Jag var på 2-åringskalas igår och det sög... Det var en nära anhörig så då
kan man inte välja bort det heller, annars hade jag hittat på en ursäkt. 

Nu ska jag till en kompis som jag undvikit länge, hon har två barn varav
det andra är bara ett halvår gammalt. Under hennes andra gravititet fick
jag be om en paus från henne och hon fattade det och blev inte sur, så det
känns som en riktig kompis. Vi får väl se hur det går idag.

Min mens bråkar, är två dagar sen och det spolierar planerna för min
första ivf om den inte kommer snart. Min sambo sa lite försiktigt att den
gärna fick vara typ 9 månader försenad, men sån jäkla tur kan man väl inte
ha. Det är sådant som bara händer andra. Min mens kan variera mellan 30-34
dagar, men det är väl typiskt att den ska göra det just nu, när allt är så
noga uträknat och uppbokat med Huddinge... 

Faktiskt så har jag inget intresse alls av att vara varken med mammor
eller nyfödda och jag tror inte att det kommer att komma ens om jag fick
egna barn. Jag kommer att fortsätta att vara en sån där kantig och asocial
jävel som inte vill vara med på mamma-träffarna och går omvägar för att
slippa stanna och prata med andra barnvagnsförare. Jag skulle hellre vara
pappaledig än mammaledig, papporna verkar lite softare. Kan man göra en
deal med sambon så han är hemma den första tiden? Eller kan man klumpa ihop
sig med papporna i kvarteret istället för med mammorna? I-landsproblem,
först ska man kanske koncentrera sig på bli gravid...