Hej alla "vänner"
Jag är ny här på forumet. Har börjat läsa lite på denna sidan och har nu
hamnat på detta forumet. 
Vi har försökt att bli med barn i 5 år. Vi började undersöka oss efter 2
år och gjorde första ivf-behandlingen i höstas. Jag mådde jättebra under
behandlingen med nässpray och sprutorna, men efter äggutplockningen så va
jag uppsvullen i två veckor och va glad att jag bara kunde jobba.
Efter detta blev det utdraget för det blev jul och i januari hann inte
labbet öppna innan jag fick ägglossning så det dröjde ännu en månad innan
vi fick komma dit.
Jag håller med om att det skulle inte få vara stängt på sådana kliniker.
Men i alla fall så väntar vi just nu på att ägglossningsstickan ska slå
om. När det händer blir det ett nytt återförande av nedfruset
embryo.(Försök nr.3). 
Vi har haft tur att vi har nedfrusna ägg, men jag skulle givetvis gå
igenom äggutplockning igen om jag blev tvungen. 
Visst va vi ledsna och besvikna efter våra misslyckande, men har ändå
klarat det ganska bra. Men som det är nu så "försöker " man inte tänka utan
bara leva på och göra det som är roligt i livet, men det är givetvis inte
lätt för tankarna är där hela tiden och man hoppas så innerligt.
Jag fick ett "bakslag" för några veckor sedan när min sambos lillasyster
berättade att dom skulle ha barn. Jag kan säga som så att vi blev både
överraskade och besvikna, men visst lite glada försöker vi vara för deras
skull. 

Lycka till allihop med era behandlingar! 
Snart är vi också gravida, eller hur?