|
Samtal pågår för er som håller på med syskonförsök.
Här kan ni utbyta erfarenheter.
Läs tidigare inlägg här (pga problem med spam startar vi nytt forum).
Namn: Helena
Skickat: 2007-05-14 20:42
|
Anna- Åhhh vad ledsamt för er. Nej, du behöver inte beskriva hur det känns.
Hopplösheten och tomheten är total. Är så ledsen för er skull.
Att man är så ledsen över det barn man inte får betyder ju inte att man
älskar det man har mindre. Och stunder av klarhet tänker man kanske så. Och
man kanske tänker att livet kommer vara minst lika härligt i familj om tre.
Men just nu, när förtvivlan är som störst så finns det liksom inte utrymme
för sansade och genomtänkta tankar. Och det måste det ju inte göra heller.
Låt den här sorgen och besvikelsen ha sin gång. Trösta varandra och sök
tröst i er dotter som sjunger och skrattar. Jag lider med er.
Styrkekramar från Helena |
|
Namn: Anna
Skickat: 2007-05-14 18:08
|
Nu är det kört, igen...
Imorse kom mensen, på jobbet dessutom. Har hållit god min hela dagen. Men
det brast när jag kom hem, för oss båda.
Jag behöver nog inte beskriva hur det känns för det vet ni nog.
Samtidigt som jag är så ledsen så får jag så dåligt samvete för vår lilla
ögonsten. Vi är överlyckliga för henne, men det fattas en person till i vår
familj. Bävar för den dagen då hon undrar varför hon inte har något
syskon...
För att inte tala om andras åsikter och försök till tröst. Man kan bli så
knäckt av andras kommentarer ibland så man vill kräkas. Även då från såna
som vet vad man håller på med. Måste intala mig att dom inte vet hur det är
och släppa sånt.
Det blir ingen adoption eller fler försök för oss, det var bestämmt sen
länge. Får panik över alla fina baby saker man har som man aldrig mer få
använda. Varför???
Jag är rädd för att bli en bitter och sur kärring. Känner mig så bitter på
alla pengar vi lagt ner på dessa försök. Varför behandlas inte alla lika???
Räkningen från Falun kom idag, det var väl passande eller hur?
Måste man fortsätta med vaggisarna? Kan man testa redan idag? Det skulle
kännas bättre att avsluta allt redan nu och försöka gå vidare. Hur man nu
gör det...Det här får man dra med sig i sin ryggsäck hela livet.
Just nu sitter skruttan i badet och sjunger med sin pappa brevid sig. Jag
är kär i dom båda så det gör ont. Ändå sitter jag här och tårarna bara
rinner och saknar något som jag inte har.
Nu måste jag/vi försöka se livet som 3 och inte 4 i familjen. Men hur gör
man det? Måste man kanske se det från den andra sidan...vi hade kunnat
varit utan vår skrutta också. Det hade varit fruktansvärt!
Det blev ett långt och tråkigt inlägg, och jag har inte ens läst vad ni
andra skrivit än. Ville bara få ur mig massor av känslor. Tack för det!
Kramar Anna som hoppas att ni ndra har bättre tur än vi.
|
|
Namn: Anja
Skickat: 2007-05-14 10:09
|
Hejsan tjejer!
Tänkte vara med på ett hörn, första gången jag är inne på sidan! Va skönt
o se att det finns fler än en själv som är i samma sits.
Är hemma, sjukskriven för stress, sen ett par veckor. Fick missfall för 2
veckor sen o har försökt skaffa syskon i 2 år snart. Går på utredning ännu
(det tar ju sån TID!!!).
Blir så less på alla runt om kring med sina kommentarer om barn och
graviditeter. Man ska inte lyssna på andra, men visst gör man det ändå lite
grann? "missfall? Nä men det är bara till o på det igen!!" Som om det bara
var en j*a förkylning..... *trött* |
|
Namn: Lina
Skickat: 2007-05-14 09:09
|
Villemo - jag fick precis rådet från bm att vänta till efter förlossning.
Tosan - jag förstår verkligen din oro. Jag oroar mig nästan hela tiden och
skämtade med maken igår kväll om att vi skulle ha en egen ultraljudsapparat
hemma så kunde man kolla varje dag... Kan du inte be om att få göra ett
extra ultraljud?
Elisabeth - förstår att du vill vänta på rätt bm. Det är viktigt att det
där stämmer. Lycka till med ultraljudet!
