Samtal pågår för er som håller på med syskonförsök.
Här kan ni utbyta erfarenheter.

Läs tidigare inlägg här (pga problem med spam startar vi nytt forum).

Vad heter vårt grannland i väster?
(frågan hindrar spam-inlägg):

Namn: Micha
Skickat: 2008-10-08 09:43
 
Hej Agneta

Nä ingen mens i sikte än men de senaste två dagarna så har jag haft
väldigt ont i ryggen och det brukar jag ha när jag skall ha mens och det va
dag 28 i tisdag om man räknar efter klinikens sätt. Och min mens har blivit
väldigt punktlig sen jag va gravid med vår dotter. Har även haft mycket
känningar i livmodern men vet inte vad jag skall tro. Mina bröst ömmar ena
dagen men inte andra dagen. Också jämför man hur man kände sist man va
gravid. Men ingen graviditet är lika den andra. Detta blir en jobbig dag.

Kram på dig

Micha
Namn: Agneta
Skickat: 2008-10-07 19:01
 
Tack CK.
Jag känner som du...jag satt vid vår dotter igår när hon somnat och stor
grinade av just anledningen att jag är så lycklig över henne. Samtidigt som
jag var ledsen över nåt som jag inte har. Konstigt...Men det var skönt att
sitta där vid henne och gråta av lycka för att hon är min och allt vad vi
fått uppleva tillsammans.
Kram Agneta
Namn: Agneta
Skickat: 2008-10-07 18:56
 
Hej Maria och Micha!
Tack för er omtanke. Det värmer!
Det känns bättre idag, fast visst är jag fortfarande ledsen över att det
inte gick. Det känns tomt och sorgligt men på nåt vis rullar livet vidare.
Det är tur att vår solstråle finns, även om hon inte sken som solen då vi
skulle gå hem från dagis idag :-)

Man undrar varför det är så svårt att få det att fastna, jag har ju trots
allt satt tillbaka ett stort antal med ägg genom åren. 
Då jag blev gravid med lilla tjejen så var jag kraftigt överstimmulerad
och jag börjar undra om det är det som krävs för att jag ska bli gravid
igen. Läkarna säger att det inte är så, men man undrar ju... 

Nu hoppas jag på dig Micha, ingen mens i sikte det bådar ju gott. Hoppas
Hoppas

Vår plan är att göra av med ännu mera pengar och försöka med frysta ägg.
Har inte så stora förhoppningar då jag varit med om att dom inte klarat
upptiningen. Men absolut värt ett försök, men antar att jag måste ha mens
en gång till innan dess.

Ha det gott!
Kram Agneta
Namn: CK
Skickat: 2008-10-07 18:39
 
Agneta: Tankarna är hos Dig/Er!

Själv var jag ju mest ARG förra veckan och dagarna snurrar på, men känner
en slags sorg inom mig denna vecka. Har nära till tårar och jag tror att
det är lite ledsen-känslor som jag kanske tryckte undan denna gång?
-Suck, jag vet inte???
Grinar även av glädje då jag ser på vår numera 5-åring för att hon är en
sådan gåva! 
Ska resa på kurs i morgon och har inte alls lust, men det blir nog bra.
En ny dag å nya tag.

Har nu bestämt att jag väntar en månad. Vi ska göra ett försök till och
det blir i november, så det är nog därför jag bara är lite ledsen, för det
sista som lämnar oss är ju hoppet å vi SKA skramla fram 8500 till. Känner
att jag inte vill/kan lämna de tre eskimåer i frysen åt sitt öde. Har
frågat om att få två tillbaka denna gång då vi nu testat 5 ggr med en st av
våra 10-poängare. Det har ju inte hjälp att de fick bästa poäng, men kanske
att det går bättre med 2. (Om de nu går med på det???)

KRAMERZ till Er alla!
Namn: Maria.C
Skickat: 2008-10-07 12:44
 
Så tråkigt Agneta. Kram på dig.
Namn: Micha
Skickat: 2008-10-07 11:36
 
Hej

Agneta: Vad tråkigt när mensen kommer. Det känns som om min är på väg hela
tiden men det har inte kommit något ännu så man har ju lite hopp
fortfarande. Skall som sagt testa på lördag så vi får se vad som händer.
Kram på dig och tänk att du har ändå en liten fin dotter. Så får jag tänka
om inte detta tar sig på något at dessa tre försök som vi har. Tänker på
dig.

