Hej!

Är i Finland nu. Det blev åtta ägg allt som allt (trots fem äggblåsor-
måste väl ha funnits fler som min svenska doktor inte såg)

Förra gången jag var här och gjorde IVF frågade jag om både PGD och
långtidsodling och den doktor jag hade då var negativ till båda. Varför vet
jag inte riktigt. Han sa bara om PGD "det gör vi inte" och om
långtidsodling att "det gör vi bara om det behövs" Han menade med det att
embryona knappast mår bättre utanför livmodern än inne i. Förra gången gick
IVF:n som sagt "bra" med sju fint delade embryon.

Den här gången (efter att ha blivit gravid och fått missfall förra gången)
ville jag dock ha PGD. Min doktor sa då ja till det (per mail)men ansåg att
det skulle vara på de fem frysta vilket inte jag tyckte verkade vara någon
större vits då bara ca 70% överlever upptining. Men eftersom vi
komunicerade per mail var det svårt att få fram sin åsikt.
Sen slutade den doktorn och jag fick en ny och då passade jag på att ringa
den doktorn och framföra att jag ville göra PGD på färska istället, vilket
hon då gick med på utan invändningar.

Efter plocket den här gången pratade jag lite med doktorn som då sa att
det bör vara minst sex fint delade embryon om det ska vara lönt att göra
PGD. I annat fall, om det fanns minst fem, tyckte hon att långtidsodling
var bättre. Då kan man iofs inte se om embryona har kromosofel men det är
de starkaste embryona som överlever till blastocyster och därför mindre
risk att dessa har kromosomfel, sa hon.

På dag två visade det sig att det bara var fem bra embryon kvar och jag
pratade då länge med embryologen som ansåg att mina embryon troligtvis inte
skulle klara PGD men att långtidsodling var ett bättre alternativ. Hon sa
även att enligt den senaste forskningen gör inte heller PGD någon skillnad
när det gäller att leta kromosomskadade embryon på äldre kvinnors embryon.
Så jag valde till slut långtidsodling istället. Nu är det dag tre och vad
jag fattade det som var fyra eller fem fortfarande bra och att det fanns
goda chanser att de skulle klara sig till blastocyster.
I det här fallet tror jag faktiskt att de gjorde rätt bedömning av mina
embryon. Hade jag dock haft flera mkt bra som sist (eller tio som Betty
hade) tror jag dock att det kan finnas en chans att kunna hitta något bra
och då hade jag insisterat på det. Tyvärr verkar jag inte ha de rätta
förutsättningarna för PGD, som det verkar. 

Eftersom chansen är så väldigt låg i den här åldern är förhoppningarna
inte höga men eftersom jag ändå gör detta nu så hoppas man väl någonstans
ändå lite..

Det som jag tycker är dumt är dock att man inte kan få prata om de olika
behandlingarna utan att få höra "det gör vi inte" eller "det gör vi bara i
nödfall" utan vidare förklaring. Det kanske iofs bara gällde just den
doktorn. Den jag har nu verkar ngt mer kommunikativ och särskilt 
embryologerna har varit bra att prata med tycker jag. Man skulle ju
egentligen behöva sitta ner länge och prata om behandlingarna och ens
chanser. Som det är nu har jag fått söka informationen själv, haft en
ganska oengagerad doktor i Sthlm som sköter kontrollerna och en i Finland
som man försöker kommunicera med per mail och telefon och det fungerar inte
så bra tycker jag. (Delvis är det väl kanske för att jag är singel och inte
har rätt till behandling etc i Sverige- som det blir så mkt jobbigare med
allt också)

Ja, det var min erfarenhet. Tack för alla kommentarerna. Jag önskar dig
också stort lycka till med graviditetén Betty!!