|
Samtal pågår för er som blivit föräldrar vid 40+
Är det annorlunda att bli förälder sent i livet? Vad finns det för fördelar och nackdelar? Möts man av fördomar från omgivningen eller är det enbart ett plus att få bli mamma och pappa då man kanske mognat och hittat sig själv?
Namn: Lotta
Skickat: 2007-03-07 21:35
|
Hej!
Har någon av er gjort äggdonation hos AVA i Riga eller AVA i S:t
Petersburg? Hur testades donatorerna? (det finns ju fler personer med
könssjukdomar i dessa länder) Hur var bemötandet? Var de lyhörda för era
behov och önskemål? Jag vill veta allt!
|
|
Namn: Eva
Skickat: 2007-03-06 17:21
|
Hej namnlös nedan!
Eftersom jag känner mig utpekad som "hon" så vill jag svara.
Självklart är det upp till dem båda att avgöra den högst privata frågan.
Ingen bör "skaffa barn" (jag avskyr uttrycket!) mot sin vilja, men jag
skulle tvivla på hans känslor om det var mig det gällde. |
|
Namn:
Skickat: 2007-03-06 15:35
|
Hej!
Det är väl inte egoistiskt att inte vilja skaffa fler barn, vänd på
frågan... Hur kan hon mena att den som hon älskar ska skaffa ett barn mot
sin vilja! |
|
Namn: moa
Skickat: 2007-03-05 19:17
|
hej är det någon som vet hur mycket längre man kan räkna med att ha "bra"
ägg när man har PCOS har läst att man har svårare att bli gravid men att
man i sin tur kan bli gravid högre upp i åldern! det var en gynokolog som
sa till mig att jag hade sådana äggstockar som man har då man har PCOS,
annars har jag symtom som att allt fett sitter på magen ( är bara lite
överviktig)
,skulle vara intressant att veta |
|
Namn: Eva
Skickat: 2007-03-05 15:53
|
Hej Nellie,
Håller med om att det kan vara synd om henne, men samtidigt står det ju
varje person fritt att kolla lite med blivande partner hur han/hon känner i
den här för många livsviktiga frågan innan man slår till.
Eftersom hon är 40 så har hon väl hunnit lära känna sig själv någorlunda,
vet vad hon själv prioriterar och vad hon kan avstå ifrån.
Om man tänker sig in i hennes situation är det ju ett förskräckligt högt
pris hon betalar för drömprinsen, men det är ju enligt mina värderingar
(JAG skulle aldrig gifta mig med en man som vägrade mig att försöka få
barn).
(Var kär i en sådan en gång, blev med barn, accepterade hans vägran,
gjorde abort...och flyttade isär!)
Förhoppningsvis har hon inte din och min starka barnlängtan, alternativt
är hon ett offer för himlastormande kärlek. (Fast det senare tror jag ändå
bedarrar och då ångrar man sig när det är för sent).
Om du känner mannen i fråga väl så kan du ju hälsa från mig att jag tycker
att han verkar vara egoistisk och bekväm. Han har ett barn, men inte
hon...hur kan han mena att hon som han älskar ska leva sitt liv utan den
unika upplevelsen att bli förälder? |
|
Namn: Nellie
Skickat: 2007-03-04 20:33
|
Hej igen! Det blev visst lite tokigt när jag skulle börja skriva först.
Tänkte bara berätta att jag idag träffade en kompis som i sin tur har lärt
känna den kvinnan som gift sig med min manlige kamrat...
Då fick jag höra att det tydligen låg till så att HON gärna vill ha barn,
men han har visst sagt något i stil med att han är nöjd med den dotter han
har, och har ingen egentlig längtan efter fler.
Det är ju det att jag själv inte känner kvinnan ifråga speciellt väl, och
man vill inte lägga sig i...men jag bara kände att jag tyckte så synd om
henne. Har lust att ta ett snack med honom, men det är ju som sagt inte min
sak. Det verkar bara som att hon lider i det tysta...nygift och verkligen
VILL ha barn - och så vill inte han, som hon älskar så. |
|
Namn: Eva
Skickat: 2007-03-04 18:17
|
Hej Nellie och Betty m fl,
Det var just det jag menade med "stort mörkertal" i mitt inlägg nedan.
Det är lite skamligt att inte (längre?) vara fertil och man kanske ångrar
sig bittert att man inte började försöka tidigare. Kanske dystra känslor
som inte lämpar sig som samtalsämne vid en middag.