Dalatjejen - då hoppas vi på ett positivt resultat snart!! Håller tummarna
för dig.
Själv är jag tillbaka på jobbet idag, för att testa om det funkar att
jobba full tid igen. Hade varit skönt, för då får man något annat att tänka
på.
Kramar, Lina |
|
Namn: Helena
Skickat: 2007-05-13 23:07
|
Tosan- Jag förstår verkligen din oro. Är det något vi på den här sidan har
rätt att göra så är det att oroa oss. Vi har ju varit med om så mycket att
det inte är konstigt att man får svårt att slappna av tillslut. Jag kände
ju sprattel förra måndagen. Frid och fröjd. Men sen har jag knappt känt
någonting efter det. PANIK!!! Så har jag gått och stressat upp mig och
varit orolig. Men i går kväll kändes det som att det sprattlade igen och
likaså nu i kväll. DÅ borde man ju äntligen bli glad, men icke, nu sitter
jag här och tänker att jag bara inbillat mig för att jag så gärna VILL att
det ska sprattla. Men som tur är så ska jag till bm på tisdag fm och lyssna
på hjärtljud. Och någonstans inom mig så känns det som att det kommer gå
bra. Så det är bara hoppas att jag har rätt....
Kramar Helena v.17 (16+2)
|
|
Namn: Monica
Skickat: 2007-05-13 22:05
|
Ops glömde tacka Helena ang testdag
Kramar
Monica |
|
Namn: Monica
Skickat: 2007-05-13 21:45
|
Hej tjejer,
kul att se att det händer saker härinne
Elisabet,vi har valt distansbehandling med läkare i Sthlm & äggplock mm
hos Linne i uppsala
Dalatjejen vad roligt att vi har samma dag,
men du gjorde väl 5 dagars odling om jag inte minns fel?
Det var vad vi planerade men av våra 7 ägg blev bara 2st befruktade & då
vill man inte odla i 5 dagar så det fick bli 2dagar istället (men jag är
jätteglad att vi fick något tillbaka.
Annars mår jag som vanligt men är väldigt öm om magen efter
äggplocket(började ju störtblöda vid äggplocket)
lite molande mensvärk mellan varven,mår lite småilla på kvällarna,men der
kan ju vara alla sprutor & hormoner man fått i sig på sista tiden
Vad har du fått för testdag?
Kramar
Monica
|
|
Namn: Elisabeth
Skickat: 2007-05-13 20:56
|
Dalatjejen- jag tycker det låter som att vi snart får ett roligt inlägg om
ett positivt resultat! Kämpa på!! : )
Tosan- jag förstår din oro, speciellt efter det som du har gått igneom att
tro i så många veckor att du var gravid, men inte var det. Minns du hur det
var för dig under den tiden, hade du ngn intuitiv känsla att det inte var
som det skulle eller njöt du kankse av att du mådde så bra och inte hade
illamående eller dylikt etc? De veckor som jag itne var gravid längre så sa
min hjärna att det hänt ngt, men jag förnekade det totalt tills jag såg
ultraljudet och fick chocken. Brösten hade inte varit ömma på flera veckor
osv.
Jag tycker absolut att du ska kontakta din bm och är hon sund så ordnar
hon rent av med ett ultraljud till dig, just pga av er historia.
Tack och lov att den engelska serien är över! Den förstörde vårt ivf
"rykte" mer än den gjorde nytta!!! Fram med fler kändisar istället som
berättar att de har gjort ivf!!! |
|
Namn: Anette
Skickat: 2007-05-12 23:09
|
Hej
Ville bara berätta att det hade ett fint litet befruktat ägg som väntade
på oss på UAS. Höll på att deppa ihop först när jag såg att de hade sökt
mig på morgonen samma dag. (vilket de sa att de skulle göra om inget ägg
klarade upptiningen. Hade totalt tre st.) Med andan och gråten i halsen
ringde jag upp och undrade vad de ville. Kunde pusta ut rejält när de bara
ville höra "om vi ville komma en timme tidigare"!!!
Lång väntan kvarstår. Testdag den 25:e.
Villemo- min BM sa att jag inte skulle göra cellprovet förrän efter
förlossningen. Blev typ ett år senare.
Kram kram |
|
Namn: Helena
Skickat: 2007-05-12 20:30
|
Monica- Välkommen hit! Kul med ett nytt namn. Jag brukar räkna från
plockdagen och sedan 14 dagar bakåt för att få fram "sista mensens första
dag". Sist så testade jag på motsvarande dag 28 (typ 6 dagar tidigare än
vad Falun sa) det blev positivt vilket ju var fantastiskt. Men jag har hört
att man kan testa falskt + efter ivf. Men andra säger att det bara gäller
om man använt något speciellt hormon (som jag inte kommer i håg vad det
heter).
