Fakta om:
Donator-/givarinsemination

• Om mannen har dåliga spermier, saknar spermier helt eller då kvinnan är lesbisk kan kvinnan insemineras med sperma från en annan man. Det sker strax före eller vid ägglossningen.
  
• För att få behandling ska man vara gift eller sambo. Behandling får även utföras om kvinnan är partner och sambo med en annan kvinna, lesbiska par är jämställda med heterosexuella när det gäller assisterad befruktning.
  Ensamstående kvinnor tillåts dock ingen behandling i Sverige utan
  blir hänvisade till utländska kliniker.
  
• Givarinsemination får bara utföras vid allmänna sjukhus och görs i Sverige vid Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge i Stockholm,
  Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, Universitetssjukhuset MAS i Malmö, Akademiska Sjukhuset i Uppsala, IVF-kliniken i Umeå i samarbete med Norrlands Universitetssjukhus, Universitetssjukhuset i Linköping och vid Universitetssjukhuset i Örebro.
  
• Det finns ingen exakt övre åldersgräns för kvinnan utan man gör en bedömning i varje fall.
  
• Vid givarinsemination används alltid fryst sperma och först efter sex
  månader för att man ska vara säker på att donatorn inte var
  HIV-smittad.
  
• Gränsen brukar gå vid sex försök. Om kvinnan inte blivit gravid då är det tveksamt om insemination är rätt metod.
  
• Vid behandling av heterosexuella par försöker läkaren hitta en donator som utseendemässigt är så lik den sociala pappan som möjligt. Ögon- och hårfärg är det som styr mest.
  
• I regel används inte en donator som är över 50 år men klinikerna sätter själva en åldersgräns.
  
• Enligt socialstyrelsens allmänna råd bör en och samma donator inte ge upphov till fler än sex barn.
  
• I Sverige saknar donatorn anonymitetsskydd. Barnet har enligt lagen som trädde i kraft 1985 rätt att få veta vem givaren är och ta del av de
  uppgifter som finns i sjukhusjournalen. Socialnämnden i kommunen är skyldig att hjälpa ett donatorbarn att skaffa fram dessa uppgifter.