Anna! Jag känner igen mig så mycket i alt du skriver.
Jag har haft 3 förhållanden som jag har brutit upp ifrån, just för att
männen, som haft egna bran inte har velat ha barn.
Varför bröt jag upp? Jo för min branönskan var såå stark att jag inte
skulle kunna anpassa mig efter männens önskemål, medans de gullade med sina
egna, som aldrig skulle kunna bli MINA.För mig kändes det så egoistiskt av
männen att inte vilja ge mig detta, då de hade det själva.
Jag kände tillslut at jag kunde inte titta på männen längre utan bli arg
ocj olycklig.Värst var det då vi skulle ha deras barn hos oss.
Så jag tog beslutet att göra det på egen hand.Eftersom jag då var i din
ålder 45 så åkte jag till Danmark till storkkliniken först för
insenimation.Sedan gjorde jag IVF i danmark och nu håller jag på själv med
ÄD, med både ägg och spermiedonation.Vi är många singlar som gör detta då
våra förhållanden har spruckit.
Jag kunde inte leva med en man som nekade mig något som han redan själv
hade.Kändes inte som riktig kärlek för min del.Så jag hoppas nu att jag
blir gravid och att jag SEN träffar en man.
Vet flera som stannat kvar i sina förhållanden för att inte mista sin
stora kärlek, men de har blivit bittra och då har det förhållandet ändå
tagit slut. Lev efter dina drömmar. Om barn är så viktigt förv dig och att
du sen också vill uppleva barnbarn, så fundera på vad du kan vinna istället
för att förlora.Du ska se till att DU blir lycklig!! Låt ingen annan
bestämma kriterierna för dig.
Jag försökt länge att övertala mina män, men det gick inte.Jag förlorade
många år på det, då jag trodde att min dröm var att få barn med en man jag
älskade.Tyvärr fick jag överge DEN drömmen.
Nu försöker jag uppnå min egen dröm utan man.
det går det också.
Så förlora inte fler år och i din ålder nu.Nu så skulle du direkt få börja
med äggdonation .
Vi är många så känn dig inte ensam.
Mankan inte kompromissa bort hur mycket som helst.
Du är tydligen inte där än att du kan acceptera en barnlöshet, för du har
aldrig fått chansen att försöka ens.
Vi är många singlar som gör detta på egen hand efter att vi har lämnat de
män som tog ifrån oss vår dröm för att kännna oss hela.
Ta dig en funderare.
Vill du inte mista din man och du skulle bli gravid.Skulle han lämna dig
då? Fråga honom?
Tänk om du har ett guldägg så att du blir gravid? Skulle han vilja att du
gör abort då? 
Då skulle den mannen inte vara nåt för min del.Var finns kärleken då?
Du kan ju föreslå att du vill göra ÄD med spermiedonation, så blir du
endsat vårdnadshavare och han har inga skyldigheter.Kan det vara ett
alternativ?Fråga honom.
Han kanske inte vill känna sig uppbunden och ta ekonomiskt ansvar igen.Då
är det enbart ditt barn.Han kanske börjar känna sig för gammal och inte
orkar.Men det gör ju du!"!!
Lycka till.Är inte här så ofta tyvärr.Så ditt svar kanske jag inte får.Men
hoppas att du finner din egen väg och att du inte tummar på din egen inre
lycka.Kram på dig!!!