F ö håller jag såklart med dig Betty om att det ÄR trevligt med
solskenshistorier också, att de inger hopp, men ibland blir jag så trött på
dem. |
|
Namn: Betty
Skickat: 2007-03-04 17:54
|
Jadu, Nellie, hoppas att hans fru är medveten om hur det står till med
fertiliteten, köp en bok om humlor och bin! Nej men skämt å sido, jag har
en mycket nära väninna som är två år yngre än mig och hon träffade "mannen
i sitt liv" för bara ett par år sedan. Jag vet att de har försökt att få
barn sedan ett år tillbaka men inte lyckats ännu. Vi var på en
tillställning hos ett par andra vänner då en annan av våra vänner frågade
min väninna om hon och hennes man inte funderar på ett gemensamt barn. Då
hörde jag henne säga - Nej men det är inget som är aktuellt för oss nu! Jag
tror att det här kan vara en känslig fråga som man inte gärna snackar om.
Kanske din manliga vän bara slängde ur sig något för att inte behöva tala
mer om saken. Kanske din vän och hans fru ligger i som sjutton för att få
ett barn. Eller så har de kanske fertilitetsproblem och inte vill tala om
saken.
Betty |
|
Namn: Nellie
Skickat: 2007-03-04 10:14
|
Hej, var bara tvungen att komma emellan med en liten story. Har en manlig
kompis som nyligen gift sig (han 43, hon 40)Han har en dotter på 12 år
sedan tidigare, men hans fru har inga egna barn. Häromdagen frågade jag
honom hur han ställde sig till barn i det nya äktenskapet. "Njaa, vi får
väl se, det är i alla fall ingen brådska, vi har så mycket annat på gång
just nu...."
Hmmm, undrar om hans fru är lika ovetande om kvinnors fertila period...!!!
(Annars får jag se om det finns om det finns nån kurs i biologi jag kan
hänvisa dem till....) |
|
Namn: Betty
Skickat: 2007-03-03 23:32
|
Eva, det ligger visst något i det du skriver. Men det finns också två sidor
av myntet. Jag tror att många av oss som är 40-plussare och har försökt att
bli gravid länge, är oerhört medvetna om att det är mycket svårt,ja näst
intill omöjligt ibland. Det är information som inte är svår att undgå. Jag
tror inte det finns en kvinna i 40-årsåldern som tror att hon har flera år
på sig. De flesta som längtar efter att bli gravid i vår ålder känner nog
en stress inför det.
Men trots att det är så svårt så stångar man huvudet i väggen och gör
förgäves det ena misslyckade försöket efter det andra. Dumdristigt? Ja
kanske det, men åtminstone min längtan är så väldigt stark så jag söker
ständigt efter dessa solskenshistorier för att indoktrinera mig själv att
orka fortsätta att prova, trots de låga oddsen. I media har man också under
senare år tagit upp just detta att vi väntar med att föda barn i allt
större utsträckning nu än tidigare och att man borde uppmuntra yngre
kvinnor att tänka på att de faktiskt inte har all tid i världen. Det är bra
tycker jag, jag önskar själv att jag hade haft möjlighet att försöka bli
med barn tidigare. Då kanske jag hade haft flera barn vid det här laget.
Jag själv blir naivt hoppfull och glad över att höra om de enstaka fall
där kvinnan lyckats bli gravid på egna ägg trots sin höga ålder. Kanske har
dessa solkenshistorier hållt min låga vid liv och bidragit till att jag
orkar fortsätta prova. Sedan är det ju naturligtvis så att media också bör
fortsätta att lyfta frågan om att yngre kvinnor faktiskt bör vara mer
medvetna om att fertiliteten börjar dala efter 30 år. Det ena utesluter
inte det andra.
Jag upskattar verkligen det stöd man får av tejer i samma situation i det
här forumet (även om det ibland kan var näst intill omöjligt).
Mina tankar en sen kväll i mars.
God Natt från Betty |
|
Namn: Eva
Skickat: 2007-03-03 22:44
|
Hej Betty m fl,
Har inte läst så mycket på det här forumet, håller själv till på ÄD, men
vill kommentera det du skrev om att det är bra att media lyfter fram
solskenshistorier om de (få undantag) som lyckas bli med barn (med egna
ägg???) i 45-årsåldern.
De är FÖRSVINNANDE FÅ och det är snarare VILSELEDANDE för kvinnor i , säg,
37-40-årsåldern att tro att de har flera år på sig! (Jag hör själv till de
som trodde det - men IVF med PGD har visat hur fel det var).
