|
Samtal pågår om missfall. Här kan ni utbyta erfarenheter.
Namn: Elisabeth
Skickat: 2008-05-17 10:17
|
Pippi: GRATTIS till graviditeten! Jag förstår däremot helt och fullt din
oro. Kan därför inte säga till dig att slappna av, för det är något jag
inte skulle klara själv äns en gång. Håller givetvis tummarna för dig och
vill gärna veta hur det går!
Vi är mitt uppe i ivf nr 2 och har testdag om precis en vecka. Vi fick
bara fem ägg denna gång och av dem blev två befruktade och delade sig.
Tyvärr ansågs de vara något svagare så de förde tillbaka båda embryonen.
Har redan ställt in mig på att jag ÄR gravid för annars kommer jag gå
under av oro fram till dess. Dessvärre kommer ju det leda till oerhörd sorg
om det visar sig att jag inte är gravid...
Håller mest till på forumet om att vilja bli gravid just nu, men jag
tittar in här då och då för att ha lite koll.
KRAM och LYCKA TILL!
/Elisabeth |
|
Namn: Pippi
Skickat: 2008-05-16 10:32
|
Elisabeth och Dalkulla: finns ni kvar här någonstans bland alla forum? Har
själv varit lite slö på att skriva men går in och läser lite titt som
tätt.. Undrar hur det går för er? Tänker på er ofta då ni var i liknande
situation som jag själv för en tid sen. Själv har jag blivit gravid igen.
Borde vara sprudlande glad men känner mig bara ledsen och orolig. Vet att
det låter själviskt och klaga, men har man haft upprepade missfall går man
liksom bara och väntar på att det ska hända igen.. Är i v. 9 nu, så jag
måste ha blivit gravid direkt efter mitt senaste mf, därav den uteblivna
mensen.
Jag håller tummarna för det liv jag bär i magen och för alla er som går
igenom samma resa som vi.
Lycka till och stora kramar.
Pippi |
|
Namn: Cattis
Skickat: 2008-04-29 15:18
|
Hej!
Så tråkigt för dej sabina kram från mej!
Jag har fått ett litet tips från familjeliv om att äta glandin 25 för att
lättare bli gravid.Det är livsviktiga fettsyror som bla hjälper till att
bygga upp slemhinnan så att ägget lättare fäster.Allt är nästan värt att
prova.Annars är glandin ett hjälpmedel vid pms som säljs på hälsokost.Jag
har nyss haft ägglossning o har börjat äta detta så nu får vi se om det
snart tar sig o vill stanna kvar det vore ju toppen efter våra 5 missfall. |
|
Namn: Katarina
Skickat: 2008-04-15 13:23
|
Sabina: jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att hoppa så
snabbt mellan glädje och sorg. Det låter fruktansvärt.
Min tanke är att du måste vara helt utmattad av allt som hänt, och att det
kanske blir lättare att tänka framåt när du fått vila? Livet har ju ryckt
undan mattan under fötterna på dig tre gånger på några veckor och du har
inte haft en chans att kravla dig upp än.
Om man tittar på alla fantastiska människor på den här sidan verkar det
som om både modet och hoppet kommer tillbaka. Jag hoppas och tror att det
kommer att hända dig med.
Ta hand om dig,
Katarina |
|
Namn: Tessan
Skickat: 2008-04-15 08:02
|
Sabina: Åh, så jättetråkigt! Vilken pina för dig!
Ja, när vågar man igen? Man måste ju först ge sig tid att sörja innan man
orkar ta tag i saken igen. Men av någon konstig anledning orkar man försöka
igen. Även om man blir mer och mer skraj för varje gång... Talar nu bara
för egen del :) Det enda jag vet är att jag kommer inte att ge upp iaf.
Orkar inte ge upp. Även om jag tycker att det är psykiskt väldigt
påfrestande att försöka om och om igen.
