Samtal pågår för er som äntligen fått era efterlängtade barn. Här kan ni byta erfarenhet med andra föräldrar. Sidan är till för både nyblivna föräldrar och för er som har större barn. Hur era barn kommit till er spelar ingen roll. IVF-föräldrar, adoptivföräldrar, donationsföräldrar... Det kan nog bli en hel del babyprat här inne men kom ihåg att även ni som har barn som hunnit bli större är välkomna att delta i samtalet.

Vad heter vårt grannland i väster?
(frågan hindrar spam-inlägg):

Namn: Bella
Skickat: 2010-01-30 10:27
 
Kava, jag känner deffinitivt igen alla dessa frågor, men jag har börjat
tänka att alla dessa frågor avslöjar mer om den som ställer dem, så du kan
alltid fråga tillbaka hur det funkade för dem!:)

AnnaK, igår första gången på 4 veckor gick jag  in i ett köpcenter och
fikade och lillen sov i vagnen som jag är superstolt att köra, det kändes
jättebra att få komma ut, köra vagnen som knappat har använts pga vädret
och prova mina vingar ensam med mitt barn därute! När han blev gnällig var
jag mer än villig att ta upp honom från vagnen för att visa upp honom för
alla på fiket, och folk tittade och log för han är så liten och söt
(såklart). Jag kunde för första gången le tillbaka till främligar som
världens stoltaste mamma när jag höll min son i famnen! Måste upprepa detta
igen i nästa vecka!:)

Att komma ut själv en stund är också kanon, det har jag också gjort. Det
kändes konstigt,"har jag ett barn därhemma som är mitt", "var jag verkligen
gravid"..hihi!

Vi som kämpar med att bli mammor härinne, vi ska egentligen bara njuta av
denna efterlängtade tid så mycket så möjligt och skita i alla andra och
deras frågor, hur svårt det än är ibland. Jag är rätt känslig när det
gäller min mammaroll. Jag vill inte att någon annan än jag håller i mitt
barn längre stund än jag, eller matar han fler ggr än jag eller byta blöja.
Jag är mamman och det ska han veta om!:) Jag antar att jag har så höga
förväntningar på mig själv som förälder då jag haft flera år på mig att
fantisera ihop den perfekta bilden. Jag inser att jag får släppa på detta
med tiden.

Njut av helgen mer era familjer!!
Namn: Smultron
Skickat: 2010-01-28 21:16
 
Bella, bra att du gör som det känns bäst för er med amningen!

Håller med er om amning, ingen som talat om innan bebisen kom att det kan
bli problem, för problem verkar vara mer vanligt än ovanligt. Vi hade stora
problem i början och nu har jag insett att nästan alla som jag pratat med
haft nån form av problem. Och jag som trodde att amningen bara flyter på av
sig själv...
Namn: AnnaK
Skickat: 2010-01-28 18:04
 
Kava: Ja... Alla dessa frågor. Som om man inte gör allt för att de små ska
sova. Är ju inte direkt lätt att styra över deras sömn, särskilt inte i
början. 

Idag har det inge varit någon bra dag. Började med att jag och lillen gick
upp vid halv tio efter att vi somnat om efter 7-matningen. Ser att min man
lämnat all frukost framme, soporna svämmar över både i köket och badrummet
och viktiga brev ligger kvar på hallhyllan. SUCK! Gustav har varit gnällig,
han har väl märkt att jag är irriterad. Har lust att gå ut genom dörren
just nu. Men men. På söndag ska jag iaf lämna huset själv för en längre
stund för första gången. Ska både bli skönt och skrämmande.
Håller också med om att alla tar för givet att amningen funkar för alla
och att det går lätt att börja. Man får bara höra att "alla kan", inte att
det är skitjobbigt i början och att det tar lååång tid innan det funkar som
det ska. Men det är väl för att inte avskräcka mammor från att amma. Det är
jättebra att det finns bra ersättning. Om bebisarna får ont i magen av
ersättningen (de kan ju bli lite förstoppade av den) så finns en ersättning
som man kan köpa receptfritt på apoteket. Den heter Semper Bifidus och
inehåller lite magbakterier som gör den lätt laxerande precis som
bröstmjölken. Min syster tipsade om den som haft tre kolikbarn. Den finns
bakom disk för det är väl inte så bra om man överdoserar den. Men vi ger
vår kille sådan de gånger han behöver ersättning så har han inte lika ont i
magen på natten. Den använder de bland annat på sjukhus till barn som
ligger inne för tex operation och inte kan amma tydligen. För på sjukhusen
vill de inte ha några kolikbarn ;) som skriker nätterna igenom. Bara ett
litet tips.
Namn: kava
Skickat: 2010-01-28 11:10
 
