|
Samtal pågår för er som inte håller på med någon behandling eller adoptionsprocess. För er som av olika anledningar inte aktivt är mitt uppe i någon process. För er som kanske börjar känna att alternativen har runnit ut. Ni kan vara för gamla, utan partner, inga ekonomiska möjligheter...
Namn: Ingela - villhabarn.com
Skickat: 2008-05-15 11:18
|
Hej
Vi undrar om det är några som har problem här på forumet med att inläggen
inte "fastnar" då man väl skrivit och tryckt på skickat. Det verkar som om
vissa har problem på en del av våra samtalsämnen. Snälla ge oss respons på
om ni har problem med att skriva inlägg och i så fall hur problemet ser ut.
Om det inte är möjligt att skriva inlägg här så kan ni väl maila till:
forum@villhabarn.com
Vänliga hälsningar Ingela - villhabarn.com |
|
Namn: Petra
Skickat: 2008-05-12 16:33
|
Hej mj,
det är väl klart att man mår dåligt när man inte är överens om en så
viktig sak. Det tär ju oerhört. Kanske blir det här svaret inte till någon
glädje för dig, för jag måste säga att jag förstår din man... Jag har bara
gjort tre IVF-försök utan resultat, men jag känner mig mycket tveksam till
att göra fler försök medan min man är mer entusiastisk. Min tveksamhet
beror inte på de kroppsliga besvären, de är övergående, utan jag tänker på
all min psykiska anspänning och all min besvikelse och känsla av
misslyckande när det inte lyckas. Jag känner sån rädsla för detta och att
det tömmer mig på sådan energi att jag vill inte utsätta mig för det igen.
och kanske är det samma sak för honom... Om jag bara hade vetat att det
skulle gå bra ha jag lätt gjort om det!!
Men som sagt att jag förstår honom och kan se tusen skäl till hans
ställningstagande löser ju inte era problem. Jag tror att ni måste prata
med någon utomstående, både var och för sig och tillsammans så att ni
kommer fram till om ni kan få ett gemensamt mål och vilket det ska vara,
och oavsett vad svaret är så tror jag att det är viktigt att ni får hjälp
att leva i den situation som ni befinner er i. Och vill han inte det så
måste du ta ansvar för dig själv och se till att du får hjälp att antingen
acceptera och leva det liv du har eller gå vidare på det sätt som känns
bäst för dig, kanske utan din man.
jag önskar att jag vore uthållig, men jag vet att jag inte är det, och det
är både den bevikelsen (plus min mans) och sorgen över att inte få ett barn
till som jag måste lära mig att leva med för det kommer inte att
förändras...
kram och hoppas ni får det bättre. |
|
Namn: En efterlysning till ensamstående kvinnor och män
Skickat: 2008-04-07 13:36
|
Jag arbetar på Strix Television och vi kommer under året att göra ett
program om en kvinna som längtar efter och vill ha barn men ännu inte har
hittat någon pappa till det. I serien kommer den perfekta pappan för just
den kvinnans barn att vaskas fram med hjälp av olika experter. Vem det blir
beror naturligtvis främst på vad just den kvinnan har för preferenser men
vi hjälper henne att få reda på fakta som kan spela in tex. mannens hälsa,
familj, sociala nätverk, ekonomi etc. Kvinnan och mannen får också
naturligtvis tid att lära känna varandra ordentligt.
En terapeut och relationsexpert kommer att följa kvinnan genom serien och
samtala och stödja henne i hennes val. Målsättningen är att kvinnan ska
hitta sin idealfar (och vice versa) och tillsammans med honom genomföra en
insemination. Vi tänker alltså inte i första hand att kvinnan ska hitta en
partner/kärlek till sig själv att få barn med utan en pappa att dela först
sin längtan och sedan sitt barn med.
Vi söker nu både kvinnor och män till programmet som kommer att spelas in
under sommaren.
Är detta något du skulle vilja veta mer om får du gärna kontakta mig. Du
når mig på 08-522 595 20 eller på matilda.walker@strix.se
Med vänliga hälsningar, Matilda Walker |
|
Namn: Linda
Skickat: 2008-03-27 22:37
|
Hej!
Evalena! Om du läser här mer, ditt inlägg var från september... Jag
befinner mig i samma situation som du. Vi har en son född 05 och gjorde
flera frysförsök för ett år sen men blev rekommenderade att inte fortsätta.
