Samtal pågår för donatorer Här kan ni som är eller funderar på att bli donatorer byta erfarenheter

Vad heter vårt grannland i väster?
(frågan hindrar spam-inlägg):


Namn: John
Skickat: 2008-05-15 17:42
37-årig man i Gbg skulle gärna hjälpa "rätt" kvinna att bli med barn.
Lesbiska faller bort direkt. Ev. ansvarstagande från min sida kan
diskuteras. Skriv svar här och ange e-post, så hör jag av mig!

Namn: hjälp
Skickat: 2008-05-11 01:42
Ung kille som är bevisat fertil kan hjälpa ensamstående kvinnor att få bli
med barn. 


kistudentsthlm@hotmail.com

Namn: Johannes
Skickat: 2008-04-27 18:37
Vart fel i mitt tidigare meddelande,
ska vara johandonator@yahoo.se

Namn: Johannes
Skickat: 2008-04-27 01:53
Hej, 

Är en kille som länge funderat på barn, men kanske inte vågat ta steget.
Har nu funderat på att bli donator. Vem är jag då, en akademiker i
stockholm med blandat ursprung, svenskt, polskt och etiopiskt. Mao mulatt,
har funderat på att bli donator. Men skulle först vilja disktuerat nämrare
med nån som söker donator. Vill att det är i så fall nån som har samma
värdegrund som jag, och som jag också finner lämplig. Jag är 36 år gammal
och akademiker och boendes i stockholm. 

Maila till johandontar@yahoo.se

//Johan



//Johan

Namn: Ingrid
Skickat: 2008-04-23 13:42
Hej Mats, hör gärna av dig till mig på ingrid.hedman@strix.se

Namn: J
Skickat: 2008-04-22 23:38
Svar till:

"Namn: ___mats___
Skickat: 2008-04-08 02:21
 
hej 
Jag är blond 34 år och kan tänka mig donera.
Akademiker och musiker som jobbar på universitet.

Letar själv rätt partner till egna barn men ser ingen anledning att inte
hjälpa andra som har svårt att få.

Jag lämnar ingen mail här men om någon är intresserad kan ni slänga in en
blänkare med mailadress så hör jag av mig till er.

Jag bor i Göteborg..."
 
Hör gärna av dig till mig på juliemama1@spray.se

Jag är en ensamstående tjej med stark barnlängtan som nu letar efter en
donator. Främst en anonym, men för rätt person kan även en "känd donator"
diskuteras.
Jag finns i Västra Götaland. 

Namn: K
Skickat: 2008-04-22 23:28
Jag undrar hur det fungerar med helt anonyma, privata donationer. Någon som
har erfarenhet av detta? 

Namn: Sanna
Skickat: 2008-04-17 19:21
Jag och min sambo står inför valet att det enda sättes vi kan få barn på är
genom donerade spermier om vi inte adoptera. 
Vi har valt att donera spermier och jag är oerhört tacksam för att
möjligheten finns. Vi fick papper hem förra veckan att vi ska på ett första
samtal. Alla barn som blir "till" på detta sätt kommer att få reda på hur
de blev till. De kan även söka upp kliniken för att få en kort
sammamfattning om sin biologiska pappa. Vilket vi tycker är jätte bra.
Självklart är detta en väldigt speciell situation att befinna sig i, med
många funderingar. 
Min sambo och jag har varit tillsammans i 10 år, träffades när vi var 18.
Vi har gjort det vi ville göra innan vi fick barn men sen kom det som en
chock när det visade sig att ett genetiskt fel gjort att min sambo inte
kunde bli biologisk pappa. Det värsta är väl alla frågor från andra
människor varför skaffar inte ni barn etc? Det är en tung börda att bära på
detta speciellt för min sambo. Men det är något vi kommer behålla för oss
själva och barnet.
Kram Sanna

Namn: Fundering
Skickat: 2008-04-16 00:37
Detta ämne är ganska intressant, för de flesta av de par som tar emot
donerade spermier ser dessa barn som sina egna och inte alls donatorn som
"pappa" och följdaktningen inte heller hans andra avkommor som "syskon".
De som är mest negativa talar nog aldrig om för sina donationsbarn hur det
egentligen ligger till antar jag.
Det är en lek med ord en semantisk "strid" vad man ska kalla "donatorerna"
"pappor" "biologiska fäder" genetisk förälder"
Själv tycker jag att det är bra att dörren till barnens genetiska ursprung
hålls på glänt och inte stängs helt.
Man vet av olika undersökningar att det genetiska arvet är fruktansvärt
viktigt för de flesta människor, i synnerhet när de kommer upp i åren och
själva bilar familj och greppet från föräldrarna släpper.