Bella:Ang ammning så tar alla för självklart att det fungerar. Känns det ej
ok så varför fortsätta när det finns bra ersättning. Gör det som känns bäst
för dig.

Jag blir irriterad över vissa frågor när man fått barn. Mest Hur sover hon
på nätterna? Känns som det är ett mått på hur bra man är som mamma. Blir
irriterad varje gång frågan kommer trots att det inte är menat så. Någon
som känner lika dant?
Namn: Aftonbladet
Skickat: 2010-01-28 09:40
 
Tidningen Aftonbladet söker Dig som har kämpat länge och som lyckats till
slut. Din berättelse kommer att publiceras tillsammans med forskningsrön om
barnlöshet och ålder.

Om du kan tänka dig det, kontakta sara.milstead@aftonbladet.se
Namn: Helena
Skickat: 2010-01-27 19:47
 
Vi har valt att bara berätta för ett fåtal om att vi gjort IVF. Vår tjej är
nu snart 1 år och vi har redan börjat få en massa frågor om när det är dags
för barn nr 2. Ur den synvinkeln hade det varit skönt att berätta. Nu när
man har ett barn tar folk ännu mer för givet att man kan få barn precis hur
man vill. Jag blir tokig på den typen av frågor, men vad ska man göra....
Namn: Bella
Skickat: 2010-01-27 10:25
 
Tack för era svar tjejer! Hejar på er som ammar och kämpar!

Amning är en egen värld i sig! 
Trodde att antingen så hade man mjölk eller inte! Har ammat en stund innan
han fått mjölkersättning i 3 veckor nu men nu slutar jag med det. Det är
för jobbigt och jag är inte mottagning för någon hjälp med amningen
eftersom jag fått nog.Lillen är nöjd och glad med ersättningen och likaså
jag. Jag ser hur mycket han får i sig och jag försöker kompensera med
närhet till min älskling.
 
Det intressanta är att folk som har barn, varenda en frågar om just
amningen. Ingen har tidigare berättat om att de haft svårigheter men alla
vill veta hur det går med mig och lillen, verkligen irriterande. Jag skulle
aldrig få för mig att fråga "när ska ni skaffa barn" eftersom jag vet att
alla inte kan, el vill eller gillar denna fråga.

Vad gäller att berätta för barnet om att vi genomgått ivf eller inte så
har vi inte tagit ställning till det, får se hur vi gör. Jag kanske skulle
vilja berätta för att han ska veta hur speciell, älskad och efterlängtad
han var/är, och dels för att jag hoppas att han själv kan komma till oss
ifall han och hans blivande partner får problem med denna fråga eller något
annat. Har alltid undrat ifall det är ärftligt på något sätt,hoppas inte!?
Namn: Camilla
Skickat: 2010-01-26 22:25
 
Bella: Jag hade sett fram emot att amma och blev besviken när jag inte
tyckte om det alls. Jag fick sprickor i bröstvårtorna vilket gjorde
amningen till en riktig smärtupplevelse. Tjejen ville också ligga vid
bröstet hela tiden. Jag köpte en salva, Lansinoh, och körde med amningsnapp
under några veckor. Idag tycker jag att det är jättemysigt att amma och
enkelt att alltid ha maten med sig utan att behöva packa ner den. Men jag
tycker absolut att man ska göra det som känns bäst för en. Ersättning
funkar ju också bra.
Namn: AnnaK
Skickat: 2010-01-26 17:30
 