Kram Micha
Namn: Agneta
Skickat: 2008-10-06 22:25
 
Hej!
Säg den glädje som varar...har fått mensen...Så himla tråkigt och jag/vi
har gråtit och tyckt synd om mig själv hela kvällen. Känns som jag skulle
vilja fortsätta med det imorgon, men jag kan inte stanna hemma från
jobbet.

Min lilla gumma är så gullig och ser att mamma är ledsen, får massor av
kramar och jag älskar henne så.Hon är mitt allt! Ändå känner jag mig så
förtvivlad att det inte gick denna gång.

Micha, visst undrar man ibland om man skulle orka med 2 barn. För alla
stunder är ju inte rosenröda, men det finns ju inget charmigare än våra
små. Så jag tror man orkar med det.
Hoppas ni har bättre tur än vi denna gång.

Kram
Namn: Amanda
Skickat: 2008-10-06 20:05
 
Hej på er. Kämpa på alla som finns. Jag är så glad att denna sidan finns.
Det går att finna tröst här, det går att finna hopp här, det går att gå
vidare här. Alla ger varandra en styrka som stöttar på avstånd. Tack för
att ni delar med er av era tankar. 

Från en som försöker ladda för att försöka en sista gång beroende på om
det blir några ägg att frysa eller något överhuvud taget. 

Kram på er
Amanda

CK ta det beslutet som känns rätt för just er. Det är bara ni som kan
känna vad som är rätt. En viktig sak är att om ni skall fortsätta så måste
ni orka. Det tär på er båda kanske mest dig men även på din man men det är
bara ni som kan sätta gränsen. Ingen annan kan säga vad ni ska eller inte
ska göra. Det är ni som skall leva med det beslutet ni tar.
Namn: Micha
Skickat: 2008-10-06 16:38
 
Hej Agneta.

Det ända jag känner är lite stickningar i brösten och att de ömmar
emmellanåt men det har de å andra sidan gjort sen innan äggplock så jag vet
inte vad jag skall tro. På ruvardag 3 vad det en fruktansvärt stark känsla
som gick igenom hela kroppen och sa att det hade gått vägen denna gång. Men
sen på torsdagen va det helt tvärtom då jag fik samma känsla fast tvärtom
att det hade skitit sig denna gång. Men jag är mycket starkare nu än vad
jag va innan. Nu har jag ju trots allt en dotter som man kan njuta av fast
hon är på väg in i 2 årstrotsen och det är inte roligt. Så tankarna kommer
då när hon är som värst. Vill vi verkligen ha en till orkar vi det? Men det
är klart dem är ju inte alltid så. 

Kram Micha
Namn: Agneta
Skickat: 2008-10-06 14:45
 
Hej igen!
Maria.C Jag vet inget om pergotime, men jag hoppas att ni lyckas och vore
ju toppen om ni klarade av det på egen hand. Lycka till!

Micha, ditt namn känner jag igen tror jag. Men många namn har säkert både
kommit och gått från dessa sidor.
Känns skönt att ha en ruvar kompis. Hoppas det går vägen för oss båda,
fast jag känner som du att det inte gått vägen. Känner du av några symtom?
Inte jag mer än att jag har mensvärk lite då och då. Hoppas Hoppas!!

Kram Agneta
Namn: Micha
Skickat: 2008-10-06 12:35
 
Hej

Agneta: Jag är i precis samma sits som dig bortsett från att min dotter
vet inte vad syskon är då hon skall bara bli 2 år. Hon kom till på vårt 8
ICSI försök så jag vet hur det är att kämpa precis som du. Jag fick också
insatt ägg den 26 september och har testdag på lördag.Tror dock inte att
det gått vägen denna gång. 