Ibland känns det okej medan det andra dagar känns som om jag skulle göra
vad som helst för att få vara gravid igen... Jag blir nu 36 och det
skrämmer mig att inte veta när det här går om. Går baby feber någonsin om?? |
|
Namn: mj
Skickat: 2008-03-08 16:38
|
hej.
Jag är en tjej på 38år. och har hållit på med ivf
sedan 1992, alltså 16år. Det har gett mig en son
på 10år.Han kom till genom icsi.Har gjort syskonförsök, men ej lyckats,
senaste 2004.
Mådde väldigt dåligt efter senaste gången och känner mig misslyckad som
kvinna att inte bli gravid.Min mans spermier är något slöa, vilket
chansen dock finns att bli gravid på naturlig väg ,som läkaren har sagt åt
oss. Men jag har aldrig blit gravid naturligt. Nu känner jag att åldern
rinner iväg och vill gärna göra ett försök till, men min man tycker att det
får vara nog nu. Han orkar inte med alla turer engång till,och jag bara
VILL.Han tycker vi ska vara glada över det barn vi har lyckats att få, och
jag är det och älskar våran son. Men när ska man sätta ner foten och säga
stop. Jag vill ju så gärna bli mamma en gång till, känna sparkarna slå
och magen växa, få föda fram denna lilla kabrat, det är en sådan
upplevelse. Vi betalade dom två sista försöken själva, vilket också sätter
sina spår, samt detta att jag vill- och han inte.
Vad ska jag göra? Relationen mellan oss är inte
den bästa på grund av detta.Jag är villrådig!!
|
|
Namn: Petra
Skickat: 2008-02-26 11:44
|
Hu vad negativ jag var i fredags! Vill bara förtydliga att jag tycker att
det är BRA att den här sidan finns för jag är övertygad om att det är bra
att dela med sig av sina egna känslor och ta del av andras... Även om jag
blir deppig, så vet jag att för många är detta det stora andningshålet och
det är det för mig också när det gäller att få uttrycka känslor, men tyvärr
drabbas jag personligen mest av prestationsångest och känslor av
misslyckande när jag läser om andra istället för att bli peppad.
|
|
Namn: Petra
Skickat: 2008-02-22 16:41
|
Hej,
jag känner igen mig i så mycket... Jag blir också mest deppig av att läsa
vad folk skriver här inne, kan känna mig otroligt misslyckad (och
avundsjuk) för en sån skitgrej som att jag "bara" orkade med 3 IVF-försök
(utan att bli gravid) när folk blir gravida efter sitt 7e eller 9e försök,
istället för att glädjas med dem som lyckas. Och då känner jag mig ännu mer
usel. Och samtidigt är det ju ändå skönt att man inte är ensam om sin
småsinthet och sin stora sorg.
Just nu har jag ägglossning och det är nog det som gör mig på dåligt
humör, för vad är det för nytta med att ha ägglossning när det ändå inte
kan bli något? Och symptomen blir bara värre och värre, jag har fått mer
ont och det håller på mycket längre, vet inte om det är psykiskt eller har
med ålder att göra eller om det är en följd av äggplockningarna. (är det
någon som har erfarenhet av detta?) Till ingen nytta.
Och sedan dessa förhoppningar... jag äter vitaminer, barnalbyl etc och jag
kollar ägglossning fast jag vet att chansen är mikroskopisk (saknar en
äggledare efter ett utomkvedshavandeskap och den äggledare som är kvar är
troligen skadad efter en äggledarvridning). Nu har jag börjat ta gravtest
om mensen dröjer bara för att inte gå och hoppas i onödan.
Vet du Lisa, hur våra äggstockar reagerar är olika gång till gång. Jag har
gjort tre IVF och ingen var den andra riktigt lik. Så tappa inte hoppet
förrän läkarna säger att det här blir svårt...
Kram alla!
Petra |
|
Namn: Lisa
Skickat: 2008-02-22 13:18
|
Hej Alla!
Jag har spenderat en del tid på graviditetssidor och insett att jag bara
blir låg av att läsa sånt. Så när vår utredning var klar och vi fick reda
på att min sambo har låg spermakvalitet och att chansen att vi ska bli med
barn på naturlig väg är ca 5%, så bestämde jag mig för att inte vara ute på
internet för mycket. Men idag är jag så depp, så det kändes skönt att läsa
era inlägg och få skriva av mig litegran.