Bella: det jag också skulle säga, att känns det inte ok att amma så ge din
lille kille ersättning. ha inte dåligt samvete, det viktigaste är ju att de
får i sig mat, eller hur!
Tycker faktiskt inte att det är så mysigt att amma alla gånger. Det är
skönt att Gustav tar flaska så att min man också kan vara mer delaktig i
matningen. Vet att ju mer man ammar desto mer mjölk ska det bildas, men
vissa har faktiskt inte tillräckligt näringsrik mjölk heller. Gör det som
du tycker känns bäst!
Namn: AnnaK
Skickat: 2010-01-26 17:27
 
Bella: Ska bara skriva snabbt till dig ang amningen. Ha inte dåligt
samvete! Vi fick köra både amning och ersättning i början, det är inget
konstigt. Det kan ju ta tre månader innan amningen kommer igång. Det var
inte alls mysigt att amma i början, det gör ju skitont och man vet inte
riktigt hur man ska göra. För mig går det lite bättre nu. Jag fick använda
amningsnapp ett tag men den behöver vi nästan inte längre, bara ibland när
han trilskas tar jag hjälp av den. Ibland på kvällarna är han jättehungrig
och då känns det som att han inte blir nöjd när jag ammar, det räcker
liksom inte till. Då gör vi en stor sats ersättning så får han den så
slipper jag bli stressad över att han bara tjuter vid bröstet. Jag ringde
även till amningshjälpen som finns vid vårt sjukhus, vet inte om ditt har
något sådant men det borde det ju ha. Det kändes konstigt att gå dit först,
men jag har varit där tre gånger och fått jättebra hjälp. ingen press att
jag bara måste amma, utan hjälp hur jag ska komma igång när Gustav
trilskas. 

Ang att berätta eller inte så är vi nog i samma sits som du Pernilla.
Några vänner vet, andra vet inte, några vet att det tog lång tid men inte
att vi gjort ivf osv... 

Kram på er alla.
Namn: Pernilla
Skickat: 2010-01-26 10:55
 
Sara-35 och Jenny: Jag känner att vi är mittimellan er i vårt resonemang,
ena dagen vill vi berätta för hela världen att vi gjort IVF och hela den
resan med hur svårt och jobbigt det varit, men att vi äntligen fick ett
litet barn som är alldeles underbar och efterlängtad. I nästa sekund vill
vi hålla det för oss själva, det är som du skriver Jenny, jobbigt med folks
medlidande, eller ja, de vet liksom inte vad de ska svara och hur de ska
förhålla sig till den IVF-informationen.
Våra föräldrar var ett bra exempel, det var oerhört laddat när vi
berättade för dem mitt uppe i missfall och nya försök, de visste inte vad
de skulle säga. Chockade över hur vi kämpade och mådde. Sedan började de
ringa (speciellt min mamma)  varje dag och höra hur vi mådde.. vilket är
omtänksamt ibland och stressande ibland.
Namn: Jenny
Skickat: 2010-01-25 22:54
 
Sara-35: Ja jag skrattar nästan lite när jag läser hur ni resonerat (inte
åt er men hur man kan resonera så olika). Tänk vad olika man kan vara! och
tur är väl det. Det viktigast är väl ändå att var och en gör vad som är
bäst för dem.
Namn: Sara-35
Skickat: 2010-01-25 10:22
 
Fan, jag ser att jag gjorde mig själv ett år yngre i de senaste inläggen.
Jag ljög -jag är 35...
Namn: Sara-34
Skickat: 2010-01-25 10:21
 
Jenny, det är så roligt att läsa -för vi har nog resonerat precis tvärtom.
Tex. hade jag en sms lista som gick ut till vänner, bekanta och vissa
arbetskamrater om när vi gjort äggplock, när vi testat osv. På något skumt
sätt kändes det som att vi avlastades i vår egen stress -vi delade vår
upplevelse med så många som levde sig in i det och både gladdes och sörjde
med oss. 

Jag är säker på att det underlättade att vi bor i en storstad och att både
vi och vår omgivning är 30+. Folk var inte så nyfikna och lättchockade helt
enkelt. 

Tur att det inte finns någon färdig mall för hur man ska göra, för då hade
antingen du eller jag blivit väldigt obekväm i situationen! Må så gott!
Namn: Jenny
Skickat: 2010-01-24 23:20
 
Sara-34:

Intressant inlägg från din sida. Det är lite spännande att läsa hur andra
ser på saken. Jag lägger inte heller någon som helst värdering i vad folk
väljer att göra. Det bästa är nog att göra det som känns behagligast för en
själv. Vill dock gärna dela med mig av några av våra tankar.

