|
Här kan ni som vill och försöker att bli med barn utbyta erfarenheter.
Ni kan diskutera ägglossning, tidiga symtom, ägglossningstest, graviditetstest och allt som handlar om att bli med barn.
Troligtvis har ni inte någon diagnos och håller inte på med någon behandling utan vill helt enkelt samtala om de bäst förutsättningarna att bli med barn. Kanske en del av er längre fram kommer att behöva hjälp via IVF, donation eller annan behandling men många av er kommer att helt på egen hand att bli med barn, kanske efter goda råd från samtalspartners här.
Läs tidigare inlägg här
Namn: Jeja
Skickat: 2007-08-30 15:11
|
Till Nirakanna:
Jag känner igen mig i det du skriver: fyller 36 snart och träffade min
sambo för två och ett halvt år sedan. I två av dessa har vi försökt få barn
och jag är så stressad av tiden! Det kommer ju inte att bli lättare precis!
Tänker hela tiden i relation till min ålder: "om jag får barn när jag är 36
så kommer jag vara 56 när den är 20" eller "jag kommer att vara minst 36
när jag får mitt första barn - om jag blir gravid snart...".
Jag har varit gravid två gånger och fått missfall båda gångerna, våren -06
och våren -07 (i graviditetsv.8 och 13).
Hann precis få recept på en kur Pergotime i vintras, men så blev jag
gravid. Jag ska ta den nu har jag bestämt mig för.
Har en kompis som är gravid och som väntade med barn tills det "passade"
och lyckades också bli gravid då! Hatar det. Sitter ofta och tänker att jag
ska skriva ett mail och fråga hur det är (hon bor i ett annat land), men
jag kan inte. Klarar inte av att vara glad för andra.
|
|
Namn: cella
Skickat: 2007-08-30 09:08
|
helena: Känslan när de inte finner något fel är dubbel, eller hur! Så kände
i alla fall jag. Tänker ni försöka med IVF? |
|
Namn: piglet
Skickat: 2007-08-30 07:43
|
Nirakanna: det är mannen här också, samtidigt tror (!) de att min
återstående äggledare kan vara "tilltäppt". Skulle fått gjort en
titthålsoperation och spolat, men när de såg att hans spermier inte höll
måttet, så struntade man i det..de tyckte att det var bättre att satsa på
provrörsbefruktning. Kan väl förstå på ett sätt, men det hade ju varit
skönt att fått möjligheten att "försöka" själva med en spolad äggledare
först..det här med IVF är nog bland det jobbigaste jag har varit med
om...och ändå har jag inte kommit längre än till piller stadie ;-)
Var i landet befinner ni er? Vi är i söder. |
|
Namn: Nirakanna
Skickat: 2007-08-29 20:10
|
Piglet: Vi har manlig faktor. Hur är det för er?Sjukhuset har sjabblat,
annars skulle vi vara i startgroparna, men nu får vi troligen vänta 3
månader extra. Som du skrev, tokkrama ett eget barn vore underbart, för
även om man får "låna" vänners barn, så är det alltid föräldrarna som
smäller högst och då står man där med sin tomma famn... :-(
Hoppas förkylningen snart släpper och att du kryar på dig! |
|
Namn: helena
Skickat: 2007-08-29 19:02
|
Har påbörjat utredning och de har inte funnit något fel på varken mig eller
min man. Har försökt få barn i 2 år nu och idag fick jag mens - igen. SKIT
OCKSÅ! |
|
Namn: niiniis
Skickat: 2007-08-29 18:08
|
vackert. ta kontakt med ungdomsmotagningen/barnmrska eller vårdcentralen så
talar dom om vart du ska vända dig... eller ring till gyn.mot på ditt
närmaste sjukhus.. |
|
Namn: vackert
Skickat: 2007-08-29 15:12
|
jag undrar om någon skulle kunna hjälpa mej lite. jag är 22 år och min
sambo och jag har försökt att få barn i över ett år. min sköldkörtel har
spökat med mej och om den inte fungerar som den ska kan man inte få barn.
