Hej på er. En uppdatering på vår situation.
Efter att min sambo fick genomgå en titthålsoperation för att försöka laga
den kvarvarande äggledaren förra sommaren, har vi försökt på egen hand
sedan dess, utan resultat. Vi fick upp förhoppningarna direkt efter
operationen, för läkaren var så positiv och allt verkar ha gått så bra.
Därför blev vi nog mindre tålmodiga efter varje försök som inte lyckades.
Det hade ju gått så bra?! Naturligtvis är det inte sagt att det måste
fungera, bara för att det nu "mekaniskt" fanns förutsättningar, men det
blev liksom...att vi hade lagat det som var trasigt.
Jag vet att jag, typiskt praktiskt, tänkte så mer än min kära älskade
sambo i a fall.
Vi försökte i alla fall med intajmande av "bra" slem innan och under
ägglossning (Billingsmetoden)och ibland kändes det verkligen som att
nu....nu satt den. Känslan blev så konkret, och jag kunde nästa se framför
mig hur spermier och ägg möttes därinne.
Men resultat uteblev. Vi tog kontakt med Ivf-kliniken igen, och fick en
tid för första info-möte och planeringsmöte, i början på Januari, och sedan
liksom...pang på allt har flutit på och min sambo har sprayat och nu
injicerat i 7 dagar och ikväll skall vi ta den lilla ägglossningssprutan
och på fredag ska vi plocka ut ägg!!
Och precis så fort som det gick att läsa de här få raderna ovan, från
Januari och framåt, så fort känns det som det har gått. Hissnande, otäckt,
ovisst, spännande, otroligt längtansfullt.
Min sambo har inte känt av behandlingen så värst mycket. Lite huvudvärk,
lite trötthet när hon bara sprayade, och lite blåmärken efter injektionerna
men annars inte mycket.
Hon är så tapper och jag känner att jag bara älskar henne mer och mer ju
närmare en chans vi kommer. Hoppashoppashoppas att
plockning-befruktning-tillbakaföring går bra.
Steg för steg, en dag i taget. Samtidigt... planerandet och känslorna, att
vara den som skall stötta och finnas där. Omtumlande upplevelse!!
:)
/R
ps. rädslan för att det inte skall fungera här, finns med. men jag vågar
nog inte bejaka den riktigt...som om jag naivt tror att i händerna på
vetenskapen ordnar sig allt. men jag tror jag och vi behöver det hopp som
det för med sig. ds