Vi tycker inte att det är skamset att vi har fått hjälp via ivf men vi ser
ingen anledning till att andra ska veta. 
Anledningen till att vi inte berättade är att vi inte hade stått ut att
höra medlidande osv. från utomstående. Dessutom hade vi känt en oerhörd
press i förbindelse med behandlingarna. Hur gick det osv. Den press och
stress vi hade på oss själva var fullt tillräcklig. Vi hade helt enkelt
inte orkat med att folk frågade hur det gick (om det nu inte gick bra osv).
Ibland känns det som om problemet förstoras upp om alla vet om det. Tyvärr
är det ju så att berättar man till mer än en person är det ute runt omkring
på ganska kort tid. Vi bor i en liten stad och folk gillar att prata så är
det.

En del människor har nog ett stort behov av att berätta om sina tankar och
känslor omkring en sak som detta andra mår nog bäst att hålla det
tillsammans med sin man.
Namn: Sara-34
Skickat: 2010-01-24 20:40
 
Hej! Tittade in för att läsa om AnnaK och alla andra nyblivna mödrar. 

Fastnade lite för er fråga om att berätta eller inte. Tycker ni att det är
"skamset" att ni fått hjälp via ivf? Jag lägger ingen värdering i det, men
jag blev bara så förvånad.

Jag kan inte tänka mig något vackrare att berätta för sitt barn än att "vi
längtade så många år efter dig och när du tillslut blev till var vi
lyckligast i världen. Vi gick igenom eld och vatten för att få dig". 

Det är mina tankar, men såklart att det underlättar att vi varit öppna
från början med att vi har svårt att få barn. Faktiskt så är det ingen som
har frågat varför vi inte kan få barn utan hjälp eller hos vem av oss
problemet ligger. Om någon skulle fråga så tycker jag inte att man behöver
svara heller. Det räcker bra med att säga att vi väljer att hålla det för
oss själva. Så gör ett par bekanta till oss som har valt att adoptera, och
det respekteras.

Jag har till och med funderat på att skriva "Tack till
fertilitetsmottagningen på HS" i födelseannonsen, bara för att folk ska
förstå vad vi presterat. 

Jag propagerar inte för öppenhet inför andra eller inför era barn, det är
inget man behöver prata om om man känner att det är en privat ensak, men
jag hoppas bara innerligt att ni inte bryr er om vad andra skulle säga. Det
är som med missfall, alla drabbas men ingen säger något. Om man väl börjar
prata om det finns det hur många exempel som helst i ens närhet. 

Ni vet väl att troll spricker i solsken? Kram!
Namn: jenny
Skickat: 2010-01-23 22:46
 
Pernilla: Känner igen mig i det du skriver. Vi valde att inte berätta vad
vi gick igenom för någon med tanke på att vi (jag) mådde så dåligt under
vår resa psykiskt. Jag är en person som det säkert vimmlar av. Det syns
inte utåt att jag mår dåligt. Tror att det är ett sätt för mig att orka. På
jobbet var jag som vanligt (höll fasaden uppe) skojade och skrattade. När
jag kom hem var jag jättedeppig, vilket självklart var jobbigt för min man.
Min man ville inte att vi skulle berätta för någon (anledningen till vår
barnlöshet) finns hos honom. Jag valde att respektera detta. Ville han inte
berätta så fick det vara så. 
Vi fick en fin liten son som är helt perfekt. Vi kommer inte att berätta
för honom hur han blev till. Det är nog inte många föräldrar som berättar
för sina barn i detalj hur de blev till. Jag har då inte fått det berättat
för mig och ärligt så skulle jag inte vilja veta ;o)! Vi känner verkligen
inte att det finns någon anledning att han ska veta det. Hur han blivit
till har ingen betydelse i hans liv tycker jag. Jag skulle själv inte vara
mer eller mindre lycklig av att veta att jag blev till via ivf (om jag nu
gjorde det, vilket jag inte tror då vi är så många syskon).