Känns som jag rörde till det ännu mer för dig nu men hoppas att du får
rätsida på det snart ändå ; )
Villemo- Vid min första grav. blev jag också kallad på cellprov. Jag bad
då att få vänta tills ett par månader efter förlossningen för att vara på
den säkra sidan.
Kram och lycka till från Helena v. 17 (16+1) |
|
Namn: Ebba
Skickat: 2007-05-12 09:55
|
Karin, du har nog rätt vad gäller ålder vid adoption 50 är kanske att ta i.
Men orättvist nog gäller det kanske främst kvinnor? Jag känner i alla fall
två par där mannen är 50 år, som väntar på barn från Kina respektive
Etiopien. Däremot är kvinnan i båda fallen yngre, 40 respektive 44 år. Jag
känner en hel del par som adopterat och de flesta är mellan 40 och 45 år.
Men det är naturligtvis dumt av mig att skriva något exakt här, man ska
naturligtvis ta reda på från något "bättre håll" om man verkligen är
intresserad.
Jag menade mest att man inte måste vara superung för att adoptera. Inte
yngre än då man försöker "på egen hand". För det är väl inte jättemånga som
orkar satsa på IVF som är mellan 45-50 år, eller har jag fel?
Om man kan tänka sig ett barn som är "lite äldre", typ 3-4 år, tror jag
dessutom att åldersgränsen är än mer tänjbar.
Hur som helst, lycka till alla härinne, alla kämpar. Ni är värda massor av
gullungar allihop!
|
|
Namn: Lina
Skickat: 2007-05-11 14:30
|
Marion- kul att höra att det verkar bättre. Jag har också var uppsvälld och
tarmarna fungerar inte riktigt som de ska. Jag har blivit lite bättre och
fått sluta med fragminet (skönt att slippa sprutor varje dag...). Mvc var
inte samma som tidigare eftersom vi flyttat under tiden men det kändes
jätte bra och de var proffsiga samtidigt som det kändes som de brydde sig
om hur man har det. Har bokat tid för nupp och ultraljud redan så nu är det
bara att hålla tummarna för att allt går bra!
Kramar, Lina |
|
Namn: Ebba
Skickat: 2007-05-11 13:11
|
Petra, det här forumet är ju till för att man ska få deppa och peppa ihop
med andra som är i någotsånär samma situation! Här ska man kunna få skriva
av sig, så att man klarar den "riktiga" världen lite bättre.
Jag hoppas att det går vägen för er - och om det nu inte skulle göra det,
så är det ju en outgrundlig tröst att man redan har ett barn. Så känner i
alla fall jag. Jag vet faktiskt inte om jag orkat gå vidare alls utan vårt
första barn. Men, man är väl konstruerad så att man klarar det mesta, fast
man inte tror det.
Vad gäller ålder vid adoption, vill jag bara säga att jag tror man kan
vara upp till 50 år och få adoptera.
Kram alla härinne från mig! |
|
Namn: Petra
Skickat: 2007-05-11 11:46
|
Känner mig riktigt övertygad om att det inte blir något denna gång heller.
Inte symtom alls och testdag på tisdag. Inga spända bröst, vilket jag haft
de gånger jag varit gravid. Bara molande mensvärk och lite svettningar,
precis som det brukar innan mens. Igår låg jag och grät och tänkte att nu
är det 1 år sedan jag var med barn sist och vi var båda så glada... (Den
gången slutade det med utomkvedshavandeskap.) Jag tyckte så synd om mig, ni
vet hur det känns, det tomma tomma känslan. Jag tänkte på att nu jag skulle
ha haft en 4 månaders bebi att ta hand om, jag skulle inte ha åkt till
jobbet, jag skulle inte ha behövt opererats eller genom gå IVF-skiten.
Gråten sitter i halsen nu också, men på jobbet så är det ändå mycket annat
som avleder.