Kram Micha
Namn: Maria.C
Skickat: 2008-10-06 12:27
 
Hej alla. Har en son genom IVF försöker få ett syskon. Vi har gjort ett
syskonförsök (IVF) men det lyckades inte tyvärr. Har opererat mig och tagit
bort tillväxningar runt äggledare och allt ser bra ut nu. Doktern har sakt
att vi ska klara det på egen hand. Man vill ju hoppas och tro på doktorn.
Så jag har hört lite om pergotime. Dubbeldos? Är det bra? 
Kram Maria
Namn: Agneta
Skickat: 2008-10-05 20:11
 
Hej!
Det var jätte längesen jag var på dessa sidor och läste och skrev.
Eftersom jag nu ruvar på ett embryo (som jag hoppas är kvar) känner jag ett
starkt behov av att läsa om andra och även skriva av mig.

Vi har en fin tjej som snart fyller 4 år som kom till efter en lång och
brokig väg på 6:e icsi försöket. Hon är det allra bästa vi har, men längtar
så efter ett syskon till henne. Både för vår och hennes skull. Ibland
frågar hon om syskon och vill gärna ha en lilla syster. Det gör så ont i
mig och jag känner mig så oduglig att jag inte kan ge henne det. Vi har
berättat för henne att vi kan nog inte få flera barn och hon verkar så
förståndig när vi pratar om det. Ni vet säkert hur det känns för jag verkar
inte vara ensam om problemet.

Vi är nu inne på andra syskonförsöket och satte in ett jätte fint embryo
den 26 september. Tyvärr inte långtidsodlat som vi lyckats med förut. Ett
sattes in och 3 till frysen. Hoppet har funnits, men nu börjar det bli
jobbigt. Test dag nästa söndag och jag vet inte hur jag ska klara av denna
vecka på jobbet. Mensen har alltid dykt upp före testdag för mig. Får helt
enkelt stoppa upp en tampong och låta bli att gå på toaletten, ja jag vet
inte vad? Suck!
Ibland känns ingenting och ibland mensvärk. Vet inte vad som känns bäst.
Jag vet att när jag blev gravid så hade jag också mensvärk, men var då
kraftigt överstimmulerad så det är ju svårt att jämnföra med. Idag så anade
jag lite lite brunt som kom ut med progresteronet. Behöver ju inte betyda
nåt, men man blir ju alldeles kall och nu har jag svårt att tänka på nåt
annat. Psykisk terror!!!
Vi vill ju så gärna!!!!
Ja, ni om några vet hur jobbigt detta är.

Sen är det ju inte alltid så roligt med dessa "omtänksamma" kommentarer
som Tänk inte så mycket på det.Hur lätt är det??? Eller ni har ju er fina
dotter iaf. MEN vi vet, det hanlar inte om henne. Suck, jag försöker tänka
på att dom fattar inte, men blir så arg, sårad och ledsen ibland. Dock är
det ju inte samma uppgivenhet som innan hon fanns, mem längtan är lika stor
nu som då.Ni känner tyvärr säkert igen er.

Oj så långt och egoistiskt inlägg det blev, men väldigt skönt att skriva
av sig.

Jag hoppas hoppas att det går vägen för både mig själv och er andra som
kämpar på.

Kram Agneta
Namn: Åsa
Skickat: 2008-10-03 22:42
 
Carro
Det är nästan otäckt hur väl man kan känna igen sig i dina tankar. Vi har 
en dotter på 5,5 år och har gjort 4 icsi försök att få syskon samt 2
avbrutna försök. Försöken avbröts pga att det inte blev så många ägg.

Jag och framför allt min sambo tror inte på läkarna längre. Precis som du
skriver är de hela tiden lika possitiva. Sen säger de att det inget gör att
det är tätt mellan försöken. Det tror i alla fall jag att det gör. De
försök vi fått lov/valt att avbryta har gjorts efter täta försök. Just nu
är jag inne på att jag tror att chanserna ökar om man vilar några månader
emellan. När vi gjorde det efter 4 täta försök blev jag gravid men fick
missfall. Det var inte kul men på sätt och vis mer hoppgivande än inget
alls. Ialla fall nu i efterhand.

