, och
ta hand om, barn är det största och viktigaste jobb en människa kan ha. Det
finns kanske en del män som har komplex för att de aldrig kan nå så långt,
men det kan du strunta i.
2. En stor del av Sveriges barn växer upp under svåra
skilsmässoförhållanden med grälande föräldrar och slitsamma separationer.
Det slipper ditt barn utsättas för.
3. Visst skulle det kunna vara ett stöd med en närvarande man vid din
sida, men din motivation och det stöd du kommer att ge ditt barn betyder
mycket mer för barnets trygghet.
Jag tror du kommer att bli en ovanligt god mamma, och önskar dig lycka
till med allt.
livgivaren@gmail.com |
|
Namn: Anders
Skickat: 2010-07-20 23:36
|
@B: Lycka till! Beslutet är rätt. Visst är det egoistiskt, hur skulle det
kunna vara något annat? |
|
Namn: B
Skickat: 2010-07-20 14:16
|
Jag är en tjej på snart 20år som längtar SJUKT mycket efter barn! Jag
planerar att skaffa barn inom en snart framtid.
Eftersom jag inte har hittat den rätta killen, så har jag bestämt mig för
att detta ska ske med donator. (har hittat en bra donator som jag är
supernöjd med!)
Många tycker dock att jag gör fel, och det är svårt att inte lyssna på vad
alla säger många gånger.. Men borde jag inte göra det som känns rätt för
mig?
I oktober förra året gick jag igenom en stor operation som fick mig att
omvärdera livet totalt, och jag kände då att den enda jag säkert vet i mitt
liv är att jag vill ha barn!
Men folk har så många argument..
1.Jag har inget jobb. Nej men jag söker och hoppas på att finna ett snart!
Jag är barnskötare, och även om det kanske inte är det finaste utbildningen
så är det iaf nåt!
2.barnet kommer inte ha någon pappa. Nej det är sant, men det kommer endå
ha manliga förebilder i sitt liv, såsom min morfar, min farfar å
framförallt min pappa.
3.Du kommer vara helt själv om barnet.
På ett sätt kanske, men aldrig så som folk vill ha det till. Min familj
står bakom mitt beslut, å stödjer mig till 100%, så helt själv är jag
aldrig!
Gör jag så fel? Är jag egoistisk som skaffar ett barn såhär? Jag VET att
jag klarar av det, och jag vill SÅ gärna! |
|
Namn: Anna (fiktivt)
Skickat: 2010-07-17 18:46
|
Hej, jag är 22 år gammal och singel, och nu har jag bestämt mig för att
inte vänta längre. Jag har velat skaffa barn ända sedan jag var liten i
princip, och jag har jobbat med barn i många år, utomlands och i Sverige.
Har inget fast jobb just nu, men i slutet av Augusti går jag tillbaka till
att jobba inom hemtjänsten, där jag i så fall kommer jobba tills jag blir
för stod för att jobba helt enkelt.
Ska använda mig av privat donator och heminsemination.
Undrar om någon annan använt sig av det? Jag letar just nu för fullt efter
en donator, men det skulle vara jätteroligt om någon annan som
heminseminerat kan dela med sig av sina erfarenheter?
Tack. :) |
|
Namn: Storm
Skickat: 2010-06-02 22:16
|
Hej, jag ville bara tipsa om något som hjälpt oss, folsyra för både mannen
och kvinnan under tiden ni försöker, ska enligt visa öka fertiliteten. En
sak till, vissa verkar ha ett enormt kort ägglossningsfönster, dvs ha sex
inför ägglossning och inte precis när du har det eller stickan visar
positivt utan precis innan om du kan. Det fungerade för oss, vi försökte i
ca 6 månader innan det nu lyckades. Lycka till alla. |
|
Namn: fernat
Skickat: 2010-05-23 11:48
|
Hej alla!
har ni inte gå igenom akupunktur behandling?
Här har ni en intressant person som bor i Sverige och
har lyckas med den.