Vi ska göra vårt första ägguttag på måndag. Idag var jag på klinkien för
ultraljudskoll. Fick reda på att jag har ett ägg som är redo och två som
kommer vara klara till på måndag. Men den ena äggledaren har inte
producerat mycket alls. Vi ska ändå göra ägguttaget och göra ett försök,
men det känns som att oddsen är emot oss. Det räcker ju med ett bra ägg och
en bra spermie och därpå lite tur. Men läkaren hade hoppats på 5-10 ägg att
jobba med. Känns som det i princip redan är kört. :0(
// En Ledsen Lisa |
|
Namn: Petra
Skickat: 2008-02-26 11:44
|
Hu vad negativ jag var i fredags! Vill bara förtydliga att jag tycker att
det är BRA att den här sidan finns för jag är övertygad om att det är bra
att dela med sig av sina egna känslor och ta del av andras... Även om jag
blir deppig, så vet jag att för många är detta det stora andningshålet och
det är det för mig också när det gäller att få uttrycka känslor, men tyvärr
drabbas jag personligen mest av prestationsångest och känslor av
misslyckande när jag läser om andra istället för att bli peppad.
|
|
Namn: Petra
Skickat: 2008-02-22 16:41
|
Hej,
jag känner igen mig i så mycket... Jag blir också mest deppig av att läsa
vad folk skriver här inne, kan känna mig otroligt misslyckad (och
avundsjuk) för en sån skitgrej som att jag "bara" orkade med 3 IVF-försök
(utan att bli gravid) när folk blir gravida efter sitt 7e eller 9e försök,
istället för att glädjas med dem som lyckas. Och då känner jag mig ännu mer
usel. Och samtidigt är det ju ändå skönt att man inte är ensam om sin
småsinthet och sin stora sorg.
Just nu har jag ägglossning och det är nog det som gör mig på dåligt
humör, för vad är det för nytta med att ha ägglossning när det ändå inte
kan bli något? Och symptomen blir bara värre och värre, jag har fått mer
ont och det håller på mycket längre, vet inte om det är psykiskt eller har
med ålder att göra eller om det är en följd av äggplockningarna. (är det
någon som har erfarenhet av detta?) Till ingen nytta.
Och sedan dessa förhoppningar... jag äter vitaminer, barnalbyl etc och jag
kollar ägglossning fast jag vet att chansen är mikroskopisk (saknar en
äggledare efter ett utomkvedshavandeskap och den äggledare som är kvar är
troligen skadad efter en äggledarvridning). Nu har jag börjat ta gravtest
om mensen dröjer bara för att inte gå och hoppas i onödan.
Vet du Lisa, hur våra äggstockar reagerar är olika gång till gång. Jag har
gjort tre IVF och ingen var den andra riktigt lik. Så tappa inte hoppet
förrän läkarna säger att det här blir svårt...
Kram alla!
Petra |
|
Namn: Lisa
Skickat: 2008-02-22 13:18
|
Hej Alla!
Jag har spenderat en del tid på graviditetssidor och insett att jag bara
blir låg av att läsa sånt. Så när vår utredning var klar och vi fick reda
på att min sambo har låg spermakvalitet och att chansen att vi ska bli med
barn på naturlig väg är ca 5%, så bestämde jag mig för att inte vara ute på
internet för mycket. Men idag är jag så depp, så det kändes skönt att läsa
era inlägg och få skriva av mig litegran.
Vi ska göra vårt första ägguttag på måndag. Idag var jag på klinkien för
ultraljudskoll. Fick reda på att jag har ett ägg som är redo och två som
kommer vara klara till på måndag. Men den ena äggledaren har inte
producerat mycket alls. Vi ska ändå göra ägguttaget och göra ett försök,
men det känns som att oddsen är emot oss. Det räcker ju med ett bra ägg och
en bra spermie och därpå lite tur. Men läkaren hade hoppats på 5-10 ägg att
jobba med. Känns som det i princip redan är kört. :0(
// En Ledsen Lisa |
|
Namn: Kicki
Skickat: 2008-01-28 15:09
|
Hej, jag och min man står inför valet att eventuellt adoptera eller använda
oss av ivf- med donerade spermier. Skulle gärna komma i konatkt med några i
liknande situationer skriv till mig. hu_m_m_er@telia.com |
|
Namn: cella
Skickat: 2008-01-22 16:32
|
Madde: Vanligast är att man börjar spraya på menscykelns 21 dag. |
|
Namn: Madde
Skickat: 2008-01-21 17:10
|
Hej. Efter några års väntan och ett missfall skall vi nu äntligen på vårt
första ivf-möte. Är det någon som vet när man kan börja spraya? När i
cykeln alltså. Tacksam för svar.