Namn: Lars
Skickat: 2008-04-14 18:13
Jag donerade till landstinget 1985 när det blev lag på att donatorn skulle
vara möjlig att spåra. Något barn har ännu ej hört av sig. De bör vara i
20-års åldern nu. Det bekymrar mig inte om dom hör av sig eller inte.
Skulle vara intressant förstås. 

Dock har jag talat om för mina 3 barn som jag fått i förhållande och som
nu är i 25-30 års åldern att det finns halvsyskon som kommit till genom
donation. De tänker ofta på att de har halvsyskon och de frågar titt som
tätt om donatorsbarnen hört av sig. Det är faktiskt så at jag ångrar att
jag talat om för mina barn att jag varit donator. 

Namn: Stockholmaren
Skickat: 2008-04-13 23:52
Jag tycker systemet är bra som det är. Det är viktigt att barnen kan ta
reda på sin historia och bakgrund när de blir gamla nog. Jag är donator,
sedan ganska nyligen, och jag måste nog säga att jag hoppas att någon hör
av sig en dag. Man funderar ibland på hur barnen ser ut, och vad det blivit
av dem. Helt anonymt skulle kännas fel.

Namn: Bella
Skickat: 2008-04-12 10:27
Är det någon här som donerat spermier genom landstinget? Om jag inte blir
gravid vid vår fjärde fulla IVF/ICSI-behandling planerar vi
donatorineseminering i Danmark, med anonym donator. Hur tänker ni som
ställer upp som kända donatorer, inför att ev. träffa resultatet av er
donation 18-20 år senare? Vilka förväntningar har ni på ett ev. möte?
Skulle ni lika gärna/hellre/inte alls donerat anonymt?

Namn: Efterlysning
Skickat: 2008-04-09 11:09
Jag arbetar på Strix Television och vi kommer under året att göra ett
program om en kvinna som längtar efter och vill ha barn men ännu inte har
hittat någon pappa till det. I serien kommer den perfekta pappan för just
den kvinnans barn att vaskas fram med hjälp av olika experter. Vem det blir
beror naturligtvis främst på vad just den kvinnan har för preferenser men
vi hjälper henne att få reda på fakta som kan spela in tex. mannens hälsa,
familj, sociala nätverk, ekonomi etc. Kvinnan och mannen får också
naturligtvis tid att lära känna varandra ordentligt.
 En terapeut och relationsexpert kommer att följa kvinnan genom serien och
samtala och stödja henne i hennes val. Målsättningen är att kvinnan ska
hitta sin idealfar (och vice versa) och tillsammans med honom genomföra en
insemination. Vi tänker alltså inte i första hand att kvinnan ska hitta en
partner/kärlek till sig själv att få barn med utan en pappa att dela först
sin längtan och sedan sitt barn med.
Vi söker nu både kvinnor och män till programmet som kommer att spelas in
under sommaren.
Är detta något du skulle vilja veta mer om får du gärna kontakta mig. Du
når mig på 08-522 595 20 eller på matilda.walker@strix.se
 
Med vänliga hälsningar, Matilda Walker

Namn: ___mats___
Skickat: 2008-04-08 02:21
hej 
Jag är blond 34 år och kan tänka mig donera.
Akademiker och musiker som jobbar på universitet.

Letar själv rätt partner till egna barn men ser ingen anledning att inte
hjälpa andra som har svårt att få.

Jag lämnar ingen mail här men om någon är intresserad kan ni slänga in en
blänkare med mailadress så hör jag av mig till er.

Jag bor i Göteborg...

Namn: barn 2009
Skickat: 2008-03-27 22:06
Hej!
Jag är en 35-årig man som saknar ett barn. Jag lever tillsammans med en
kvinna som redan har två barn men tyvärr inte kan få fler. Jag är
välubildad med god ekonomi och bor i Stockholm. Jag söker efter en kvinna
som också längtar efter barn och kan tänka sig delad vårdnad.

Skriv till barn2009@live.se för fortsatt diskussion.

Namn: Lesbiskt par
Skickat: 2008-03-17 16:38
Klart vi vet det. Men de är ju relativt små när de föds då..

Namn:
Skickat: 2008-03-17 00:53
Längrat efter en liten?!
Du vet väl att dom inte alltid är små.

Namn: Lesbiskt par
Skickat: 2008-03-16 23:16
Hej!