Lycka till alla och ha en solig söndag.
http://fertilidadnaturista.com/
|
|
Namn: fernat
Skickat: 2010-05-23 11:46
|
|
|
Namn: Sanna
Skickat: 2010-05-21 17:39
|
Jonna,
alla har inte svårt att få barn. Förhoppningsvis är det inga problem alls
för unga nittonåriga Paulin (hon har ju redan varit med barn två
gånger...). Hon har tiden för sig och kan vänta lite (även om hon längtar
mycket nu). Hon är förhoppningsvis fertil i kanske 20 år till! Det går inte
att jämföra en trettiosexåring och en nittonåring. Naturligtvis ska man
försöka bli med barn om man längtar och har nått din ålder även om man inte
har jobb! Själv är jag inne på mitt 39:e år och blir själalycklig om jag
blir med barn... |
|
Namn: Jonna
Skickat: 2010-05-18 19:56
|
Paulin: Mitt råd till dig är att köra på! Själv är jag 36 år och är
äntligen gravid via IVF. Äggen blir sämre med åldern och hade jag träffat
min sambo tidigare hade jag skaffat barn tidigare. Och för att kommentera
nedanstående inlägg: Nej, jag har fortfarande inget jobb! (Skulle du råda
mig att vänta med barn också!?) |
|
Namn:
Skickat: 2010-05-18 08:02
|
Paulin jag förstår din längtan efter barn för jag kände likadant som du.
Jag var sexton år när jag träffade min man och efter två år så ville jag
också ha barn. Min man däremot var inte mogen.Vi väntade och idagsläget är
jag glad.
Jag tror nog att du är känslomässigt redo för barn och kan säkert ta hand
om ett barn men ekonomiskt är ni definitivt inte redo för barn. Vad är det
för inställning till att skaffa barn och gå socialbidrag och kosta
samhället pengar. Vill man inte ge sitt barn det bästa och jag har genom
mitt arbete sett många unga mödrar som skaffat barn och levt på
socialbidrag och det är fruktansvärt tufft. De är jättebra föräldrar men
avsaknade av pengar gör en fruktansvärt utlåst ifrån samhället. Skaffa dig
en utbildning och ett arbete först är mitt råd till dig. Plugga på distans
med socialbidrag tror jag inte att man får göra utan i så fall så måste man
söka lån. Om ni skaffar barn så är föräldrapenningen den lägsta vilket blir
cirka 4 000:- i månaden. Vänta ett år och jobba lite extra så kommer det
att bli skillnad.
Hoppas du fick lite hjälp och inte blev stött på mitt svar.
Lycka till |
|
Namn: Paulin
Skickat: 2010-05-17 22:44
|
Hej, jag är nitton år och fyller tjugo i december.
Jag längtar jätte mycket efter ett barn. Jag gjorde min första abort när
jag var 16 år. Min andra gjorde jag december 2009.
Men jag har längtat efter ett barn ända sen min första graviditet och nu
vill jag inte vänta längre. Jag har en pojkvän sen snart tre år tillbaka.
Jag gick på gymnasiet men hoppade av. Jag har ingen fast inkomst och det
har inte min pojkvän heller just nu. Men mycket kan hinna hända.
Jag ville bara fråga er som gått igenom liknande situationer hur ni gjorde
med skolan ? Funkar det att plugga distans om man går på socialbidrag?
Eller kan man ta lån eller hur funkar det egentligen?
Jag är mogen och redo även om många i min omgivning bara tycker jag ska
vänta och att det inte är ansvarsfullt.
Vad ska jag göra? jag kan itne vänta längre men behöver verkligen råd. Jag
håller på att bli knäpp......
// Paulin |
|
Namn: Meter Film & Television
Skickat: 2010-05-12 10:42
|
Vi söker par till dokumentärserie!
Vi ska producera en dokumentärserie och vill under en längre tid få
möjligheten att skildra ofrivilligt barnlösa på deras resa, från IVF och
insemination till förlossning.
Dokumentärserien, ledd av en av våra främsta programledare, kommer att
skildra heterosexuella och homosexuella, par och ensamstående som av olika
anledningar har det svårt att få barn på naturlig väg.
Vi tror att detta kommer att bli den starkaste och härligaste serie som
någonsin visats på TV!