Vi är nu världens lyckligaste föräldrar till världens finaste lilla son!
Inte trodde jag att det skulle kunna kännas så här då vi kämpade mot den
motgång vi hade då.
Namn: Pernilla
Skickat: 2010-01-22 19:17
 
Vad säger ni?

Vi har blivit uppvaktade och fått flera fina kort med posten,
gratulationer till vår dotter.
En dag kom ett gratulationskort från IVF-kliniken där hon blev till. Först
tänkte jag "snällt av dem", sedan rent instinktivt ville jag snabbt gömma
undan kortet, "det kan ju inte ligga framme bland de andra korten för alla
vänner som hälsar på att läsa..."
Vi har inte berättat för allt och alla om vår barnlöshet.
Visst är det konstigt hur jag reagerar. Ofta tänker jag på hur vi har
kämpat för att få denna dotter i famnen, att det är ofattbart att just hon
kämpade och klarade att bli nedfryst samt tinad två år senare. Hon är en
kämpe.
Detta är svårt att få alla runt en att förstå, därför vill vi inte dela
den informationen.
Nästa steg är om det är viktigt att berätta för dottern när hon blir äldre
hur hon blev till?
Hur tänker ni andra i den frågan?
Namn: Bella
Skickat: 2010-01-21 19:33
 
Njuter för fullt av vårt mirakel som nu är 19 dagar, han är så så
underbar!

Sömnen är det som blir mest lidande men så småningom hittar man tillbaka
och får sina timmar av sömn lite här och där. 

Måste bara fråga, är det någon härinne som gett upp amningen och kört på
med modersmjölkersättning tidigt? Jag känner otrolig ångest inför amningen
och dåligt samvete då jag trodde att jag skulle njuta av den.
Namn: Ella J
Skickat: 2010-01-20 20:57
 
Denna vecka har varit spännande med både första babysimmet och första
babymassagen. På simmet var Allie lugn och tog in alla nya intryck med
vatten och människor och sånger. Tror det blir mer fart på henne nästa
gång. Blev en stor skillnad när vi skulle bada hemma första gången efter
babysimmet. Hon plaskade och skvätte vatten som aldrig förr :)

Babymassagen var hon inte så imponerad av. Det som var roligast var att
babbla och titta på alla nya ansikten och bäbisar runt omkring. Hon
charmade förstås enda killbäbisen i gruppen som satt brevid :)

Märker stor skillnad nu när hon är 3.5 månad. Hon börjar få rutin på
sovandet (hyfsat) och vi har lärt oss vilket skrik som är trött, mat eller
blötblöja. I 2-3 veckor sov hon en 6-8 timmar i sträck på natten, vi var
helt överlyckliga efter att ha haft sömnlösa nätter i nästa 2 månader. Men
nu har hon börja vakna 2-3 gånger varje natt för allmänt sprattel, bajsa
eller äta.

Nu skriker hon och vill inte sova, måste gå och trösta...
Namn: AnnaK
Skickat: 2010-01-20 12:41
 
Börjar komma in i vardagslunket. Men svårt att sova tycker jag när han
sover, måste ju hinna äta och fixa lite och vill gärna komma ut en liiiten
sväng varje dag iaf.

Jag tackar gudarna för babybjörn-selen. :) Äntligen har han blivit så lång
och tung så att han kan sitta i den. Går ju som en dans att ta sig till
tvättstugan och att fixa mat när han sitter i den.

Han har fortfarande gaser men nu kommer det en monsterbajs en gång om
dagen, så sakta men säkert blir det bättre.

Imorgon drar vi till landet, det ska bli skönt. Fast jag tror inte min man
fattar hur mkt grejer vi måste ha med oss. haha vagnen går ju knappt in.
Men men... Det blir nog bra.

Hur går det för er andra?
Namn: Helena
Skickat: 2010-01-16 22:25
 
AnnaK - vad kul att mitt tips hjälpte! Sen kan det vara bra att veta att de
värsta magproblemen också brukar försvinna runt 3 mån. Min lilla tjej hade
jätte ont i magen mellan v 3 och 7 och sen blev det bara bättre och bättre.
Namn: Smultron
Skickat: 2010-01-14 15:19
 
Grattis Gustav på 4 veckors dagen!
Fia: vad kul med datumen!
Namn: AnnaK
Skickat: 2010-01-14 13:15
 
Tack igen för mag-droppe-tipsen. Att köra både minifom och sempers
magdroppar har gjort susen! Han har fortfarande ont i magen, men
gallerskriker inte när fisarna ska ut! Vi har fått sova ganska bra de
senaste nätterna faktiskt. 