mvh
Madde |
|
Namn: Lisa G
Skickat: 2008-01-07 23:28
|
Sorry skrev under fel rubrik...går vidare... |
|
Namn: Lisa G
Skickat: 2008-01-07 05:42
|
Finns det någon här som hoppat över Ivf och påbörjat adoption istället? Vi
ska på vårt första ivf-samtal imorgon men jag har sedan länge (senaste
halvåret) varit i valet och kvalet om jag alls vi genomgå behandlingen utan
mest känns det som att jag och min man behöver vara ifred, resa och ta hand
om varandra efter år av försök och satsa på adoption. Vi har redan påbörjat
hemutredning :-) Samtidigt finns en gnagande känsla att testa det försök vi
har...men pressar mig inte genom flera. Inte alltid lätt. Tja, får
egentligen se mer imorgon men sömnbrist råder innan. Tror jag ska vara
hemma imorgon.
Känner ni igen er så skriva gärna ;-) |
|
Namn: Lisa G
Skickat: 2008-01-05 23:42
|
Hejsan Mia!
Vi är under utredning nu och kommer snart göra hälsoundersökning. Även jag
har astma men ser inte det som ett hinder i alla länder. En del länder får
vi redan tror jag ställa oss in på att inte platsa hos, tex Kina, Vietnam
som ställer högre krav. Men att ha astma stänger inte alla dörrar. Kolla på
familjeliv bla. Där finns några som adopterat med astma. |
|
Namn: Mia
Skickat: 2008-01-05 12:35
|
Hej
Jag och min sambo kommer förmodligen inte kunna bli biologiska föräldrar,
så vi har börjat fundera på adoption. Men de har ganska höga krav, fundrar
på när det står att man inte får ha någon kronisk sjukdom, är det någon sov
vet vad de menar med det? Jag har astma och det kommer ju inte gå över,
kräver de friskhetsintyg från vårdcentralen eller? någon som vet?
Tack på förhand |
|
Namn: Sara -32
Skickat: 2007-12-20 15:46
|
Hej Lina!
Kom över till "ägglossnings-forumet", där är vi alla i din situation och
har kommit olika långt i utredningarna. Välkommen dit om du vill! Gäller
förstås alla som läser här!
Hälsn. Sara
|
|
Namn: Lina
Skickat: 2007-12-16 13:32
|
Hej!
Jag är en tjej på ca 25 som försökt få barn nu i över 1½ år skulle vara så
skönt att ha nån att prata med om detta!
Finns det nån som känner igen sig i min situatin som skulle vilja prata
med mig?
mvh mig ;) |
|
Namn: 2008?
Skickat: 2007-11-23 08:46
|
Hej sana!
Gå in på mia.eu så finns det massor av information om vilka olika
adoptionsorganisationer det finns.
Tänk dock på att det nuförtiden är väldigt lång väntetid för att få
adoptera, så mitt råd är att så fort som möjligt betala anmälningsavgift
till den organisation du väljer, för att på så sätt börja köa innan du ens
påbörjat hemutredning etc.
Det är i alla fall så det fungerar på Adoptionscentrum.
Ring gärna runt till de olika organisationerna och hör med dem om vad de
tror att dina chanser är.
Lycka till! |
|
Namn: sana
Skickat: 2007-11-21 07:34
|
Snälla är det någon som vet var kan man kan vända sig som ensammstående för
att addoptera. Jag har gått all slags behandling mot infertilitet, inget
har lyckats. tacksam er hjälp om någon kan rekommendera mig nåntig. |
|
Namn: Fibula
Skickat: 2007-09-28 10:38
|
Hej!
Jag har varit här inne och läst en del men aldrig tidigare skrivit något
inlägg. Jag är 36 år och jag och min sambo har försökt få barn i ca 5 år
nu. Jag håller f.n. på med nedtrappning med Suprefact inför mitt första
IVF. Ska börja med Gonal F om en vecka.
För att ventilera alla tankar och känslor har jag börjat skriva en blogg
där jag verkligen tillåter mig själv flippa ut! Bloggen har redan hunnit
bli ganska populär vilket är jätteroligt! Vill du också läsa så gå in på:
Http://minprovrorsbefruktning.blogg.se
|
|
Namn: evalena
Skickat: 2007-09-15 19:50
|
finns det nån som känner som jag? vi fick vår son 05 har sen dess gjort 4
IVF tills läkaren sa att det är ingen ide att försätta. Jag har väldigt
svårt att släppa detta att jag inte kan bli gravid igen och att inte kunna
ge syskon. Jag är35 så åldern är emot mig det vet jag. Men det sitter i min
skalle och jag har svårt att släppa in min make inpå mig.
