Hej tjejer!
Förlåt att jag inte hört av mig! Men det har varit fullt upp med jobb och
skidresor, även den med jobbet.
Tack och lov att trötthetsperioden verkar vara över i stort sätt!

Först och viktigast av allt var ju NUPP förra fredagen.
Och det gick jättebra, jag fick fina siffror och lillgrisen var lagom stor
och inga tecken fanns på något fel!
Fast vi fick hålla på ett tag för liten vägrade lägga sig åt rätt håll så
att nackspalten kunde mätas... Så jag fick order om att dricka kallt
vatten, äta några kex och gå ett varv i klinikens korridor. Då först gick
det att mäta.
Efter NUPP hade jag inskrivning hos barnmorskan och det gick bra såklart.
Hon tog några prover, bokade in RUL i v 19 och Noche i v 26. Det känns
läskigt att jag nu ska vänta ända till den 1 mars på nästa UL. Jag har ju
haft det så bra och redan gjort fyra stycken...

Sedan var det skidåkning/kick-off förra helgen. Det var toppenskönt att
åka skidor och jag tog det nästan löjligt lugnt i backen. Trillade inte en
enda gång faktiskt!
Jag trodde ju att jag skulle bli avslöjad av kollegorna direkt då jag inte
drack något, men icke... Inte förräns på lördag kväll när jag tackat nej
till vin för femtioelfte gången fick jag en förvånad fråga över varför jag
inte drack. Då passade jag på, för jag hade bestämt mig för att avslöja mig
under helgen!

Oj vad glad alla blev! Jag fick kramar och lyckönskningar av alla. Några
hade t.o.m. tårar i ögonen. De vet ju hur svårt jag haft och hur gärna jag
vill ha barn. Men jag visste inte att typ alla visste, för jag har
verkligen försökt att inte pratat om det. Och nästan alla missfallen har
jag hållt för mig själv.

Och tänk, inte en enda kommentar om att jag skulle bli en "gammal morsa"
eller något liknande! Det var jag som oombedd berättade att vi fått hjälp
med IVF och att det hänt Finland. Men att det är ÄD berättade jag inte. Det
behåller jag för mig själv.

En rolig detalj var att en kille berättat kvällen innan att hans fru var
gravid och hon ligger bara 4 dagar för mig! Hon sitter inte som jag på
kontoret (jag hyr konsultplats) utan på ett eget ställe men har jobbat
mycket med företaget och med samma saker som jag! Så nu byter jag och
kollegan information och han är väldigt mån om att jag inte ska stressa
etc.

En annan konsult som också gör samma saker som jag, som sitter på kontoret
ganska mycket då hon har projekt här är ju också gravid. Fast hon ligger en
bit före och ska ha i slutet av april. Lite roligt att prata med dem, jag
känner mig som ett riktigt proffs, påläst och erfaren. Utan att jag har
barn, hmm får akta mig så att jag inte blir beserwisser...

Men snart får vi försöka hitta personer som kan täcka för oss då vi ska
vara lediga. Personer som lämnar tillbaka till oss sedan!... För det är ju
risken med att vara egen, man vet aldrig när kunden hittar nya
favvokonsulter att jobb med... Fast jag hyr ju plats, så jag hoppas jag ska
få jobb bara genom att jag är på kontoret! Men, whatever, det är inte
viktigt just nu, jag är gravid, det är viktigt däremot!!!

Och det är väldigt roligt att märka förändringen i folks beteende när de
vet att man är gravid. Helt plötsligt får man knappt bära en kasse själv...
Hallå, jag är gravid, inte handikappad! Och igår började de måla fönster så
jag och kollegan fick order om att flytta oss, vi fick INTE sitta i
färgångorna! Inte tror jag det är superfarligt, men inte mig emot, jag
slipper huvudvärken som några dras med pga lukten...

Oj, det här blev långt...
Men innan jag slutar måste jag säga att jag håller tummarna för dig
Hoppfull!

Och Annika, jag tänker på dig! Du gör rätt i att ta "semester" från
barnverkstaden. Man måste pausa ibland, annars blir man tokig!

Kramar till alla!
ZX