Vi är ett lesbiskt par som söker en spermadonator. Vi söker någon som inte
vill ta stor del av barnets liv. Kanske träffa barnet långt in i framtiden
om då barnet själv vill. Vi söker någon i umeå området. Om det låter det
minsta intressant så skicka gärna ett mejl till adressen lingsar@live.se så
kan vi prata mer.
Du är naturligtvis frisk.
Hoppas på svar! Vi längtar efter en liten. 
Mvh

Namn: jag igen, kom på mitt svar på min egen fråga...
Skickat: 2008-03-16 18:30
är inte skillnaden att det tag ytterligare 9 månader för adoptions
föreldrar att känna samma känsla som en gravid kvinna känner strax efter
sin förlossing. 
Skillnaden är att ha sitt eget barn sova på sin mage eller ha sitt eget
barn sova innuti sin mage. De e ju bara "skin deep" isåfall!

Namn:
Skickat: 2008-03-16 18:23
vad tycker ni det är for skillnad mellan adoption och äggdonation, rent
kännslomässigt?

Namn: Lena
Skickat: 2008-03-11 18:48
Det är väl helt normalt att man känner att man vill ha en bebis som känns
som "sin" egna...

Namn: Sanna
Skickat: 2008-03-08 22:56
Hej! jag är singel, 39 år, blond, melerade ögon, smal kroppsbyggnad och 165
lång, med kvalificerat arbete. Jag söker en man som vill bli förälder med
delat ansvar. stockholmsinnerstad@gmail.com

Namn: Sandra
Skickat: 2008-03-07 13:22
Ja jag håller med, överallt ser jag bebisar och magar! Det känns verkligen
snopet, speciellt när jag själv var helt "normal" för bara några månader
sen.. men allt tar tid och huxflux är det för sent. Hör så mkt positivt om
donation och adoption osv och funderar på det också, men kan ändå inte
släppa tanken att jag faktiskt vill ha en bebis som är MIN, hur fånigt det
än låter... 

Namn: L
Skickat: 2008-03-07 08:53
du mattias som skrevd etta meddelande, kan du inte skriva en mejladress som
man kan nå dig på?

Namn: Mattias
Skickat: 2008-03-01 14:21
 
hej.
trevlig ung, filmskapare blond, blåögd vacker enligt många. kan tänkas
ställa upp som donator om det känns rätt. finnes i östergötland
 

Namn: Lena
Skickat: 2008-03-06 19:19
Skönt att det finns såna här sidor för det känns som man är den ende i hela
världen som inte kan få barn,när alla i ens omgivning går runt med stora
magar(det känns så i alla fall).

Namn: Sandra
Skickat: 2008-03-05 21:37
Hej!
Tack det känns skönt att höra sånt när man har sina tvivel..

Namn: Lena
Skickat: 2008-03-05 20:59
Hej Sandra!
Jag förstår dig fullständigt hur du känner,jag har ochså haft alla dessa
funderingar men som sagt va så har jag kommit fram till att jag är evigt
tacksam att det finns kvinnor som vill hjälpa oss att få en liten bebis.Vi
har gjort ett försök och jag blev gravid,men tyvärr fick jag missfall...Jag
har funderat mycket på att barnet inte kommer att likna mig, men det är så
mycket annat som präglar barnet,det känns inte så viktigt att barnet liknar
mig. Tänk att man (förhoppningsvis)ändå får möjligheten att bli gravid och
få bära det i nio månader,jag bara längtar!!!Nu väntar vi på att få göra
vårt andra försök och hoppas att det ska gå bättre...KRAM

Namn: Sandra
Skickat: 2008-03-05 18:36
Hej! Skulle bara vilja vet hur ni som tagit emot ägg från en äggdonator
känner? Vi måste ev göra så och det vore ju underbart om det gick bra och
samtidigt känns det såå konstigt att barnet isf skulle likna min kille men
inte mig, utan nån annan kvinna? Mina gener finns liksom inte alls med!
Slits mellan alla möjliga känslor...

Namn: Lena
Skickat: 2008-03-04 14:39
Hej!Jag skulle vilja TACKA er som ställer upp och donerar era ägg till oss
OFRIVILLIGT barnlösa,utan er vet jag inte vad jag hade gjort. Jag tycker
ochså att ni skulle få mer ersättning.Jag tycker ochså att vi barnlösa
skulle få mer än tre försök.ALLA DONATORER NI ÄR VÄRDEFULLA!!!TACK!!!

Namn: olga
Skickat: 2008-03-03 19:09
i think penis is betyful plese give me food

Sida: 1 2 3 4
   
Tillbaka