Är man närmare 40 är det JÄKLIGT bråttom och i de flesta fall redan för
sent (med egna ägg). Jag tycker att det borde skrivas mer om det, i stället
för att sola till vissa underbara undantag.
Dessutom så har jag en personlig teori om att alla inte berättar hur det
förhåller sig i 40+ åldern. Man förväntas inte längre vilja ha barn och
många väljer att tiga om sina försök och sin längtan. Det berömda
"mörkertalet" är nog stort...
I ljuset av det så tycker jag att det är fel av vissa tidningar att "haka
på" när en eller annan "äldre" kvinnlig TV-kändis råkar ha lyckan att bli
gravid. På varje sådan gravidietet finns det bergis minst hundra som
försöker...
Rätta mig med fakta om det finns, det här är bara intryck och information
jag har fått efter fem år i IVF- och ÄD-träsket. |
|
Namn: Christina
Skickat: 2007-03-02 21:46
|
Pyret, du kan ha realtivt goda chanser att bli gravid i din ålder men
chansen att du ska föda ett barn som blivit till med egna ägg, är betydligt
mindre. Risken för missfall betydligt större, tvyärr. |
|
Namn: Christina
Skickat: 2007-03-02 21:43
|
Nellie, PGD (koll av ev kromosomavvikelser) gör kliniken bara om du
beställer det. Men risken för kromosomavvikelser är betydligt lägre vid
unga år. Men visst, även unga ägg kan ha avvikelser. |
|
Namn: moa
Skickat: 2007-03-02 17:00
|
Hej
Jo jag vet när jag har ägglossning, i alla fall har jag alla tecken på att
ha, gråter oftast den dagen, trådig flytning, ont och mina äggstockar visar
sig aktiva när gyn tittat på dom vad det
nu betyder. Tredubbeldos pergotime? ja det skulle man kanske testa, jag
har testat pergotime tidigare men det gav inget resultat men jag höjde
aldrig dosen, det var ingen som sa man kunde det. Det där med skador kan
man aldrig veta risken finns alltid även om den ökar med åldern. Jag
bekymmrar mig inte så mycket om det och det är synd att omgivningen gör
det. Det känns bra att prata med er här om att inte vara ensam i sin
längtan. ha det bra alla |
|
Namn: Nellie
Skickat: 2007-03-02 16:24
|
Hej
Måste fråga er som håller på med Pergotime..Är det så att ni enbart tar
Pergotime och hoppas bli gravida, eller är det nån slags förbehandling
inför ivf?
Anledningen till min undran är att jag vill minnas att min väninna nämnde
nåt om Pergotime, och blev gravid (runt 40 vid det tillfället)med
trillingar. Det var visst självklart att det hade med tabletterna att
göra....
Själv funderar jag på att skippa alla funderingar kring kromosomskador och
gå på äggdonation direkt. (Fast...några garantier finns väl inte där
heller, eller kollar dom sånt på klinikerna?)
Hälsn. Nellie |
|
Namn: Betty
Skickat: 2007-03-02 14:35
|
Moa, jag läste att dina svärföräldrar är rädda för att det ska bli ett
skadat barn. I och för sig är risken för det lite större när man blir
gravid och är "äldre" men kroppen är ju så funtad att den hellre stöter ut
ett skadat foster i tidigt stadium så att man får missfall. Sedan finns det
ju nu också bättre och smidigare metoder att ta reda på om barnet man
väntar har någon skada. Får man reda på att barnet är skadat i tidigt
stadium så är det ju olika hur man haterar den informationen. För end el är
det självklart att ändå behålla barnet medan andra faktiskt tycker att det
är självklart att göra abort. Om jag blir gravid så är min man och jag ense
om att göra fostervattenprov med tanke på att risken för att få ett skadat
barn ökar med ålder. Men det finns ju faktiskt en del solskenshistorier om
de som får barn på egna ägg långt upp i åldern. När jag var i affären såg
jag på framsidan av tidningen Tara att de skriver om nyhetsreportern Anna
Lindmarker som är 46 år och nyligen fött ett barn. Jag funderade då på om
hon har gjort någon fertilitetsbehandling eller om banret kommit på nturlig
väg. Jag tycker att det känns bra att man visar upp kvinnor i den åldern
som föder barn i media eftersom många upplever att det finns en skeptisk
inställning till oss kvinnor som är 40+ och vill bli gravida.