Missförstå mig inte, jag är glad att hjälp finns att få, om inte för alla
så för många. Och Ebba, det var väl det jag försökte få fram, att
adoptionsprocess är i nästan alla fall en positiv process som leder till
ett gott resultat. Du har så rätt. Med IVF vet man aldrig. Vi har bestämt
att inte adoptera, av olika privata skäl där bla min höga ålder ingår. Om
det här IVF:et misslyckas (vilket det troligen gör) så är det så. Då lever
vi efter det och älskar den lille gossen så mycket vi kan. Jag vill inte
heller göra flera sprayningar och allt annat. Tror jag. Får väl se vad som
händer, om man kanske glömmer hur det kändes? Man ska aldrig säga
aldrig...
God helg på er alla och jag är ledsen över att jag skriver så negativt, ni
vet ju själva precis hur det så det känns dumt att tjata om det, men jag
har inte så många att PRATA med det om.
KRAM! |
|
Namn: Helena
Skickat: 2007-05-10 22:06
|
Dalatjejen- Jag fick rådet att ta det ganska lugnt i början. Ex inte träna
och så där. Jag frågade om hur det var att lyfta sitt barn och fick då
svaret att undvik det när du kan. Men i bland måste man ju av olika skäl
och det ska inte vara någon fara. Bara man inte "okynneskånkar" på barnet
stup i kvarten för att man typ är stressad el. dylikt.
Kramar Helena |
|
Namn: Dalatjejen
Skickat: 2007-05-10 20:37
|
Jag skulle vilja ha några fler råd av er experter!! Hur har ni gjort som
har haft turen som mig och fått ett barn, när ni behövt att lyfta erat barn
o så, hade ju inte detta att tänka på förra gången eftersom vi var barnlösa
då, men min son som är 31/2 år väger i vart fall,19.5 kg. Tacksam för svar
o råd!!!. Som sagt man tänker ju på allt och är så rädd om det lilla ägget,
men jag vet ju att dom säger att man ska leva som vanligt, men det gör ej
jag i alla fall, så vanligt är det väl inte ändå, man tränar inte lika,
dricker ej något, röker ej, som jag gör emellanåt,ja man håller sig
lugnare. Hur gör ni?? som sagt ge mig lite råd....Många kramar från mig
till er alla..... |
|
Namn: Jana
Skickat: 2007-05-10 20:21
|
Tack alla ni goa stöttande. Jag behöver inte säga så mycket egentligen för
ni vet...som en sån där god vän där tystnaden inte blir besvärlig...
Elisabeth - om du har någon superbraig mailadress som inte avslöjar dig så
mailar jag gärna min adress till dig. Tidningsartikeln ger lite... men
endast lite svag strimma av hopp!
Kram
Jana |
|
Namn: Ebba
Skickat: 2007-05-10 19:56
|
Oj, vad det skrivs härinne, vad kul! Jag kan bara heja på alla som sprejar
& sprutar, ruvar eller väntar!
Att spraya Synarela är minsann ingen lek. För mig är det det värsta av
allt. Men när jag till slut får börja spruta brukar det kännas bättre. Jag
har ju gjort hormonbehandlingar 7 gånger, och 6 av de gångerna har jag
blivit rejält deprimerad åtminstone en gång... En läkare sa till mig att
han kunde bli lite trött på alla som "verkade förvådade över att de mådde
dåligt - hur kan man överhuvud taget tro att man ska kunna må bra med allt
det där i kroppen"! Verkligen inlevelsefullt, eller hur...?!
Petra, det var jag som skrev om adoption, jag glömde bara skriva mitt
namn, Ebba. Men jag tar upp det då och då här, för att det gav oss så
mycket. Och även om adoption är en lång process, så är den inte på långa
vägar jobbig som IVF är. Det är faktiskt en enbart positiv process - man
väntar ju och längtar - men man VET att det kommer ett litet barn, ett
syskon. Om jag hade vetat hur härligt det är att adoptera, tror jag att
våra 6 första IVF-försök hade varit lättare att stå ut med. Alternativt
hade vi adopterat mycket snabbare och istället försökt med fler IVF med
nummer tre.
Vad jag vill säga är egentligen bara att adoption är ett fantastiskt
alternativ till en graviditet. Och en mycket säkrare väg till en gullunge
till!
Själva har vi 2 IVF kvar. Och ett fryst befruktat ägg. Lyckas det inte
blir det nog en liten kinatjej till - det blir åtminstone inga fler
spray&sprut-omgångar!
Kram till er alla som kämpar härinne och lycka till!
