HEJ!
Jag och min man tog kontakt med familjerätten Feb -07. Vi gick på
information och gick utbildningen. I Maj lämnade vi in vår ansökan Sen
började en märklig utredning, hade hört att det var knepigt men detta var
något "konstigt"

Det som var bra ena gången var fel svar nästa gång. Nya regler som de inte
riktigt kunde förklara och helt plötsligt var vi för feta osv osv. När vi
frågade hur mycket för feta vi var så visste de inte riktigt, men för feta
var vi.
Till sist fick vi ett svar, med en hel lista på fel på oss. Det var första
gången de inte godkänt någon så de visste inte riktigt hur de skulle bete
sig. Jag bara skrek rakt ut när jag fick reda på det. 
Vi träffade utredarna efter en sömnlös helg men vi blev inte mycket
klokare då, och vi beslöt att hoppa av. Efter ett par månader och många
tårar begärde vi ett möte igen denna gången var chefen med.
Vi fick en sådan utskällning av henne att vi var inte vatten värda och det
vi lärt oss på kursen var fel. 
Jag pratade med hon som har hand om klagomål på familjerätten, hon sa bara
skaffa en advokat detta verkar lustigt.
Adoptions advokater växer inte på träd, föreningar om barnlöshet har inte
några att föreslå.
Jag började banta i panik, skaffade nya hälso intyg och precis när vi
skulle lämna in igen fick min pappa cancer. Vi hittade en advokat till sist
som skulle hjälpa oss.
Ett par månader efter blev min man arbetslös och min pappa gick bort.
I Maj i år sa vi till advokaten att skicka in vår ansökan.
På informationen sa hon att vi var i äldsta laget och det var tydligen
många missförstånd förra gången.
Vi har nu gått igenom hela utredningen en gång till och papperna skulle
skickas in till socialstyrelse och där upptäckte de att det fattades papper
och de kunde inte godkänna hälso intygen för de var för gamla.När vi svarat
på frågorna denna gång har vi svarat samma som förra gången, då har
utredarna skakat på huvudet och sett ut som fågelholkar när vi berättat.
 Precis det som vi betalt advokaten för att hon skulle fixa. Sen tyckte
advokaten att jag skulle fixa det själv.

När vi har pratat adoption jag och maken så har vi pratat om att adoptera
ett eller flera äldre barn från Polen eller Slovakien, men det var oxå fel.
I vår kommun adopterar man från Kina.

Vi har gett upp nu, vi orkar inte en gång till.

Det är inte som det ofta skrivs i medierna att det bara är till att anmäla
sitt intresse!

Alla kan ju inte ha samma otur som oss.
Vi var ju tydligen de första i vår kommun.

Kämpa på!