nu har jag fått medicin men det funkar iaf inte. jag är har en känsla inom
mig att jag inte kan få barn, vet inte varför. jag går iaf inte runt och
tänker på det eller nått sånt. men det börjar kännas som om man vill ta tag
i det eftersom det ännu inte har funkat. hur gör man? vart vänder man sej?
vad kan man få för hjälp? blir jätte tacksam om ngåon skulle vilja svara på
mina frågor. |
|
Namn: piglet
Skickat: 2007-08-29 09:54
|
till Nirakanna: Känner igen mig, jag jobbar på en förskola! Förra hösten
hade vi 4 föräldrar som blev gravida med ngr mån mellanrum. Kan känna igen
bittterheten. Jag träffade min sambo vid 27. Exet och jag delade på oss vid
25 och då hade vi börjat diskutera barn. Jag har en kille jag älskar, vi
har hittat vårt drömhus och det "enda" som fattas är ju en liten
kotte..tänk att verkligen få borra in näsan i håret på sitt eget lilla barn
och bara tokkrama och känna närheten och att man hör ihop! Kramar får jag
av barnen på förskolan också, men det är ju inte i närheten av hur det
skulle vara att ha ett eget barn. Blöder mer nu, men skulle tydligen ta 2
p-piller om dagen nu i ngr dagar. Vet inte hur det går ihop..min förkylning
vägrar släppa taget så jag får bli hemma denna veckan från jobbet.
ska du göra försök genom landstinget nu? Har utredningen visat vad som är
"fel" el ni är oförklarligt barnlösa? Som du sa, vi kommer nog att ha de
mest efterlängtade barnen..ta hand om dig |
|
Namn: idaC
Skickat: 2007-08-29 01:00
|
cella: aha.. hur gick de då? å hur känner du dej?
Hur många har du gjort? |
|
Namn: Emma
Skickat: 2007-08-28 21:27
|
Halloj, är 25 och har pco. De säger till mig att det är inga problem att
bli gravid bara att jag får äta piller. Någon som har erfarenhet av detta??
Detta kanske låter konstigt men måste mannen i livet vara med när man bara
ska få piller?? Jag förstår att mannen ska med på "barnlöshets utredning". |
|
Namn: Emma
Skickat: 2007-08-28 21:27
|
Halloj, är 25 och har pco. De säger till mig att det är inga problem att
bli gravid bara att jag får äta piller. Någon som har erfarenhet av detta??
Detta kanske låter konstigt men måste mannen i livet vara med när man bara
ska få piller?? Jag förstår att mannen ska med på "barnlöshets utredning". |
|
Namn: Nirakanna
Skickat: 2007-08-28 19:12
|
Piglet: Jag arbetar på en kvinnodominerad arbetsplats som aldrig sinar på
gravida magar och barnsnack. Det är verkligen inte vad man behöver alla
dagar. Dessutom har jag flera vänner som medvetet väntat med barn och sedan
fått dem precis när det passat. Jag träffade min sambo sent och blir bitter
när jag tänker på hur åren går och chansen att bli gravid minskar. Men, den
dagen vi lyckas kan barnet aldrig ifrågasätta att det var efterlängtat :-)
Hoppas det ordnar sig med blödningen och att allt går väl! |
|
Namn: cella
Skickat: 2007-08-28 16:00
|
idaC: Jag hoppas du får möjlighet att ställa alla dina frågor till din
läkare. Det har du rätt till!! Inte bra att du bär på så stora och svåra
frågor.
