Anonym: Härligt när folk vågar stå för sina åsikter! Å andra sidan har du
en poäng, samtidigt som du missar en hel del. JA, jag vill få säga hur
hemskt det är och JA, jag vill att andra ska bejaka det. Av den enkla
anledningen att det ÄR hemskt. För MIG. Det är så klart inte objektivt, men
för mig är detta hemskt. Det värsta jag varit med om. Det betyder att min
framtid är osäker inom ett av de områden som ofta ses som självklara. Det
är MITT perspektiv. Självklart finns det betydligt hemskare saker ute i
världen. Men ur MITT perspektiv är detta hemskt. Och jag vill gnälla om
det, särskilt här! Så det tänker jag fortsätta med! ;-) Och jag föestår att
människorna i omgivningen vill muntra upp mig. Men jag uppskattar ärlig
uppmuntran! Det är inte alls säkert att jag kommer att få biologiska barn.
Då vill jag inte bara höra att det kommer att ske. Jag vill att folk i min
närmsta omgivning faktiskt vågar erkänna inför mig att det kanske inte blir
så. Omöjligt? -Jo, kanske. Gnälligt att påpeka det? -Säkert! Är den första
att erkänna att det här med barnlöshet def påverkar mitt sätt att tänka i
en mer egocentrerad riktning som jag inte är helt nöjd med, men så är det
bara.

Elisabeth: Håller med dig, jag vill också prata om det på MINA villkor.
Som sagt var, man har blivit "lite" mer egocentrerad än man var tdigare...
Vi berättade inget förrän efter vårt misslyckade IVF försök (och bara för
familjen), då kändes det jobbigt. Kände så tydligt själv att man betedde
sig annorlunda; drog sig undan. Det var ju då också ett år sedan vi fick
missfall, och det hade vi berättat, så folk började komma med lite mer
frågor. Det som är så bra med dessa sidor är ju att man just kan välja
själv när man vill prata. Och man får vettiga svar, dvs svar från personer
som iaf någorlunda är i samma situation. Eftersom bara familjen vet om vår
IVF situation så är de bara de som frågar konkret nu, och jag tror eg att
det är bättre att prata sådant med typ frisören. Men, men. Det finns nog
ingen ultimat lösning på problemet.

Anna G: jag förstår vad du menar!! När min mamma säger att det löser sig
blir jag otroligt frustrerad. Hon har flera barn och har tidigare kommit
med kommentarer att i vår familj får vi ju som tur var inte missfall. Det
var innan jag motbevisade det... Och jag gjorde det dessutom med
tvillingar, något vi inte heller får i vår familj... ;-) Jag vet att hon
menar väl. Men när hon säger att allt ordnar sig så säger jag bara "det vet
vi inte". Finns liksom inte så mkt mer att säga. Med andra, som bara känner
till missfallet och inte IVF:n så är jag mesigare. Vet inte vad jag ska
säga. Vill inte lämna ut mig med IVF:n. Känner mig lite värdelös som "inte
ens lyckas få barn" (verkligen logiskt tänkande...!). Gemene man har en
sådan övertro till IVF också. Som om alla som gör IVF får barn. Enorm
okunskap. Orkar inte informera dem, så då är jag tyst ist. 
Håller tummarna för att din mens kommer snart så du får komma igång!

Vet eg inte riktigt vad jag vill ha sagt. Det finns liksom inga bra
lösningar på något inom denna gebit känns det som! Och jag känner mig extra
gnällig nu när syrran ska ha andra barnet. Vet att det inte har ngt med min
egen barnlöshet att göra, men... Hon ska ha andra barnet i december och vi
har försökt få barn lika länge... Så jag kommer nog att vara extra gnällig
nu -varning!

Tänker på er!