Lycka till! |
|
Namn: Sabina
Skickat: 2008-04-14 01:22
|
Missfall i fredags.. Allt var toppen i måndags. Var på koll då och fick då
även beskedet att jag var gravid. Hade tydligen tvillingar för förlorade
ena barnet i vecka 8 den 14 mars. Och jag visste ju inte om att jag hade
tvillingar i magen utan gick till gyn måndagen den 7 april pga att jag
blödit sen de senaste missfallet. Visade sig att jag var gravid med ett
levande välmående foster.
Fyra dagar senare så fick jag värkar. Och fick åka ambulans in och
förlorade även den andra. Känns så tomt och hopplöst. Var exakt elva veckor
den elfte april i fredags. 3 månader och nu är jag hemma utan ingenting och
med en större mage än förut och sådana hemska gråt attacker att jag inte
vet vad jag ska ta mig till.
När ska man våga igen? Hur får man modet tillbaka? Om man ens får det..
|
|
Namn: Katarina
Skickat: 2008-04-10 13:24
|
Hej igen,
Ville bara berätta att jag tror att huvuddelen av missfallet är över och
att det på något sätt var en ganska fin upplevelse. Det kändes rätt att
arbeta ut fostret när jag nu vetat så länge att det tyvärr inte skulle
bli något barn. Sorgen kommer säkert tillbaka men idag mår jag bra. Det
räcker långt. Era berättelser har en del i det.
Katarina |
|
Namn: Tessan
Skickat: 2008-04-09 12:33
|
Katarina: Du är inte ett dugg knäpp. Jag kände precis likadant när de
berättade att mitt lilla pyre hade dött. |
|
Namn: Katarina
Skickat: 2008-04-09 09:38
|
Tack snälla ni för era svar! Jag är en sån där som försöker bita ihop när
det gör ont , men nu vet jag i alla fall att jag ska söka hjälp direkt om
det blir jobbigt. Jag är väl knäpp, men på något sätt ser jag fram emot att
det ska hända något med mig kropp som matchar hur det har känts i hjärtat
de här veckorna. Hoppas bara att det kommer igång på riktigt snart.
Tack igen för att ni tog er tid att svara.
Kram
Katarina |
|
Namn: Rultan
Skickat: 2008-04-09 08:07
|
Katarina: Mitt MF hade ingen smärta alls. Jag började blöda i v.16+0 bara
sådär "splash" sa det i trosan. Satt på jobbet o var tvungen att ta taxi
till akuten där missfallet konstaterades. Lillen/Lillan hade dött några
veckor tidigare. Jag skrapades och hade efteråt eftervärkar när livmodern
drog ihop sig igen. Men det var det enda som gjorde ont för mig. Blödningen
började utan någon som helst smärta så det kan ju som sagt vara så olika
för alla.
Ta hand om dig, nästa graviditet går nog hela vägen ska du se. Tillåt dig
sörja.
Rultan |
|
Namn: Tessan
Skickat: 2008-04-09 07:32
|
Katarina: Har precis haft MA och nu är jag väl inte riktigt i samma sits
som du då jag satte igång mitt på sjukhuset med mediciner. Men det gjorde
jätteont för mig och jag kallsvettades och kräktes. Fast jag inbillar mig
att det kanske blev så för att det gick så fort. Men i vart fall var det
mycket intensivare blödning och det höll på längre än en vanlig mens. Men
som sagt, sök hjälp om du får ont. Jag fick underbar smärtlindring på
sjukhuset och blev otroligt väl omhändertagen.