Betty |
|
Namn: Pyret
Skickat: 2007-03-02 08:55
|
Hej Moa!
Mina svärföräldrar tycker tvärt om att det skulle vara väldigt kul om det
blev barn och det känns ju bra. Jag hoppas att dina ändrar sig om det nu
skulle lyckas så att du blir gravid. Jag önskar er lycka till!
Jag känner mig lite pirrig inför nästa veckas besök hos min gynekolog. Är
lite spänd på hur vi går vidare, om jag får en dubbel dos men Pergotime nu
på en gång eller om min mans spermier måste utredas först. Man vill ju inte
slösa någon tid......! Hon sa att man kunde köra en tredubbel dos med
Pergotime om inte detta skulle fungera men sedan var det sprutor som gäller
i så fall. Vet du om du har ägglossning?
Ha en trevlig helg! |
|
Namn: moa
Skickat: 2007-03-01 20:31
|
hej pyret
Jo jag har kännt likadant människor tycker man borde inse sin ålder,
varför ens försöka när det är kört låter det som, men jag försöker att inte
bry mig, jag är 46 och min man 38, han har inte förstått förän nu att vi
inte har så lång tid på oss,ingen tid alls kanske, men nu är han med
mentalt och om det inte tagit sig till sommaren så ska vi ta hjälp. Jag
hoppas det ska gå bra för dig, jag ska köpa zink till oss imorgon det ska
ju liva upp spermierna i allafall säger vetenskapen. Några som inte gillar
detta är mina svärföräldrar dom är panikrädda för att det ska bli ett
skadat barn, men det vet man ju aldrig.ha det bra |
|
Namn: Pyret
Skickat: 2007-03-01 16:07
|
Kul att det finns ett forum för oss lite äldre när man har en massa
funderingar. Jag är 44 år och har en underbar man som är 8 år yngre än mig
och så har jag en son sedan tidigare som är 15 år och nu vill jag och min
man skaffa barn ihop. Det känns ibland som om jag ska skämmas över det här
med min ålder och tänka på barn - eller är det bara jag som känner så? Jag
har en kompis som inte alls förstår mig utan tror att jag bara vill detta
för att min man är yngre och inte har barn men jag vill verkligen detta.
Vi har försökt i 1,5 år men utan att jag har blivit gravid. Jag har ätit
en omgång med Pergotime för att jag skulle få ägglossning men fick svar
idag att det inte har fungerat så nu ska jag få en ny kur med dubbel dos
för att se om det hjälper. Nästa vecka ska både min man och jag till
läkaren och så ska han få göra ett spermaprov för att se så det inte är där
som det är något fel. Jag vet ju om att chanserna är små för att bli gravid
i min ålder men min barnmorska sa något bra till mig när jag tog upp det
här med att jag vill bli gravid. Jag trodde först att hon skulle avråda mig
och säga att jag var för gammal men hon sa så här istället. Gör det ni kan
för att bli gravid och om det inte fungerar så då kan ni i alla fall tänka
att ni provade, annars kanske man ångrar sig sedan att man inte gjorde ett
försök. Jag tycker att hon så det väldigt bra och att det nog stämmer
väldigt bra.
Man tänker först att det blir som det blir men nu känns det som om vi inte
kan tänka på annat. Jag hoppas att det finns fler som kämpar som vi och jag
önska alla lycka till!
Kram från Pyret |
|
Namn: Betty
Skickat: 2007-02-28 21:08
|
Återigen, stort tack Christina!
Ja, det lutar nog åt att jag ska ta och ringa upp AVA-kliniken. I första
hand för att höra om PGD. Men de ordnar ju också med ÄD om vi senare skulle
känna att vi vill det. Såg att de har en åldersgräns på 45 år där och i St
Petersburg var åldersgränsen 49 för ÄD. Tack för all värdefull information
och för att du ville dela med dig av dina erfarenheter.
Kram från Betty |
|
Namn: Christina
Skickat: 2007-02-28 17:02
|
Vi gjorde ÄD i Finland, på AVA-kliniken. I Sverige hade det inte varit
möjligt p g a min ålder (de prioriterar inte oss och det har jag full
förståelse för). Du får inte ÄD i Sverige p g a kromosomavvikelse på äggen
vid din ålder då det är fullt normalt att äggen uppvisar krmosomfel. Det är
naturens sätt att säga att vi är för gamla. Nu har ju inte naturen riktigt
hängt med människans utveckling för övrigt. I tidernas begynnelse så levde
du troligtvis inte vid 42 år ålder medan det idag är fullt möjligt att ha
ett vitalt och aktivt liv långt upp i åldrarna.