Själv gjorde jag FET förra veckan. |
|
Namn: piglet
Skickat: 2007-08-28 08:55
|
Till nirakanna: jag fyller också 33 i år, är inne på mitt första IVF. Det
blir ICSI. Är inne i en riktig skitperiod. Började med p-piller för 10
dagar sedan. Jag slutar inte blöda..ska ringa kliniken idag..är trött på
detta nu. Jag har dessutom en kronisk sjukdom som stökar till det för mig.
Svårt att få allt att falla på plats. Ibland känner jag bara för att skita
i alltihop, det verkar ju inte vara så många som lyckas när man läser på
dessa forumen. Lovade mig själv att sluta gå in här och titta...men sen
blir man ju ändå glad när man läser att det visar plus för en del
iallafall. Just nu har jag en förkylning som vägrar släppa också. Livet
känns bra orättvist ibland..har 3 vänner som alla ska ha barn nu i
sept-okt. Kul för dem att de kan vara mamma lediga ihop. Trodde nog att jag
skulle varit med där..men icke! Ironiskt nog var vi de första i umgänget
att bli gravida. Slutade med ett utomkvedes och en bortopererad äggledera,
sen tog det stopp. Ska försöka hitta de positiva känslorna igen. Hoppas det
går bra för er och att du inte ska behöva vänta allt för länge! Ta hand om
dig. |
|
Namn: idaC
Skickat: 2007-08-28 00:56
|
cella: Nej egentligen vet ja inte varför.. Läkaren säger att han vill hålla
koll på mina värden osv.
Fick höra av ögonläkaren när vi var där och gjorde en syn undersökning att
den gjorde dom för att utesluta att de växte något bakom ögat! en tumör med
andra ord.
Vi vet inte varför vi inte blir kan få barn, de är inga "fel" på någon av
oss.
Vi är helt enkelt ett stort frågetecken.
Läkaren trodde de skulle gå på första inseminationen men de gjorde de
inte.
Ni då, hur långt har ni kommit? |
|
Namn: annelie
Skickat: 2007-08-27 19:02
|
ulle var får man tag i information om insemination i Danmark. jag har letat
med ljus och lykta på nätet men ej hittat någon bra sida. min tjejkompis
talade om att de väntar sitt andra barn och frågar mig om jag blev chockad
för att de skulle ha ett barn till vilket sårade mig. livet känns lite
slentrian mässigt just nu. vi har bestämt att vi ska flytta ocg då ändra
fokus lite. hoppas att det blir bra. |
|
Namn: cella
Skickat: 2007-08-27 16:41
|
idaC: är det ingen som har berättat för dig varför de gör så många tester
och undersökningar? Vill de t ex utesluta nån genetisk sjukdom som skulle
kunna ligga bakom barnlösheten och som ni har i släkten? Har du eller har
du haft nån annan sjukdom som de kan vilja kolla upp? |
|
Namn: idaC
Skickat: 2007-08-27 14:21
|
.... är de någon mer än mej som har fått gjort en massa undersökningar?
MRT, synundersökning, har nog varit in lämnat blod 8-10 ggr...
|
|
Namn: idaC
Skickat: 2007-08-27 14:20
|
Elisabeth: Bra att du beställt tid, de brukar kännas mycket bättre när man
tagit steget å gjort de!
De är alltid folk runtom en som är gravida, de kommer man aldrig ifrån,
man får försöka vara glada för deras skull fast man är fruktansvärt
avundsjuk!
Vårat första besök gick mest u på att vi fick berätta om vran situation å
våran läkare berättade hur vi kunde gå vidare.
fick recept på tabletter ja skulle äta på engång å sen har de rullat på,
sakta sakta!
Dom undersökte mej även första gången å senare fick jag åka å lämna blod,
å min sambo fick lämna ett spermie-prov.
De går nog bra ska du se!