Just nu vet vi inte riktigt hur vi ska gå vidare, jag har otroligt svårt
att acceptera att det inte blir fler barn. Vi har pratat om adoption men
det känns konstig när man redan har ett eget barn. Vi fick vår dotter
samtidigt som några bekanta fick sin adoptiv dotter och jag minns hur glad
jag var att jag fick bära, amma och lära känna henne från början och slippa
ovisheten med allt som kan ha hänt på ett barnhem. Kan nog bli ett försök
till efter nästa sommar, de två gånger jag blivit gravid har det varit
efter en semester.

Till sist strunta i omgivningen det är du och din partner som bestämmer
hur länge ni orkar/vill försöka. Man vill ju inte sitta där vid 60 års
ålder och ångra sig att man inte försökte tills man själv bestämde sig för
det.
Namn: CK
Skickat: 2008-10-01 09:32
 
Carro: Känner med dig! 
Har en dotter på 5 (som inte är ivf. Kom till efter att jag op mig för en
stor cysta. Men sedan tog det stopp.) Jag fick klart för mig i måndax att
det inte blivit något denna gång heller. 5:e försöket och jag har sagt att
jag ska ge upp efter detta.... 
Nu är jag "utredd å inredd", har skickat mannen på koll, men allt ser så
bra ut och de 9 ägg vi jag fick till frysen är 10 poängare!...Hm!
Nu är det slut på försöken i paketet, men kan jag verkligen ge upp då jag
vet att det finns tre 10:poängare kvar i frysen? 
Kan jag med gott samvete låta dem kastas om 4 år??? 
Har jag verkligen gjort allt då?
Samtidigt som jag inte vet om jag orkar med ett 6:e försök och den
psykterror som är efter att jag varit på CvL för ett återförande + att det
kostar 8500kr/försöket nu + 1000kr för resan för mig å sambon.
-Ja, när ska man ge upp? När är det nog?

Vår dotter har oxå pratat å pratat å pratat om att bli storasyster, men vi
har förklarat att det inte alltid går. Vi har även sagt att vi har försökt
och fått hjälp av en doktor, men att det lilla knyttet inte vill/kunde
stanna kvar i magen och vår flicka har tagit det bra. Men hon vill ännu bli
en storasyster och vi vill ha en guldklimp till!
-Hm!
Namn: Carro
Skickat: 2008-09-30 20:17
 
Hej!

Är inne för första gången vill bara få sucka lite. Har en son på 4,5 år
som frågar när ska han bli storebror, blir man storebror när man fyller 5
år vad svarar man på det. 

Har idag testat negativt fast det visste jag redan den kom en blödning i
helgen, har gjort 3 icsi försök nu, hur länge ska man hålla på? Vår son kom
på det andra försöket så då tänkte man att nästa ska gå smidigt för då vet
man ju hur man ska göra....

Men nu efter 3 försök så börjar man fundera hur många fler ska man göra.
Omgivningen påpekar lite försynt att ni ska kanske vara nöjda med den ni
har, eller ska ni adoptera osv. Men jag vill känna mitt barn i magen och
bära det som nyfött kanske en egoistisk tanke...

Ni som har gjort många försök när är det nog? Varje gång jag pratar med
läkarna är de lika hoppfulla men nu är det "vila" i en månad sedan blir det
en gång till tänk om man kunde få en liten för tidig julklapp.

Carro!
Namn: micha
Skickat: 2008-09-30 14:37
 
Hej

Grattis till er som testat positivt och jag beklagar djupt till er som
testat negativt. Vet hur det känns då vår dotter kom till på ICSI nr 8.

Till er andra som är här inne: Är det någon som ruvar precis jag och skall
testa nästa helg? Kan va roligt att veta om man har någon att följa.

Kram Michaela
Namn: CK
Skickat: 2008-09-30 09:50
 
Jag är ledsen, men faktiskt mest ARG i dag!
Knyttet vill inte stanna denna gång heller!
(Känns bra att vara ARG!)
-Ville bara säga det!
-Vi hörs!
Namn: anna
Skickat: 2008-09-29 21:32
 
Hej, jag och min man har för några veckor sedan påbörjat ivf beh. för att
försöka få ett syskon till vår dotter som nu är fyra år. Jag har sprayat
med Synarela och idag kontrollerade jag hormonnivåerna som var förhöga
vilket skulle kunna tyda på cystbildning. Detta hände mig även vid vårt
allra första försök. Är det någon som också varit med om det? Jag vet inte
hur vanligt det är och om det finns något att göra annorlunda.