Vore skönt o höra om det finns fler än mig. |
|
Namn:
Skickat: 2007-09-02 17:06
|
A.R: Under ett annat forum (här på vill ha barn, kanske det hette mötas i
verkligheten?) vill en man bli spermadonator och har lämnat e-postadress.
Lycka till! |
|
Namn:
Skickat: 2007-06-18 15:35
|
Hejsan Peter Jonsson
Jag vill bara påpeka att visst, det finns kvinnor som "väntar" med att
skaffa barn. Men det är inte kvinnan som väntar utan jag upplever det som
att hela landet är så fokuserat på att man skall göra karriär, hinna leva,
resa och uppleva så himla mycket att det andra får stå över. Sedan skall
man dessutom hinna träffa drömmprinsen, vänta in honom, låta honom mogna in
i detta att man skall skaffa barn, tiden går och sedan när man har försökt
ett tag, handlar det återigen om att man skall låta honom mogna inför
tanken på att söka hjälp. När man har kommit så långt så tar det
ytterligare ett helt år innan hjälpen kommer. Vid detta lagen inser du
säkert att allt tar sin tid på gott och ont. Är en kvinna ung så fördömmer
samhället även dessa modiga mödrar. Abort känns så mycket mer accepterat än
att föda ung.
Jag vill även ta upp detta med att ca 30% av barnlösheten är
oförklarligt, Ca 30% beror på kvinnan och ytterligare 30% på mannen och i
det avseendet är det ganska jämlikt. Barnlöshet beror defenitivt ej enbart
på att man väljer att vänta som kvinna även om det är en bidragande orsak.
Många kvinnor och män är födda med sina orsaker till barnlöshet.
Jag vill även beröra stigmatiseringen och synen på barnlöshet. Det finns
ingen förståelse från samhället och omgivningen kring våra känslor och vår
stora sorg. Ingen tycks ha empati kring vår sorg över att vi ej fått vårt
efterlängtande barn. Alla tycker att man skall slappna av, ta en glas då
och då och istället för att låta oss visa vår sorg så vill omgivningen
istället hitta fel på de barnlösa och förklaringar på vår barnlöshet.
Antingen gör man något fel; slappar ej av tillräckligt mycket, fel
kosthållning, hög ålder, hög stress, fel fokus i livet m.m Jag efterlyser
härmed lite förståelse och empati!
Mvh
Annonym |
|
Namn: Peter Jonsson Utbildningsradion P4-riks
Skickat: 2007-06-04 12:56
|
Jag heter Peter Jonsson och jobbar med
radioprogrammet Barnaministeriet i P4-riks.
Alltfler väntar med att skaffa barn. När man sedan tycker att det är dags
för barn kanske man inte kan få barn och i värsta fall är man för gammal
för att få adoptera eller göra provrörsbefruktning. Söker dig som stämmer
in på denna beskrivning och som skulle vilja dela med dig av dina
erfarenheter. Självklart kan man vara anonym om man vill.
Hör av er så berättar jag mer
Vänliga hälsningar
Peter Jonsson, reporter, UR.
Tel: 070-539 00 19
PEJ@ur.se |
|
Namn:
Skickat: 2007-06-02 19:41
|
Hejsan.
Finns det några tjejer som bor i Malmö - Malmö trakten som skulle vilja
träffas på en tjejträff där vi pratar om livet och barnlöshet?
Hej |
|
Namn:
Skickat: 2007-06-02 19:37
|
Hejsan Lena.
Vi befinner oss i Er situation. Känner igen mig i det du skriver och jag
vill att du skall veta att du ej är ensam - tyvärr. Kämpa vidare och hoppas
att du och din man hittar en gemensam väg i detta eländiga kaos.
Mvh, Kristina. |
|
Namn:
Skickat: 2007-06-02 19:35
|
Annelie... lämna honom medan tid är.... Han är fruktansvärt egoistisk
eftersom han inte beaktar dina moderskänlor i det här. Jag befinner mig
lite grann i din sits och är på väg att genomföra di... men om min man vill
stoppa mig så lämnar jag honom omedelbart. Jag är även villig att adoptera
för det spelar ingen roll för min del om jag är biologisk mamma eller om
jag får ett adopterat barn - dessa barn bli lika älskade! Se till att leva
ditt liv så gott du kan och låt ej din egoistiske man stå i din väg.
Mvh
Kristina. |
|
Sida: 1 2 3 4 5
|
Tillbaka