Samtal pågår för er som kommit hem med adoptivbarn. Här kan ni byta erfarenhet med andra föräldrar. Sidan är till för nyblivna föräldrar men även för er som varit adoptivföräldrar under ett längre tag.

Vad heter vårt grannland i väster?
(frågan hindrar spam-inlägg):


Namn: Eva Kallersand
Skickat: 2008-05-15 11:42
Jag är reporter på tidningen Stockholm City och söker på detta sätt kontakt
med ensamstående som har adopterat eller som står i kö för adoption.

Jag arbetar med en artikelserie om adoption ur olika synvinklar och
belyser bland annat kötiderna som skjutit i höjden, bland annat på grund av
förändringar på adoptionsområdet globalt.

För ensamstående har det dessutom, sedan Kina tog bort möjligheten för
ensamstående att adoptera från landet, blivit än svårare att adoptera.

Jag skulle bli jätteglad om ngn ville berätta, belysa i en intervju hur
hela processen upplevs. Väntan, längtan, oro, lycka att förhoppningsvis
äntligen få ett barn. Artikelserien är i fem delar, jag har bland annat
pratat med flera vuxna adopterade som ger sin bild av att vara adopterad,
jag skriver om adoptivbarn med särskilda behov, om de nya givarländer som
Sverige arbetar med, med mera.

Vänligen kontakta mig så snart som möjligt på 070-266 63 13 eller på mejl
eva.kallersand@city.se

Vänliga hälsningar Eva Kallersand

Namn: anneli
Skickat: 2008-05-13 22:33
har fler sett listan FFIA har på sin sida ?de är tvungna att sända tillbaks
barn söker föräldrar förfrågan!hur är det möjligt med alla längtande köande
föräldrar??????

Namn: Flingan
Skickat: 2008-04-27 11:41
Hej Bolibompa!
Grattis till ert barn1 Vi väntar också barn från Indien, så det skuttar
till lite extra i hjärtat när jag läser ert inlägg.
Lycka till!

Namn: Ilsk
Skickat: 2008-04-13 21:24
Angående ålder.
Förra året blev 25 st 50 åringar förstföderskor! Det är väl sjukt och så
kommer socialnämnderna och ska bestämma att vi inte får bli föräldrar för
att någon av de blivande föräldrarna fyllt 43 år.
Hur många blev första gångsmödrar som var 43, 44, 45, 46. 47, 48 och 49
kan man undra. 
Jag funderar på hur man skulle kunna påverka den utredning som nu pågår.
Det är ju faktiskt självreglerande eftersom de flesta länderna inte
godkänner äldre föräldrar och nu färre kommer att kunna adoptera från Kina
så minskar ju problemet.

Namn: Bolibompa
Skickat: 2008-04-08 15:18
Vi kom nyligen hem med vårt lilla a-barn ifrån Indien och jag kan bara säga
till alla ni som ännu inte valt adoption att så mycket som vi älskar detta
barnet trodde vi inte ens var möjligt! Vi hade aldrig kunnat älska ett
bio-barn mer!!!

Namn: Jag blir så arg
Skickat: 2008-04-08 15:12
Stackars dig Karin som uppenbarligen bor i "fel" kommun. Men 45 brukar
tydligen va värre.
 Min make blev pappa via adoption, han är över 45, detta var ganska
nyligen. Det var inte helt enkelt, vi blev inte bemötta med öppna armar av
fam.rätten om man säger så.... 
Vem vågar ens antyda att man är för gammal för adoption vid 42/43... Vad
är det för konstigt land vi lever i??
Så jäkla trött på socialförvaltningens uppenbara åldersnoja....eller är
det såna vi är här i Sverige?

Namn: Jennie
Skickat: 2008-03-16 21:59
Angående ålder finns bäst info på MIA hemsida http://www.mia.eu/

Idag finns ingen ”laglig” övre åldersgräns för att adoptera, men det finns
en ny utredning som ska bla utreda åldersgränserna för att adoptera.
För två år sedan kom den senaste lagen när det beslutades att
adoptivföräldrar måste gå en kurs och i samband med denna lagförändring
fanns ett förslag om ålder. Läs om ålders rekommendationer i
Regeringsrättens dom ang. frågor om ålder vid beslut om medgivande.