Mvh Anna
Namn: CK
Skickat: 2008-09-29 21:19
 
Åh, vad jag faktiskt tycker om er alla här inne. Som jag har sagt förut: NI
FATTAR!
Även fast jag inte pratar med någon så känns det som att vi PRATAR å
lyssnar å så pratar vi igen å lyssnar.(Tror att ni fattar vad jag babblar
om)

Vår flicka fyller 5 i morgon och i kväll har det varit världens goaste,
mysigaste, härligaste flicka, å då tänkte jag att: VA HÅLLER VI PÅ MED? Vi
har ju guldklimpen HÄR!
VAD JAG ÄR LYCKLIG FÖR ATT VI HAR HENNE!

Kommer det ordentlig mens i natt, blir det nog en
hemma-å-lite-tycka-synd-om-deppar-dag i morgon å sedan är det upp å hoppa
igen! 
Jobbar med männsikor som inte mår så bra och då jag själv mår skit är det
inte schysst mot varken dem eller mig själv om jag är där. 
Å jag behöver en ta-hand-om-mig-själv-dag. Jag blir ju så jäkla besviken
på att det inte blir något. Blä och ursch vad det är synd om mig just nu!
(Om sambon oxå, som inte riktigt vet vad han ska säga eller göra...)
Gó natt!
Namn: Amanda
Skickat: 2008-09-29 20:05
 
CK- Ingen vet varför men vi är många på denna sidan som vet hur jobbigt du
har det just nu. Jag hoppas fortfarande åt dig. Tänker på dig. Livet är för
orättvist ibland. Försök att hålla dig över vattenytan. Du har varit med så
många gånger att det kanske inte är någon ide att försöka säga detta med
den lilla och ibland störe  som endel har även om det tillslut visar
positivt. Men håll i hoppet tills du defenitivt vet. 

Kram och åter kram från Amanda
Namn: Malin
Skickat: 2008-09-29 18:30
 
Hej alla
Det är första gången för mig här inne. Har en dotter på 5år som vi fick ha
hjälp med hormonsprutor för att få. Nu ska vi försöka med syskon till
henne. Vi har försökt på naturlig väg men utan resultat. Vi sa det efter
behandlingen vi gick igenom för att få vår flicka så sa vi att vi aldrig
skulle gå på någon mer behandling... Men nu har vi tänkt om igen. Har
blivit äldre o klokare... :O)
I alla fall ska vi nu börja med Pergotime då jag äntligen har regelbunden
mens (har inte haft det under ca 30 år av min livstid). Har nu fått den
regelbunden sen jag fick barn. 
Är det någon här som har ätit Pergotime för syskonförsök? Hur funkade det
för er o hur lång tid tog det? 

Lycka till alla med syskonförsök

Kram Malin
Namn: CK
Skickat: 2008-09-29 17:07
 
Ärsch....Det börjar komma, det jag inte vill ska komma! ( F.A.N! )
Orkar inte bli besviken igen och jag orkar inte bli deppig. 
-Varför vill det inte gå vägen?
Namn: Jana
Skickat: 2008-09-29 14:28
 
Micha- mitt framgångsrecept vad gäller vaggisar var att ta tre om dagen.
Morgon och kväll fram och lunchtid bak. På så sätt kände jag mig garderad.
Lycka till!

CK-tänker på dig!
Namn: CK
Skickat: 2008-09-29 09:05
 
JAG VILL, JAG VILL, JAG VILL så gärna att det lilla, lilla knyttet
stannar!
Det molar å mullrar och det var liiiite blod i lördax, men än inget mer...
Hade förra månaden 26 dagar emellan mens och i dag är det dag 29 och jag
brukar vara SOM EN KLOCKA!
-Tänkt om.....?
-Åh, vad jag vill att det INTE kommer över huvud tagget. Å vad jag vill
att detta lilla embryo stannar å blir en liten bebis.
-Tänk om?!?!??
HOppet är det sista som lämnar oss. Trots mol å inga gravid
feelings....HM!
Tänkt att jag LÄNGTAR efter att få må illa. 
(Hur knäpp får man bli?)