Vid sista försöket med egna ägg var jag 44 år.
Kliniken ordnade vår donator. Och nej, vi har inte träffat henne. I
Finland är donatorerna anonyma. Vi hade inte velat träffa henne men vi hade
gärna velat att våra söner hade möjlighet till det om de hade velat. För en
dag ska vi självfallet berätta för dem hur de kom till.
AVA-kliniken i Tammerfors kan vi varmt rekommendera (och ja, de flesta
pratar mer eller mindre svenska). Här får du adressen till deras hemsida:
www.avaclinic.com
Ring och prata med dem :-). Lycka till, Betty! |
|
Namn: nina
Skickat: 2007-02-28 14:07
|
Jag är 45 år och undrar hur man går till väga för att ta reda på
fertiliteten hos mig och även min sambo. Har hört att man kan gå till
gynmottagning vid menstrationens början, t.om dag 2 och att dom kan "mäta"
hur fertil man är? |
|
Namn: Betty
Skickat: 2007-02-27 22:35
|
Tack Christina, för dina svar. Jag undrar bara om duoch din man själva
sökte upp en donator eller var det kliniken som fixade henne för er? När ni
gjorde sista försöket med egna ägg och då det visade sig att alla sex var
gravt kromosomskadade, hur gammal var du då? Är det inte svårt att få göra
ÄD i Sverige, jag har läst någonstans (minns intede exakta orden)att man
får göra det endast om man riskerar att få barn som ärver en genetisk
sjukdom som klassas som svår? Är man 42 år som jag så är det stor
sannolikhet att alla eller många ägg är kromosomskadade. Har man ändå,
trots att man är 40+, möjlighet att få göra ÄD i Sverige bara pga att äggen
har kromosomavvikelser? Har ni träffat kvinnan som donerade äggen till er?
Oj, det blev många knepiga frågor. Du behöver inte alls svara på dem om
det är för närgångna frågormen visst skulle jag bli glad om du gjorde det!
Kram från Betty
PS. Måste bara säga grattis till dig ännu en gång - till en liten gosse på
4 veckor, det är så fantastiskt att ges den möjligheten att få föda ett
barn när man har oddsen mot sig. Jag gläds med dig. |
|
Namn: moa
Skickat: 2007-02-27 21:23
|
PGD inte PDG!!jaja |
|
Namn: Christina
Skickat: 2007-02-27 12:31
|
Hej Betty! Snart vaknar säkert lilleman (4 veckor igår :-)) så mitt svar
blir nog lite kort men jag ska försöka svara så gott jag kan utifrån min
egen erfarenhet som mottagare av ÄD. Våra båda söner kom till tack vare
denna underbara kvinna som donerade sina ägg. Vi har har samma donator till
båda pojkarna.
När vi väl bestämde oss för ÄD (efter andra försöket med egna ägg och PGD
(4 försök i Sverige innan dess med två missfall) som vid sista försöket
visade grava kromosomfel på alla mina sex ägg) så gick det snabbt. Inom en
månad hade vi en donator och vi kunde påbörja behandlingen hon och jag. De
matchade henne så gott det var möjligt efter mitt utseende. Nu är båda
gossarna nästan kloniskt lika sin far men det är en annan historia :-).
Behandlingen för min del genomfördes vid min klinik i Sverige och två dgr
efter äggplock av donatorn och min man lämnat sperma, så sattes två
embroyon in. Av de två kom vårt första lilla underverk till världen 9
månader senare. Då hade vi 14 embroyon kvar i frysen och 1 ½ år senare kom
lillebror till världen. Ett frysförsök som lyckades på första försöket. Nä,
nu vaknade han! Jag svarar gärna på fler ev frågor :-) |
|
Namn: Betty
Skickat: 2007-02-26 19:47
|
Tack Margita!
Jag uppskattar verkligen att du vill ge mig svar på frågorna. Skicka gärna
ditt mail till tinazpost@yahoo.se
Moa, du kan maila mig också så viadrebefordrar jag Margitas svar till dig
om du vill. Vi har tänkt att göra precis samma sak som ni, dvs först prova
med PGD i Finland (innan ÄD) dels för att utröna hur det verkligen ser ut
med kvaliteten men också för att få större chans till en graviditet,
naturligtvis. Det börjar skena i väg med kostnaderna efter att ha gjort
konstanta försök med IVF i mer än 3 år nu. Fick en underbar dotter genom
IVF år 2002 och vill nu ha ett syskon till henne. Jag är nu 42 år, inne på
mitt 43:e.