Är inte själv från Göteborg, men har förstått att de är strikta med åldern
där. 
Se artikel http://sydsvenskan.se/sverige/article209115.ece

Det är INTE svårt att artiklar där äldre par har fått rätt att adoptera.

Namn: Karin
Skickat: 2008-03-14 19:17
Jag ringde för information på familjerättsbyrån i Göteborg och där sa de
att jag var för gammal att adoptera (43) gränsen var vid 42. Min man är
något yngre. MEn sen har jag lusläst alla broschyrer och där står inget om
denna åldersgräns. Är det nåt särskilt för Göteborg? Nån somvet?

Namn: Marianne
Skickat: 2008-02-28 00:00
Svar till alla er som går i adoptionstankar.

Gick också under flera år igenom olika behandlingar och visste inte om vi
skulle fortsätta med adoption.  Men sen sa en kvinna till mig att sätta
fart och det gjorde vi.

Och gud, vilken underbar tjej vi har. Vi hämtade henne från Kina. Och ett
barn som är mer älskat av sin familj och släkt får man leta efter. I dag
kan jag tycka att det var inte klokt att utsätta sig för allt som jag
gjorde. Och  jag njuter av att få vara adoptiv mamma. Vad underbart det är
att få möjligheten att få ta hand om, ge kärlek, fostra ett barn som någon
med säkerligen stor vånda lämnade i från sig.

Varje dag tackar jag för detta ljuvliga barn. Nu vet jag vad sann lycka
är.

Till mitt barn kommer jag att säga att den biologiska mamman lämnade henne
till barnhemmet av kärlek. För hon hade ingen möjlighet själv att ta hand
om henne.Och att hon säkert tänker på henne. Vi knöt an direkt efter vi
fått henne och har hitentills inte haft några problem med vår flicka. Och
får vi det längre fram får vi försöka lösa det så gott det går. 

Så till alla er som fundera. Fundera färdigt nu och sätt fart, innan det
blir ännu svårare.

Den lyckliga mamman

Namn: Marianne
Skickat: 2008-02-28 00:00
Svar till alla er som går i adoptionstankar.

Gick också under flera år igenom olika behandlingar och visste inte om vi
skulle fortsätta med adoption.  Men sen sa en kvinna till mig att sätta
fart och det gjorde vi.

Och gud, vilken underbar tjej vi har. Vi hämtade henne från Kina. Och ett
barn som är mer älskat av sin familj och släkt får man leta efter. I dag
kan jag tycka att det var inte klokt att utsätta sig för allt som jag
gjorde. Och  jag njuter av att få vara adoptiv mamma. Vad underbart det är
att få möjligheten att få ta hand om, ge kärlek, fostra ett barn som någon
med säkerligen stor vånda lämnade i från sig.

Varje dag tackar jag för detta ljuvliga barn. Nu vet jag vad sann lycka
är.

Till mitt barn kommer jag att säga att den biologiska mamman lämnade henne
till barnhemmet av kärlek. För hon hade ingen möjlighet själv att ta hand
om henne.Och att hon säkert tänker på henne. Vi knöt an direkt efter vi
fått henne och har hitentills inte haft några problem med vår flicka. Och
får vi det längre fram får vi försöka lösa det så gott det går. 

Så till alla er som fundera. Fundera färdigt nu och sätt fart, innan det
blir ännu svårare.

Den lyckliga mamman

Namn: Jennie
Skickat: 2008-02-09 23:30
Jo det lär finnas statistik. Att lika många adoptivföräldrar som icke
adoptivföräldrar får barn efter barnlöshet. Det lär vara 10-11 % som är
gravida inom 5 år i båda grupperna.
Minns inte var jag läste det.
Grattis.

Namn: Sara
Skickat: 2008-01-30 15:15
Vi har kommit hem med vårt adoptivbarn för drygt en månad sedan. Barnet är
nu 8 månader och det känns som att anknytningen är på god väg. Äntligen
efter 10 års barnlöshet är jag mammaledig med ett barn hemma. Men vi kom
också hem med en överraskning, en dryg vecka efter hemkomst tog jag ett
positivt graviditetstest. Jag måste blivit gravid samma vecka som vi fick
vårt barn. Säkert säger en del att vi skulle ha skyddat oss även efter
hemkomst med vårt barn, men med 10 års infertilitet och 9 IVFförsök med
dåliga resultat tror man ju att man är så gott som steril åtminstone för en
spontan graviditet.
Är det bara en myt att det i vissa fall kan vara lättare att bli gravid
när man redan blivit mamma och släpper stressen? Finns det någon annan här
med samma erfarenhet? Jag har själv innan tyckt att det varit så jobbigt
med kommentarer som att "om ni adopterar, kanske ni blir gravida". Jag vet
att man vill inte höra det. Men med mitt eget facit i hand börjar jag ju
undra. Finns det någon statistik. 