Är ni intresserade och vill få mer information, kontakta Ingela Widström
ingela.widstrom@meterfilm.se Meter Film & Television |
|
Namn: L
Skickat: 2010-05-11 17:23
|
|
|
Namn: Trängtan
Skickat: 2010-05-05 21:28
|
Hejsan! Jag o min man hade försökt i ca två år innan vårt första besök för
barnlöshetsutredning och blev uppsatta i IVF-kön direkt då. Konstaterade
att jag hade PCOS. Kön var 19 mån här i Stockholm då. Nu blir det IVF till
senhösten om vi inte blir med barn innan dess, känns inte som jag kan eller
vågar hoppas på naturligt längre. Har lyckats gå ner 11kg med viktväktarna
o har nu hyfsat regelbundna ägglossningar men fortfarande så oregelbundna
så det är svårt att lyckas naturligt. Nu har jag tagit min första
ägglossningsspruta o vet för första gången att jag verkligen har
ägglossning så jag känner mig nervös att det inte ska lyckas, men samtidigt
glad att det i alla fall finns ett ägg och därmed en chans. Åhh hoppas
hoppas, pallar inte fler besvikelser snart:(
Jag håller tummarna massor för er och oss!
/Trängtan |
|
Namn: idaC
Skickat: 2010-05-04 14:11
|
Sanna: vi blev gravida påförsta IVF försöket, jag mådde dåligt men dekan
lika gärna bero på alla hormoner i kroppen! men dagen innan vi grav.testade
va ja hundra på att java gravid, men de fanns väl egentligen inga tecken,
bara känsla!
sofia: ja åmin sambo försökte nästan 1år innan vi sökte hjälp. då vi båda
va unga, under 25, tyckte dom vi skulle försöka lite till men vi ville ha
hjälp. fick först tabletter för ägglossningen, sen gjorde vi 2
inseminationer innan vi tillslut bestämde oss för IVF. |
|
Namn: Sanna
Skickat: 2010-05-03 19:07
|
Om din fråga Sofia: Vi blev inte rekommenderade att försöka själva en viss
tid. Vi hade försökt i ca ett år när vi var på vårt första besök på
Sofiahemmet (hösten 2008) och det berättade vi. De hittade inte heller
något fel på mig eller min sambo (möjligtvis att jag har ett myom). Men ska
också säga att jag var 36,5 år vid vårt första besök (och min sambo 46 år)
så för mig beror antagligen infertiliteten på åldern och därför "behövde"
vi inte försöka själva längre. |
|
Namn: Sofia
Skickat: 2010-05-03 18:39
|
Vi va in och tog prover för 6 månader sen, inge fel på nån ut av oss. Dr:n
ville att vi skulle vänta tills vi försökt i 2 1/2 år vilket blir nu i
slutet av somaren. Vi tillhör gävleborgs landsting. Hur länge har ni andra
försökt innan ni har fått ställa er i kö till provrör? |
|
Namn: petra
Skickat: 2010-04-27 19:51
|
jag och min smabo ska iväg i morgon och träffa läkare och barnmorska på
ivf-kliniken. känner mej jättenervös och ja.. allt.. men jag hoppas det går
bra.. vi har båda lämnat/tagit prover och jag hoppas att det inet är något
fel på oss. vi har försökt skaffa barn nu i ca: 1,5 år.. vi längtar.. är
flera i våran omgivning som skaffar barn. är glad att jag hittat den här
sidan ... då vet man att man inet är ensam. och alla ni som är i samma
situtaion som oss. jag önskar era lal lycka till. kram till er. |
|
Namn: Sanna
Skickat: 2010-04-22 17:12
|
Sofia som undrar hur det går till att ställa sig i kö för IVF: det beror
väl lite på var du bor. Jag som bor i Stockholm vände mig till Sofiahemmet
som har en fertilitetsmottagning. De gjorde en utredning och rekommenderade
oss också att ställa oss i kö till Huddinge sjukhus (där får du/ni tre
kostnadsfria försök, men det är en kötid på ca 1 och 1/2 år). På
Sofiahemmet kostar det 31 000 kr per IVF-försök så man spar mycket att ta
det via landstinget (Huddinge sjukhus). Vi gjorde tre inseminationer och
ett IVF på Sofiahemmet innan vi kom fram i kön till Huddinge och nu är jag
inne på mitt första IVF där och håller tummarna för att det ET jag gjorde
för drygt en vecka sedan har lyckats. Alla som vill får hålla tummarna.