Micha: Ta i allafall en vid läggningsdax. Då vet man ju att den "stannar",
men jag tog mina andra under dagtid, som man ju ska. Trots att det känns
som att detkommer ut, så fungerar det nog ändå. Allat trillar ju inte ut.

Hej å hå, kämpa på!
Namn: Amanda
Skickat: 2008-09-28 20:52
 
Jag har sett endel inlägg om Carlanderska. Alla är säkert fantastiska på
att ta hand om oss som kämpar. Min erfarenhet är bara från Carlanderska Gbg
och jag har bara gott att säga om dom. De stannar upp i väntrummet och tar
sig tid. De ser sig omkring och jag har med egna ögon sett att de såg till
att en sköterska satte sig med en tjej som inte såg ut att må så bra och
det gick fort. Har man frågor så svarar de och om man behöver prata av sig
så lyssnar de. De stöttar och peppar och är realistiska. Proffesionella
från början till slut. Tekniskt sätt känns det som de har rutin och gör
även detta proffsigt. Varje del av processen är bra. De har hjälpt oss att
få ett barn och hoppas hoppas att de kan hjälpa oss att få ett syskon. Vi
skulle bli så glada jag, sambon och dottern. 

CK-du finns i mina tankar. Var rädd om dig.

Ha en bra vecka alla
Namn: Cajsa-Sara
Skickat: 2008-09-28 16:43
 
Dagen efter det hemska uppvaknandet.
Kände mig i fin form i går morse, avspänd och kroppsligen mottaglig för
att ruva. Vi hade fått tid för frys-embryo-transfer kl. 12 och vi klev upp,
gjorde oss i ordning för att åka till Göteborg. Det kändes roligt! Som ett
äventyr. Några mil från Gbg (när vi rest i nästan 2 timmar) ringde
telefonen: "Tyvärr, inget av de 3 embryona överlevde upptiningen" blev
beskedet. "INGET!?!" sa jag chockad. "Nej". Det kändes som att vakna upp
med en örfil.
Allt har liksom gått på rälls för oss, vårt första IVF resulterade i 5
fina embryon varav 1:an blev vår son. Ett till tinades i maj och sattes in,
men det fick vi inte behålla. Det fanns inte ens i vår sinnevärld att vi
inte skulle få ett embryo tillbaka, vi hade ju 3 kvar! 
Nu känns det så tomt! Vad ska vi göra? Jag har varit inne på att adoptera,
men det är så lång väntetid för det och vi har inte den tiden med tanke på
att min man är 44. 
Alternativet att inte få ett till barn, ett syskon till vår son känns
outhärdligt.
Kanske ska vi dra igång en IVF cirkus på Fertilitetscentrum
(Carlanderska).
Plötsligt är det inte längre ett roligt äventyr att försöka få ett barn.
Än en gång slungas vi in i "barn-längt" och maktlöshet, med oviss utgång.
Namn: Micha
Skickat: 2008-09-28 10:06
 
Hej

Nu är man igång igen med vaggitorierna och det är lite jobbigt att ta dem.
Är det någong annan som tar dem framtill. Det gör jag i alla fall. Sen
vilar jag i ca 30-40 min i soffan men när jag sen reser mig upp så kommer
det ut en massa vitt klet. Jag har gjort 8 ICSI innan men j´kommer inte
ihåg om det skall vara så här. Om jag inte minns helt fel så räcker väl det
med att man har vaggisen inne i ca 20 min för att kroppen skall kunna ta
upp det som kroppen behöver. Är det någon annan som har likadant?

Jag fick 2 fina ägg tillbaka i fredags så det är ju alldeles för tidigt
att känna om man är gravid eller ej. Sist började jag inte känna något
förrän dag 11 efter insättning. Någon annan som är i samma fas som mig.

Kram Micha
Namn: Martina
Skickat: 2008-09-27 22:09
 
Hej.

Håller tummarna för alla här inne vart ni än befinner er i behandlingar o
tankar..

Kram från Martina
Namn: CK
Skickat: 2008-09-27 21:08
 
Lycka till Micha!
Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104
   
Tillbaka