Lycka till! |
|
Namn: pippi
Skickat: 2008-04-08 17:56
|
Katarina: Det är helt ok att fråga, det är ju delvis det vi har det här
forumet till. Det är ju som du själv säger; det är olika för att och jag
kan bara tala om mina egna erfarenheter. Jag har haft 2 MA och 1 MF. Första
gången jag fick MA så kändes det som en vanlig mens i ca2 dagar, sen
började jag plötsligt störtblöda och fick så ont att jag svimmade och
kräktes om vartannat. Det hela slutade mad att jag fick åka in till akuten
pga smärtor och blodförlust - bland det värsta jag varit med om. Andra
gången jag fick MA så kändes det nästan somm en helt vanlig mens, kanske
lite ondare och lite mer intensiv blödning. Som sagt kan det vara väldigt
olika, och jag hoppas att det kommer att gå bra för dig. Det jag har lärt
mig är i alla fall att det är bra att söka hjälp i tid om du får ont, det
finns ingen mening med att "härda ut", det finns hjälp att få! Hoppas jag
inte skrämt upp dig nu bara.. Massor av lycka till! |
|
Namn: Katarina
Skickat: 2008-04-08 15:19
|
Hej får jag tränga mig in här med en fråga om MA?
Jag blev gravid efter vårt andra IVF men på det tidiga VULet såg de att
fostret nog dött i vecka sju. Efter några veckor har jag nu börjat få bruna
flytningar och antar att missfallet är på gång (jag skulle ha varit i vecka
elva nu). Jag skulle gärna vilja veta mer om hur det kommer att vara och
kännas. För mig känns det mest som en vanlig mens just nu, förutom att det
hugger i ryggen. Börjar det alltid störtblöda? Hur ont gör det? Jag är inte
speciellt orolig inför missfallet (på ett sätt ska det bli skönt att sätta
punkt för graviditeten) men vill gärna veta vad som väntar.
Är det någon som orkar berätta lite mer för mig? Jag har läst en del i
tråden men inte hittat så mycket detaljer som jag skulle behöva -- förlåt
om det är okänsligt att fråga efter dem. Jag antar att alla är olika men
jag vill gärna kunna tänka mig hur det kommer att vara.
Jag hoppas att ingen av er någonsin mer behöver vara med om det här utan
snabbt får problemfria graviditeter och friska barn. Det är ni verkligen
värda.
Tack!
Katarina |
|
Namn: Elisabeth
Skickat: 2008-04-06 17:27
|
Pippi: Jo, vi är igång med ivf nummer två. Jag har sprayat med Synarela i
drygt en vecka och ska till ferten för blodprov den 15 april. Förra gången
räckte inte två veckor för mig med Synarela, så vi får se om vi får
förlänga den här gången också. Om allt går som det ska kan vi annars ha
återföring på gång om en månad. Känns både som länge och väldigt kort på
samma gång!
Vad gäller din uteblivna mens har jag förstått att det kan bli så för
vissa. Jag fick vänta sex veckor (från missfallets första blödning) innan
min kom och jag tyckte DET var jobbigt. Kan inte ens tänka mig hur jag
skulle känna om jag väntat lika länge som dig. Hoppas du får svar på tisdag
om hur det står till.
Kram
Elisabeth |
|
Namn: pippi
Skickat: 2008-04-06 09:12
|
Elisabeth: Jag är så nyfiken, hur går det för dig med kuren? När kan nästa
försök bli av? Jag håller alla tummar jag kan för att det skall lyckas för
er igen, och den här gången gå hela vägen..
Dalkulla: hur går det för dig, har ni kunnat ge er på ett nytt försök?
Själv ska jag på koll på tisdag, mensen har ju fortfarande inte kommit
tillbaka. Har haft en och annan "stänk-blödning" bara. Är så fruktansvärt
nervös för att det är något som är fel.. tror inte jag skulle orka med
det.
pippi |
|
Namn: Tessan
Skickat: 2008-04-03 12:14
|
Angelica: jag håller på att repa mig efter alla sviterna. Fick infektion
med halsbränna och diarré som en "bonuspresent" efter MA. Men visst måste
man sörja och det ordentligt och helt i sin egen takt. Men lite sugen är
jag på att försöka bli gravid igen... Vill ju inte ge upp... |
|
Namn: Angelica
Skickat: 2008-04-02 17:40
|
Tessan, gud va trist. Det önskar man inte ens sin värsta fiende. Men man
måste få gå under och sörja, innan man går vidare. Inte bara köra på.