Berätta när du varit där! =)
// i |
|
Namn: idaC
Skickat: 2007-08-27 14:15
|
cella: känner mej varken lugnare eller gladare nu efter besöket!
urs!
ska vänta till nästa mens, två tre veckor, innan vi ska börja med sprutor
å näss-spray. känns så fruktansvärt stort!
trodde att de skulle räcka med sprutor så ja skulle slippa spraya men
ikke..
hur går de för dej då? =)
|
|
Namn: Elisabeth
Skickat: 2007-08-27 10:08
|
Hejsan, brukar söka lite info ang. barnlöshet och hamnade här. Mn är i
allafall inte ensam. Min mans fyra kvinnliga släktingar i vår ålder är alla
lyckligt gravida i olika skeden, och jag håller på att få stora knäppen!!
Idag tar jag första steget till utredning, har beställt tid hos gyn. Vet
någon av er hur proceduren går till?? / från en som känner sig ensam i en
babyboom-släkt... |
|
Namn: nirakanna
Skickat: 2007-08-26 20:53
|
Hej!
Tittade in här i våras, men ska försöka vara lite mer uthållig denna
gången. Är 33 år och försöker sedan 2 år få barn ihop med min sambo. Står i
kö för IVF/ICSI och har gjort ett misslyckat privat försök. Sjukhuset har
strulat till det, så vi som trodde att vi snart skulle få sätta igång, får
troligen vänta 3 månader till... Livet är tungt för tillfället :-( |
|
Namn: cella
Skickat: 2007-08-26 11:28
|
idaC: förstår att det känns nervöst. Det är ju en sån stor sak. Jag tror
att du kommer att känna dig både lugnare och gladare efter besöket i
morgon. Skriv och berätta hur det gick! |
|
Namn: idaC
Skickat: 2007-08-25 21:42
|
hej alla hoppfulla!
på måndag ska vi träffa våran läkare å prata om IVF-n.
är så nervös!!!!!
hur går de för er alla? =)
kramar! // i |
|
Namn: Ulle
Skickat: 2007-08-24 20:37
|
Annelie jag tycker absolut ni ska vända er till Danmark för insemination.
Om ni kan tänka er anonym donator (utan id-release) är Nordica billigast.
Förstår din frustration av att vänta.
Själv är jag inne på försök nr 8 med maken vanliga sättet (samlag). Känner
mig så stressad att jag bara vill gråta ibland. Är 35 och trodde absolut
jag skulle ha 3 barn vid detta lag. Fan!
Lycka till er all! |
|
Namn: LillaAnna
Skickat: 2007-08-24 09:13
|
Hej Madeleine,
jag går ungefär genom samma sak som du. Blev gravid på första försöket,
fick missfall och nu kan jag inte bli gravid alls. Tydligen har jag inte
haft något ägglossning efter missfallet(feb 07). Tycker att det är
jättekonstigt att det kan bara "försvinna". Jag är helt förvirrad, betyder
detta att jag inte kan någonsin bli gravid igen. Jag har fått ngt medicin
och ska till läkaren om en månad igen, så ska vi se om det har kommit
igång. Men läkaren verkade inte så optimistisk.
Jag känner igen mig så väl i dina känslor att känna sig orättvisst
behandlad.
Men som du skriver verkar det inte vara något fel på dig, och det är
jättebra! Fortsätt hoppas och lycka till!
|
|
Namn: Madeleine
Skickat: 2007-08-23 18:21
|
Hej
Har nu fått tid för barnlöshetsutredning i november. Hade hoppats på att
vi skulle fått tid tidigare, men men... Lite blandade känslor inför
utredningen. De säger att man för det mesta inte hittar något fel, är det
då bra eller dåligt? Om inget "fel" konstateras hur går man vidare då? Jag
tänker mycket på hur stress och negativa tankar påverkar. Till saken hör
att jag varit gravid en gång (slutade i missfall) så på ett sätt "vet vi
att det går". det ironiska är att jag då blev gravid på första försöket så
att säga och nu har vi försökt och försökt och inget händer. Vad beror det
på? I förra veckan fick en kompis missfall (missed abortion) och vi pratade
om tankens kraft. Hon fick beskedet att det inte fanns något foster (hade
troligen avstannat runt v 10 och nu var hon i v 18) men magen hade växt och
hon hade inte haft blödningar. Läkaren sa då att nu när du vet att du inte
är gravid längre så händer det ofta att blödningen sätter igång av sig
självt. Mycket riktigt, bara några timmar efter beskedet startar det.
