Hej

Vad "kul" med så många nya här. Inte kul att ni hamnat i denna situation,
men att ni är här! :)

Miramis: Är det första gången du har tagit purogon? Jag har tagit detta
flera gånger. I vissa fall har det tagit jätte lång tid innan det hände
något och i ett fall fick jag avbryta för att det inte hände något, men i
dem flesta fall har jag åtminstonde lyckats till den grad att jag fått ägg
och ägglossning (detta var när jag gjorde insem.) 
Så ge inte upp hoppet, tror det kan gå hur bra som helst! :)

Ida: välkommen! :) Ja, att gå till en gynekolog är det första steget. Då
kan dem göra en första undersökning och sen se vidare vad ni ska göra. Jag
förstår precis vad du menar när du skriver om din längtan, det gör ont så
ofta och allt för ofta känns allt så orättvist.....

Carin - jag tror att man måste avgöra det själv huruvida man ska umgås med
gravida eller såna som har barn. Jag tycker absolut inte det är något fel
med att ta avstånd, ibland måste man göra vad man kan för att överleva....
Jag har tagit avstånd med några,(jag har som tur är inte så jätte många i
min närmaste krets som har barn ännu)eller det har snarare blivit så att vi
glidit ifrån varandra.

Jag hade en kompis som faktiskt fick barn för kanske ett halv år sedan.
Jag har alltid funnits där för henne, hon har haft mycket problem med sin
kille etc, och jag har alltid lyssnat och funnits där. När hon fick barn,
drog jag mig automatiskt lite undan. Jag måste överleva detta och må så bra
jag kan under tiden och då gör jag vad som krävs. Jag fick dock ett sms av
henne för någon månad sedan när hon skällde ut mig och tyckte att jag hade
varit så ointresserad av hennes son. Hon vet iofs inget som våra problem,
men jag tycker ändå inte man gör så. Nu är vi inte vänner längre.....

Sen har jag andra som har barn som jag kan hänga med.... Min brors tjej
har två barn på 4 och 5 år och dem älskar jag att spendera hela dagarna med
:)

Kram på er alla!