I vårt fall är givetvis båda barnen lika välkomna, men det kan förstås bli
lite komplicerat för vårt adoptivbarn att få syskon efter att bara varit
hos oss i 9 månader och då kommer att vara 15 månader. Vi får försöka jobba
så bra vi kan med anknytningen både fram till förlossningen och sen med.
Har någon bra tips och erfarenhet av adoptivbarn och barn tätt?
Mvh
Sara

Namn: Tritti
Skickat: 2008-01-27 08:45
Hej!
Vi har just fått godkännande att adoptera efter en väldigt utdragen
process.Vi har haft så många år att "älta" detta, så nu är vi väldigt
osäkra hur vi skall gå vidare.Har läst massor på nätet och barnen verkar
inte ha det lätt när de kommer upp i tonåren och blir vuxna.De har blivit
lämnade och har ett annat utseende.Är det rätt mot barnet?Först när tanken
på adoption kom så såg man det som en god gärning men sådana tankar finns
ej mer för oss.Finns det ngn där som har äldre adoptivbarn?

Namn: A-K
Skickat: 2007-12-06 15:55
Hej, Jag och min man har försökt att få barn i tre år nu och börjar att
fundera på adoption. Är det någon här som har erfarenhet av att adoptera
ett syskonpar? Kram 

Namn: Anki
Skickat: 2007-12-05 12:00
Någon mer som kommit hem mad barn från Polen?

Namn: Toss
Skickat: 2007-11-20 14:18
Hej! Någon skrev om blodsband kontra inga...jag ville bara bidra med
följande historia. Jag har alltid passat andras barn nu efter 20 år fick
jag äntligen ett syskonbarn, själv ofrivilligt barnlös och hade
fruktansvärt svårt att acceptera detta till en början, sedan föddes barnet
och allt blev så småningom tvärtom....vi är idag bundisar detta barn och
jag, så stark har jag aldrig upplevt en kontakt med ett barn förrut.
Kontentan är att blodsband existerar men är inte det som är det avgörande.
Själv väntar vi på att åka och hämta vårt adoptivbarn....

Namn: cella
Skickat: 2007-09-27 15:52
Jag undrar om det är någon här inne som gått föräldrakursen i internatform
med uppföljande del via nätet? Om ja, vad tyckte ni i så fall om den
formen?

Namn: Kajsa
Skickat: 2007-09-22 01:47
Till dig som indikerar att de som inte ännu kommit hem med adoptivbarn inte
får skriva på denna sida: Varför missunnar du dessa personer råd och svar
på frågor av er som kommit längre i processen? Det är ju här ni finns! Och
då är det självklart att frågorna ställs här. På de andra sidorna välkomnas
frågor även från dem som inte ännu "platsar" på sidan. Vi är väl alla här
för att dela med oss av våra erfarenheter, för att hjälpa och stötta
varandra?

Namn: lena
Skickat: 2007-09-13 11:30
Jag har en son på 3,5 år och det enda jag känner för honom är att han är
MIN (vår) son och jag är hans MAMMA. Även om han är adopterad har jag
aldrig känt något annat än tacksamhet för den kvinna som födde honom åt
mig. JAG är hans mamma, inte adoptivmamma. Så enkelt är det. Kärleken är
gränslös och massiv och det är underbart att få barn via adoption! Lycka
till alla ni som påbörjat er underbara resa.

Namn: ....
Skickat: 2007-08-29 17:21
hej, är detta ett forum för de som kommit hem me barn fr adoptionlandet
eller för de som ska påbörja adoption??? Undrar bara. Enl detta forum står
det för de som just kommit hem med sitt barn fr adoptionlandet inte för de
som ska påbörja adoption.....!

Namn: Lisen
Skickat: 2007-07-18 22:17
Är det någon som har adopterat från Kirgistan som kan berätta lite om hur
det var där och om barnen, hur de har blivit omhändertagna, vilken är den
vanligaste bakgrunden, osv och hur lång verkar väntan vara? Hur gamla är
barnen vanligtvis?