/Ebba |
|
Namn: Dalatjejen
Skickat: 2007-05-10 19:43
|
Tack för era lyckoönskningar och erfarenheter av va dom säger om
äggkvalitet,det var snällt.Kan bara instämma om era synpunkter på
biverkningar av denna medicinering,detta är min 3:e gång av att spraya och
visst har jag känt av den förut, men ej som denna
gång,illamående,urtrött,mm. Så visst kan det vara olika. Kram från mig. |
|
Namn: Marion
Skickat: 2007-05-10 18:17
|
Hej Lina!
Tack för att du frågar. Jag har inga bruna flytningar peppar, peppar.. Jag
känner mig jättesvullen för tillfället och mina tarmar är hel stökiga! Har
du det så också.
Jag ska in på vul på tisdag som sagt och försöker psykiskt förbereda mig
på att det kanske inte går vägen, men man vill ju glädjas oxå..Det är så
himla svårt. Ja, ja inte så mycket att göra åt. Jag får fortsätta med
kladdiga vaggissar mm tills jag vet annat.
Vad kul med mvc besök, blir det samma som innan? Har du fått sluta med
fragminet? (hette det va´?)
kram
Marion
|
|
Namn: Lina
Skickat: 2007-05-10 17:52
|
Helena - passa på att njuta! Något roligt måste man unna sig.
Alexandra - jag har också känt av sprayningen, det påverkar tydligen oss
kvinnor väldigt olika men jag tycker jag har förstått att de flesta känner
av det på något sätt. Det här kanske inte var till så mycket hjälp men du
kan kanske trösta dig med att det blir bättre när du börjar med sprutorna.
Lycka till!
Christina - väldigt många får ju barn när de är 40 och över så det skall
inte vara något hinder. Kolla på Fertilitetscentrum, jag tror det fanns
info om detta på deras hemsida. Lycka till!
Elisabeth - jag är också i vecka 10, mer exakt 9+0 idag. Skall på mitt
första mvc besök imorgon, det ser jag verkligen fram emot! Har du fått
någon tid för ditt första besök?
Marion - hur har det gått för dig? Har tänkt på dig och hoppas verkligen
att det har gått bra.
Anette - kör på! Du skall se att det kommer att gå bra och precis som du
skrev är det nog meningen att det skall ske nu...
Dalatjejen - de var väldigt postiva när vi fick tillbaka vårt ägg, det var
en riktig diamant sa de. När vi fick vår dotter sa de också att det var ett
otroligt bra exemplar och båda gångerna har det ju gått bra så det ligger
kanske något i det de säger? Håller tummarna för dig!! Lycka till med
ruvningen.
Kramar, Lina |
|
Namn: Elisabeth
Skickat: 2007-05-10 11:59
|
Helena - jag är i vecka 10, nu har embryot alltså blivit ett foster : )
Skål på dig, Helena! ; )
Christina- jag föreslår att ni kontaktar ivf kliniken i Örebro, för de har
specialiserat sig på "äldre kvinnor" : ) De har kanske en hemsida på
nätet?
En släkting fick barn vid 46 års ålder, det första barnet! Åkte in för
magvärk och kom hem med en bebis! Vi har även kompisar som har gjort ivf
och fått barn och kvinnan var då 41.
Lycka till!!
Alexandra- det är fruktansvärt att spraya. Det finns tydligen heller ingen
forskning vad detta gör på oss kvinnor. Men familjerådgivningen vittnar om
hur paren påpekar att det sker något med kvinnan när man gör ivf. Mannen
brukar se hur kvinnan förändras osv. Vi kan bli deprimerade av sprayen.
(Jag har tyvärr bitter erfarenhet av det. ) Styrkekramar!!
Jag antar att du menar att ni ska använda äggdonator. Moget och
insiktisfullt av dig och jag beundrar dig för det. Jag förstår att du har
kommit LÅNGT i tanken, processen och då är det inte konstigt att din man
inte förstår dig- ännu... Ivf kuratorn hjälpte oss mycket att göra vår
lista över beslut ( vi hade ivf, annars spermiedonation och därefter
adoption)Jag antar att han heller itne är med dig i tanken eftersom du är
igång (?) med ett nytt försök. Jag tror dock att det är jätte viktigt att
diskutera detta tillsammmans och göra ett beslut. Adoption och andra
lösningar kanske då blir mindre främmande och snarare en lättnad att få en
lösning på ett jobbigt problem.....
Stora lycka till kramar!!
|
|
Namn: Christina
Skickat: 2007-05-10 10:21
|
Hej.
Jag heter Cristina och har en dotter som kom till 2003 med icsi. Nu undrar
jag bara om det är för sent att försöka göra ett syskon när man fyllt 40.