Idag har min man börjat jobba, än så länge har det gått bra. Det svåra är
bara när det är matdags, ibland är Gustav så till sig att hans händer är
överallt och helt spända så det är jättesvårt att lägga honom till bröstet.
Har fått linda honom i en filt haha, sen suger han så hårt nu när jag
lyckats sluta med amninsnappen vi fick börja med när han var som svagast.
Det gör så ont så jag nästan gråter. Men då brukar jag börja med
amningsnapp på ena bröstet och sen ta bort den när vi byter.

Hmm... Kanske inte så rolig info. Men men. Idag fyller han 4 hela veckor.
Det har gått så fort.
Nu ska jag passa på och vila lite.
Kram
Namn: Fia
Skickat: 2010-01-13 20:43
 
sitter och planerar inför dopet så roligt de är att planera vi har hittat
en datum som passar oss jätte bra 
den 14/2 08 var första gången vi satt vår fot på ivf kliniken 
den 14/2 09 fick vi tillbaka vårt ägg som blev Albin 
Så den 14/2 10 ska vi döpa vårt hjärte barn
Namn: Smultron
Skickat: 2010-01-12 21:08
 
Kelvin har badat sen han var ca en vecka gammal. Vi badar honom oftast
morgon och kväll och om han har bajsat, men bara med vatten, det är
jättesällan vi använder tvål eller olja, han är ju inte smutsig utan det
känns bra att skölja bort kisset. Det verkar gå bra, hans hud är fin och
han är nästan aldrig röd om rumpan. Om han visar tecken på att bli lite röd
om rumpan så smörjer vi direkt med lite Inotyol-salva och sen är han bra
redan nästa dag. Rekommenderas!
Namn: Ella J
Skickat: 2010-01-12 14:04
 
Vi badar henne ca 2ggr i veckan. Men alla vecken (hals, ben, under armarna)
får man ta ett par gånger varje dag. Halsen är värst. Hon dreglar och får
upp mjölk och det rinner in under hakan. Det är som frätande och det blir
sår direkt.
Namn: Pernilla
Skickat: 2010-01-12 11:04
 
Hur ofta badar ni era barn?
Nu är dottern 14 dgr gamla och vi badade henne fösta gången vid 10 dgr
eftersom bb tyckte en vecka kan vi vänta till första gången.
hon är ju inte direkt smutsig.
Nu säger bvc att vi kan bada henne så ofta vi vill..
Namn: Ella J
Skickat: 2010-01-11 17:03
 
Jag fick informationen av barnmorskan att det kunde komma och gå både
avslag och blödning. Men har du ont kanske du borde ringa och kolla upp
det. För mig har avslaget kommit och gått, men bödningen kom nog aldrig
tillbaka efter den försvunnit.

När det gäller läkning, så åkte jag till förlossningen och kollade läkning
och stygn, det var helt ok för de. Jag och förösande barnmorska gick även
igenom förlossningen. Jag fick ställa frågor och så. De tog även några
stygn där de hade läkt. Vi tog detta samtal ett par veckor efter
förlossningen pga jag inte ville/kunde diskutera detta direkt efter, då jag
tyckte att allt var lite jobbigt. Vi försökte, men jag började bara gråta
(tror jag hade 3:e dags gråten eller nåt).

Även barnmorskan på mvc kan göra detta, undersökning och se att läkningen
går som den ska. Man behöver inte vänta till det "ordinarie" besöket.
Namn: Smultron
Skickat: 2010-01-10 19:21
 
AnnaK: Mina blödningar efter förlossningen avtog ganska snabbt och har inte
kommit tillbaka, jag rekommenderar dig att kontakta din mödravårdscentral
för råd och hjälp. 
Hinner inte skriva mer nu, lillen ska amma...
Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26
   
Tillbaka