Namn: Men..
Skickat: 2007-07-04 18:01
Var inte detta en sida för de som kommit hem med adoptivbarn??

Namn: anna
Skickat: 2007-06-23 22:39
Hej! Jag har en biologisk dotter på 4år. Lever ensam efter att ha separerat
från hennes pappa för drygt ett halvår sedan. Jag har en otrolig längtan
efter fler barn och har fastnat i tanken kring att adoptera (ensamadoption
alltså. Jag skulle vilja komma i kontakt med andra som har adopterat som
ensamstående!!

Namn: Betty
Skickat: 2007-06-15 22:37
Jag är själv inte adoptivförälder, tyvärr, men jag skulle vilja bidra med
ett litet inlägg som svar till bl.a. "annikan" :
För ett antal år sedan hände en mycket tragisk dödsolycka i vår familj,
och jag tog under ett kort tag över ansvaret för ett syskonbarn. Då fick
jag en stark förnimmelse av vad det skulle innebära att ta hand om och
älska ett barn som man inte är biologisk mor till. Historien fick en
lycklig fortsättning, barnet fick en "ny" mamma som är helt underbar.

Några av mina närmsta vänner från barndomen är adoptivbarn, och några
andra har adopterat själva, så jag vet att det beror på anknytningen och
inte på blodsband.  

Namn: Lisa
Skickat: 2007-05-29 09:50
Hej Jennie! Vi har bestämt oss för att gifta oss borgerligt i början av
juli. Åker ner till min bror i skåne så han och hans sambo får vara vittnen
:-). Har även läst att samboår kan räknas och vi har varit tillsammans i
nio år men visst hjälper det att vara gifta. Vi har skickat efter
information från bfa barnen framför allt och planerar. 

Namn: Jennie
Skickat: 2007-05-26 09:31
Hej Lisa.
Om ni har börjat fundera på adoption bör ni fundera på att gifta er så
snart som möjligt. Flera länder har kvar på att man ska ha varit gifta ett
visst antal år. Om ni har varit gifta fler år kan ni välja mellan fler
länder.
Det kan vara mysigt att planera något roligt som bröllop istället för att
"försöka göra barn".
Lycka till.

Namn: Lisa
Skickat: 2007-04-30 14:38
Hejsan!

Jag och min sambo har pratat lite kring adoption på senaste tiden. Ingen
av oss är främmande för tanken men ger det lite mer tid. Vi är under
utredning nu men har försökt i över två år på egen hand och det känns
ganska tungt för oss båda. 

Hur känns det för er som har fått hem barn? Jag har läst många som kommit
över sorgen över att inte fått ett biologiskt barn iom adoption men är det
någon som haft det tufft åt andra hållet istället? 

Vill gärna höra lite av er som har erfarenhet nu sedan tidigare.

Lycka till allihopa.

Namn: Johanna
Skickat: 2007-04-24 18:16
carolin, skojar du eller? min mamma ar kar i min pappa. han ar indisk o
mamma ar svensk, dom ser helt olika ut. jag befinner mig just nu i Kina pa
en affars resa och kan inte sluta farcineras av hur otroligt vackra dess
flickor ar! Da tanker jag pa tjejerna pa mitt jobb som ar runt 25 ar. 
Och barnen som finns har... åååå.... jag vill ha med mig ett hem!!!!!
heheee, skojar bara, eller kanske inte..? tycker lite synd om dig som
tanker sa. hoppas iallafall att du far barn som ser ut som dig och att de
inte blir utveckingstorda. Vi far ocksa hoppas pa barn som ar lika
trångstynta som dig, sa att de inte blir lika farcinerade av Kinersena som
jag ar, for da kanske du far kines barnbarn iallafall!!!!! 

Namn: caroline
Skickat: 2007-04-22 01:16
ni måste vara desperata..... tar vad ni får liksom. har jag fel?

Namn: caroline
Skickat: 2007-04-22 01:15
hur kan man tycka att ett barn med udda utseende är söt? sneda ögon t.ex..
vad är det som gör att man tycker sånt är fint? man brukar ju föredra
ansiktsdrag man är van att se. varför ta ett barn man vet kommer bli mobbat
dessutom? och vill ni verkligen ha kines barnbarn???

Sida: 1 2
   
Tillbaka