Jag vet ju att chanserna minskar med åren men är det någon som vet vad
klinikerna säger. Förra gången var vi på Curakliniken i Malmö. Egentligen
är jag helt nöjd med dottern men när man ser alla gravida och små bebisar
blir man ju lite sugen igen.
Hälsn. Christina.
|
|
Namn: Alexandra
Skickat: 2007-05-09 23:49
|
Hej
Är nu inne på tredje sprayveckan med suprecur. Jag minns inte att det var
så förfärligt förra gången. Jag känner för att gråta hela tiden, känner mig
deprimerad och är nästan övertygad om att det blir inga befruktade ägg
denna gången heller. Försöker övertala min man till att vi skall använda en
donator men han är totalt oförstående. Han verkar inte kunna tänka sig en
sådan lösning och inte adoption heller. Tidigare trodde jag att jag skulle
kunna övertala honom men nu vet jag inte längre. Däremot vet jag att jag
inte kan leva med tanken på att inte få fler barn men jag skulle aldrig
vilja lämna honom. Känns som en omöljlig situation. Tacksam för era råd.
Kram Alexandra |
|
Namn: Helena
Skickat: 2007-05-09 23:18
|
hmmmm...man kan, av mitt förra inlägg att döma, tro att jag är alkoholist.
Det är jag inte... Jag tycker bara att man ska njuta av livet på de sätt
som för tillfället passar ens livssituation.
(För min del är det te och chokladpudding....)
kram igen |
|
Namn: Helena
Skickat: 2007-05-09 23:13
|
Anette- Wow!!! Jag gillar snabba ryck! Det är klart att det är meningen.
Lägg i högsta växeln nu och du ska se att det lyckas.
Tosan- Måste få fråga hur du mår. Själv börjar jag må ganska bra. Håret är
lättskött och härligt och magen är rund och fin. Trött på kvällarna så
klart men det har väl ingen människa dött av....
Elisabeth- Kämparkompis!! Vilken vecka är du i nu?
Jana- Jag lider så med dig. Men du verkar stark och förnuftig. Jag tycker
inte ni ska stressa fram ett beslut om huruvida ni ska gå vidare eller
inte. Jag tror ni kommer känna i sinom tid vilket som känns rätt. Sådana
beslut måste mogna fram. Kanske med hjälp av lite somriga drinkar och
iskallt rosévin...
Tusen kramar till er från Helena |
|
Namn: Anette
Skickat: 2007-05-09 18:52
|
Dalatjejen- Sträck på dig, tacka och ta emot.
När min flicka blev till så sa de att det var ett "riktigt skolexemplar".
Det kändes ju bra att höra och hon blev ju en perfekt liten flicka ;) Så
det stämmer nog ska du se. Lycka till!! |
|
Namn: Dalatjejen
Skickat: 2007-05-09 17:23
|
Här har ni ännu en ruvare!!!Vi fick en blastocyst insatt idag o 4 i
frysen,tyckte dom lät väldigt positiva inne på ivf-kliniken, men det kanske
dom jämt gör, vad har ni för erfarenheter av det, hur dom pratar om
kvaliteten på era ägg???.Nu är det bara att ta en dag i taget,(inte så
lätt) det är tur att jag har er att skriva med härinne.Kram Dalatjejen. |
|
Namn: Lina
Skickat: 2007-05-04 16:26
|
Dalatjejen - Grattis till många ägg! Hoppas det finns fina guldägg att få
tillbaka samt många till frysen!
Petra - Överstimuleringen känns lite som du beskriver, i alla fall för
mig. Jag var svullen, hade ont och var väldigt spänd. Magen blev stor så
jag såg ut som jag skulle föda vilken dag som helst. Jag kontaktade min
klinik och de tappade mig på vätska vid ett flertal tillfällen. Magen
kommer lite i oordning eftersom tarmarna inte riktigt får plats. Jag hade
också svårt att andas eftersom det tryckte på så mycket. Hoppas att du inte
drabbats av detta, jag är fortfarande inte återställd och mitt äggplock
gjordes 22 mars. Ring din klinik så snart som möjligt så gör de ett
ultraljud där de kan se om du behöver tappas.
Kramar, Lina |
|
Namn: cella
Skickat: 2007-05-04 16:19
|
Grattis till alla 19 Dalatjejen!! Gick det bra eller har du inte hunnit
känna efter än? Vila nu i helgen! |
|
Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104
|
Tillbaka