Även om de svenska läkarna alltid har sagt att äggen/embryona ser så
väldigt fina ut på alla sätt så har det trots allt inte lett till en
fullgången graviditet (har haft två missfall). Men de svenska läkarna gör
ju inte någon kromosomkoll på äggen så då kan ju precis alla ägg faktiskt
ha kromosomavvikelser, det vet man ju inget om förrän man går in och kollar
dom. Det tär ju på kropp och ork att ständigt göra dessa behandlingar.
Därför känns det som att man vill sätta tillbaka de ägg som man vet
verkligen har en chans. Att äggen får sämre kvalitet ju äldre man blir, det
har ju ingen gått miste om vid det här laget. Men i vilken utsträckning är
de dåliga, har man bara 30% dugliga eller rör det sig om endast 3% som är
dugliga, ja man undrar?
Oj då, det blev en liten utsvävning från ämnet. Hoppas på svar från dig
snart Margita. Tack för din hjälpsamhet!
Betty |
|
Namn: moa
Skickat: 2007-02-26 17:58
|
jag skulle gärna vilja läsa svaren till Bettys frågor om jag får. Jag
tänker till sommaren försöka plocka ut ägg och kolla med PDG och se om där
finns något vi kan stoppa in igen, går inte det tänker vi försöka med ÄD.
Jag är 46 år, har barn sedan tidigare men inte min man. Finns det fall där
man får träffa kvinnan som donerar ägg? |
|
Namn: margita
Skickat: 2007-02-26 17:21
|
Hej Betty; skriv din mailadress så svarar jag gärna direkt på en del av
dina frågor, är en finlandssvensk som varit donator till ett Sverigepar för
sex år sedan och vet endel om finländska kliniker. Med risk att det verkar
långrandigt här på websidan svarar jag dig gärna privat! |
|
Namn: Betty
Skickat: 2007-02-26 16:52
|
Frågor om äggdonation!
Jag har sett att det är en del som besöker den här sidan som har genomgått
äggdonation. Jag och min man diskuterar detta och min man är en aning
tveksam till det. Han har en del frågor som han först vill veta innan vi
kan gå vidare i diskussionen. Jag tänkte därför kolla om det finns någon
här som kan svara på mina frågor?
Vi hade tänkt att kontakta någon av de kliniker som finns i Finland som
gör ÄD. Vet någon hur lång tid man får vänta från det att man kontaktar en
klinik och har sitt första samtal tills mna kan få genomföra ÄD, är det kö
för att få en donator? Får man också stå i kö för att få komma på ett
första samtal (jag antar att det som regel börjar med ett personligt samtal
med en läkare på kliniken)?
Har man möjlighet att få ha önskemål om donatorns utseende eller
intressen? Eller är det så att kliniken väljer ut en donator som verkar ha
något sånär liknande utseende som den blivande modern?
Vad kostar ÄD? Är kostnaden mindre om det inte blir någon återföring pga
att äggen inte utvecklas eller inte klarar upptiningen?
Jag antar att praktiska går till så som en vanlig IVF-behandling. Dvs att
donatorn har en viss dag då det sker ägguttag och då ska paret finnas på
plats för att mannen ska lämna sperma? Får man sedan åka hem emellan eller
stannar man i Finland tills det är dags för återföring? Det handlar väl
bara om ett par dagar eller gör de långtidsodling i Finland? Den blivande
mammans kropp måste ju också vara redo för att ta emot äggen exakt vid rätt
tidpunkt så det innebär väl att man får ta mindre doser av hormon för att
stötta en eventuell gravdiditet?
Oj, det blev många frågor. Jag hoppas att någon har ork och lust att svara
på dom. Det är svårt när man som par har lite olika tankar kring ÄD. Men
jag hoppas att min man ändrar sig och så småning om helhjärtat vill gå
vidare med ÄD.
Tack på förhand!
Betty |
|
Namn: Sanni
Skickat: 2007-02-25 17:09
|
Jag har nu bokat resa för mig och min familj, den 19-20 Maj
Båten går i från stockholm Viking line till Åbo klockan 7.45
Ska försöka boka ett konferens rum eller liknande som vi kan träffas i :)
MVH
Sanni med familj
|
|
Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28
|
Tillbaka