Kostar inget. |
|
Namn: Sanna
Skickat: 2010-04-21 21:17
|
Måste få fråga någon som vet... Jag kan inte alla förkortningar, men i alla
fall: i onsdags, för en vecka sedan, fick jag tillbaka ett befruktat ägg
(andra IVF-försöket). Har aldrig haft ett missfall (vad jag vet) eller känt
någon symptom av graviditet tidigare. Vet att vagitorierna kan ge samma
symptom som en tidig graviditet. Nu till min fråga! Ni som blivit gravida
(även om det oturligt slutat i missfall). Har ni alltid känt något redan
från början, innan graviditetstestet? |
|
Namn: lizzy
Skickat: 2010-04-20 16:13
|
åå blir så besviken varje månad /= har försökt bli gravid över ett år nu
men inget händer lär ju vara nå fel på mig /= har två pojkar sen förut på 5
å6 inga problem då /= vill ju så gärna ha ett syskon har tänkt pröva såna
där ägglossningstickor nån som har nån erfarenhet bra dåliga??? |
|
Namn: Sofia
Skickat: 2010-04-13 11:23
|
2år har gått utan att blivit gravid. Det är inget fel varken på mig eller
min man, till hösten får vi ställa oss i kö till provrör. Hur går detta
till??? |
|
Namn: selma
Skickat: 2010-04-12 09:00
|
Har hamnat i ett frustrerande läge, försöker o bli gravid och nu är mensen
inne på 6:e dagen som den inte kommit, har gjort 2 gravtest som visade
negativt:( är jag med barn eller inte,det är frågan? Nån mer som fått
negativa test o sen visat sig vara gravid? |
|
Namn: litet syskon.
Skickat: 2010-04-07 06:37
|
iiih!! Charlie så underbart!! Då har du börjat känna sparkarna nu? Jag är
så otroligt GLAD för din skull, du har en otroligt fantastisk tid framför
dig. Jag önskar att jag kunde ge dig en riktig kram (man får passa på medan
armarna når runt din växande mage).
Vad har hänt med denna sidan? Det har blivit som en kontaktförmedling. |
|
Namn: idaC
Skickat: 2010-03-30 20:32
|
Nina - Dom hittade inga fel på mig eller min sambo heller... vi gjorde 2
misslyckade inseminationer.
tänker ni inte gå vidare, med flera inseminationer eller ivf?
Hade bra! |
|
Namn: Nina
Skickat: 2010-03-30 20:11
|
Hej!
Jag har försökt bli med barn i snart 2 år..Ätit pergotime, hormonsprutor +
ett misslyckat insemination i nov 09. Har sedan dess slutat med alla
piller, men fått en oregelbunden mens, de senaste 4 mån har mensen kommit
på dag 33,26,23 och 38. Dessförinnan har mensen kommit på dag 26,27 el 28.
Har dessutom fått småblödningar efter samlag. Någon som har likanande
erfarenheter?? Är för övrigt utredd och man hittar inget fel på mig eller
min make. |
|
Namn: Charlie
Skickat: 2010-03-30 17:09
|
Litet syskon, finns du kvar här ute i cyberrymden??? Undrar så hur det går
för dig??? Själv är jag i v.21 nu och det känns fortfarande så overkligt
att jag ska bli mamma.
Kram! |
|
Namn: Pattulen
Skickat: 2010-03-30 09:20
|
Till Jonna.
Det var bra att du inte är så egoistisk men det finns en del tjejer som är
det och även ljuger om p-piller och på socialkontoren får de oftast allt
gehör från personalen och killen kommer i kläm. Jag har skräckexempel på
hur det har gått till nämligen. Killen är inget värd hos socialen. |
|
Namn: Jonna
Skickat: 2010-03-29 23:53
|
Till Pattulen
Så klart jag inte ska göra det,är inte riktigt så dum.Har funderat på det
där med insemation eller donator på sjukhuset.
Så klart jag absolut inte kollar efter ett ragg bara för att liksom,och
för den delen så ljuger jag inte ´heller inte om killarna frågar om jag
äter p-piller osv.Så egostisk är jag inte. |
|
Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83
|
Tillbaka