Hej, 

Vet inte riktigt vart min fråga eller situation hör hemma i kategorierna,
så jag börjar väl från början. 

Jag är relativt ung man gift med äldre kvinna och vi är väldigt lyckliga
tillsammans. Vi vill inte och kan inte få barn tillsammans, men jag vill
och jag kan och jag kan inte ändra mig på den punkten. Det visste min fru
innan vi gifte oss och hon kan inte låta bli att pusha för att jag skall
göra slag i saken hellre än att vi båda skall oroa oss för hur det skall
gå. 

Jag vill inte vara donator, all heder till de som är det, men jag vill
vara förälder och det kan inte vara med min kära fru. Så hur gör jag?  

Jag har funderat på adoption väldigt mycket, försökt övertyga mig om att
det skulle vara perfekt, men kan inte. Det känns inte rätt för mig, det är
inte vad jag vill - och detta har sårat minst en kompis som är adopterad,
varför skulle inte hon duga liksom? Jag är också oförstående inför att jag
inte kan påverka mig själv i detta - varför får jag inte själv bestämma vad
jag vill? Vad är det för kraft som säger vad jag skall göra som jag bara
får lära mig leva med? 

Surrogatmoder kanske kunde fungera, men hellre ett gemensamt föräldraskap
med ett lesbiskt par eller ensamstående kvinna. Ju fler föräldrar desto
bättre, men jag vill vara förälder, inte bara donator. 

Jag kommer från en familj med sex barn, uppväxt med småsyskon omkring mig
och älskar att umgås med barn. Något tafatt nu för tiden kanske, det var
länge sedan mitt yngsta syskon var i underarmens storlek. (Nej, jag har
inte gigantiska underarmar.) 

Hittills har det varit möjligt att under långa perioder glömma bort min
längtan men när vänner och familj får barn och vill prata om sina barn och
vill visa upp sina barn blir det allt svårare att ignorera att min hals
krymper sig trång och mina ögon blir obekvämt varma och försöker svalka sig
med rinnande saltvatten och jag kan inte bestämma mig för att inte tänka på
det längre. 

Så om du är ensamstående kvinna, sexualitet oviktig, om du är klok och
omtänksam som jag, om du bär på en oemotståndlig suktan och önskan som jag
och är redo att krångla litegrand för världens största vinst, hör av dig
här på sidan eller till min mailaddress, se nedan. 

Det spelar ingen roll hur du ser ut eller vad du jobbar med, det spelar
ingen roll om du är straight eller queer, lång eller kort, tjock eller smal
eller mittimellan. Jag är själv mittimellan, inget fel med det, men det
vore givetvis en fördel om vi kunde stå ut med varandra med tanke på vad
planen är. 

Tack för ordet, 

 / Per 

piotrr@swipnet.se