Jag blir stressad av tanken att jag själv stressar mig själv och att det
är därför det inte går, samtidigt som jag inte tror att det är riktigt så
enkelt. Därför känns det bra att göra en utredning för då vet man i alla
fall. Hur tänker ni som inte har fått några medicinska förklaringar till
uteblivna graviditeter? Har ni provat alternativa behandlingar,
samtalsterapi mm?
Jag känner mig ibland som en idiot som inte "lyckas bli gravid". Vad har
vi inte fattat som alla andra förstått. För några dagar sedan berättade en
kompis att de väntar sitt andra barn, både första och andra gången har de
blivit gravida på en gång efter de bestämt sig. Jag tycker det är knepigt
att förhålla sig till. Fan vad orättvist kan jag tänka och jag har svårt
att känna glädje för deras skull och det bygger också på känslan av
misslyckande för då är man ju ingen schysst kompis heller. jag tycker det
pratas alldeles för lite om den här typen av problem, men ibland orkar man
ju inte ens vara ärlig med hur man mår för sina kompisar för man känner sig
så jäkla misslyckad.
Tur att ni finns! För ibland känner man sig så himla ensam. |
|
Namn: niiniis
Skickat: 2007-08-23 13:42
|
: Tina Oskarson, i v7 brukar man kunna se d, de gjorde vi sist iaf! |
|
Namn: Susanne M
Skickat: 2007-08-22 13:10
|
Hej
Jag har varit inne på denna sida och läst mycket. Jag tycker det är jätte
intressant att läsa era tankar, synpunkter och råd.
Vi håller på att försöka bli gravida och just fått reda på att min sambo
har för dålig kvalitet på sina spermier så han skall till läkare o s v.
Men det jag reflekterar på hos mig själv är att jag inte riktigt fattar
att vi har väldigt liten chans att bli gravida. Jag är lika nervös varje
gång det är dags för mens och blir lika ledsen när den kommer.
Jag är ganska öppen om vårt problem. Jag har en dotter sen innan och när
någon kommenterar om varför vi inte skaffar ett till brukar jag öppet
berätta att vi inte kan. Självklar blir dom tysta och vet inte vad dom
skall säga. Många säger också :
- Jag vet många som har samma problem som ni. Dom har också försök länge.
Okej jätte synd om dom men detta handlar om oss. Inte en enda människa har
frågat hur det är med oss. Hur vi tar det, om vi är ledsna eller något
annat. (Är jag självisk??)
Dessutom får man alltid höra om dom som efter många försök att blivit
gravida och lyckades till slut. Vad hände med dom andra då???
Så nu har jag skrivit av mig lite
Tack för att ni finns och skriver på denna sidan
Susanne
|
|
Namn: annelie
Skickat: 2007-08-21 18:25
|
jag är inne på sidan och läser varje dag. vi har kämpat under lång tid för
att få barn tills det visade sig att min man är steril. det var ett stort
slag i magen för oss. vi kommer aldrig att få det efterlängtade barnet. vi
bestämde oss för ifv med donator och har väntat sedan i vintras men det har
hela tiden skjutits upp på grund av brist på donatorer. så fick vi en tid
att träffa överläkaren som meddelar oss att det inte finns någon donator
just nu utan vi får vänta tills i vår. just nu känns det som sista hoppet
dog för oss.har lite funeringar om att vända oss till Danmark. när börjar
livet. just nu har det varit en lång väntan och den tar aldrig slut. |
|
Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83
|
Tillbaka