Tycker jag. Fast jag försökte efter två veckor leva lite mer normalt. Så
småningom kunde man gå vidare och försöka igen. Kram tänker på dig:( |
|
Namn: Tessan
Skickat: 2008-04-02 12:26
|
Det blev ju ett MA för min del. |
|
Namn: Angelica
Skickat: 2008-04-01 17:40
|
Gurran; du skriver inte om du blivit gravid naturligt eller via hjälp.
Svårt att ge råd. Men jag förstår din oro. Skriv lite mer så kanske man kan
ge lite råd. Det va inte kört. Den lilla lever än. Vill verkligen
inte få missfall igen. Kram på er! Försök njut av vår
solen. |
|
Namn: Kicki Möller
Skickat: 2008-04-01 16:39
|
Hej!
Jag jobbar som reporter på programmet Kropp och Själ i P1. Vi ska göra ett
program om missfall och jag skulle gärna vilja träffa någon som kan berätta
om sina erfarenheter och tankar kring ett missfall.
Du får jättegärna höra av dig till mig om skulle vilja berätta eller om du
vill veta mer. Tanken är att vi i så fall skulle ses under nästa vecka.
Mvh
Kicki Möller
kicki.moller@filt.se
0735-201415 |
|
Namn: Angelica
Skickat: 2008-04-01 03:50
|
Tror jag hamnar här igen. Alla grav symptomer är borta. Ska ringa imorn.
Men det e kört känns det som. Jag pallar inge mer. Efter två år ivf, ett mf
förra året. Jag lägger ner. Kram på er |
|
Namn: Gurran
Skickat: 2008-03-30 19:54
|
Har haft två missfall, det första i maj 2007 och det andra i oktober 2007.
Blev alltså gravid ganska snart igen efter första missfallet. Nu har det
gått sju månader och ingen ny graviditet, varför? Känner mig så ledsen och
orolig. / Gurran |
|
Namn: Elisabeth
Skickat: 2008-03-30 13:09
|
Dalkulla: Tack, då förstår jag! Vi hade efterkontroll, men utan vul som
sagt. Han pratde mest med oss och frågade om jag hade ont och om jag blödit
mycket och så. Hoppas det inte finns något gammalt kvar här då, men det
visar sig väl på kontroller så småning om. Nu är vi i alla fall igång igen,
men vi vågar inte hoppas på att det ens ska leda till positivt resultat vid
äggplock.
Kram
Elisabeth |
|
Namn: Dalkulla
Skickat: 2008-03-29 22:47
|
Elisabeth: Det satt rester kvar a gammal slemhinna som störde så jag blödde
så hemskt vid den första mensen efter skrapningen och kunde därför inte
fullfölja IVF försöket. Hade ingen efterkontroll alls... |
|
Namn: Elisabeth
Skickat: 2008-03-29 15:42
|
Bella: Man märker snabbt vilka som är ens vänner och inte. Det sköna med
att man är vuxen är att man lättare själv kan välja vilka man vill umgås
med och inte. Tänk positivt - hon var ingen riktig vän och nu är du av med
henne! Jobbigt nu kanske, men i längden kommer det nog kännas bättre.
KRAM!
Elisabeth |
|
Namn: Elisabeth
Skickat: 2008-03-29 15:39
|
Dalkulla: Hur kom det sig att det fanns rester kvar? Hade de missat det,
eller? Vi hade nämligen ingen vaginal undersökning vid efterkontrollen, så
nu blir jag nojjig av det också...
Mariak: Ja, människor kan vara så oerhört oförstående ibland. Redan innan
det visade sig att vi har svårt att få barn hade jag ändå inställningen att
så faktiskt kan vara fallet för vissa. Frågan om man har barn eller inte är
oerhört jobbig och privat för vissa och därför frågar man inte, anser jag.
Träffade igår en gammal kill-kompis som jag inte sett på tio år. Jag vet
att han har två barn och frågade lite om dem och så, samt att vi pratade om
våra andra vänner och deras familjer. Inte en enda gång frågade han om vi
hade barn. SÅ SKÖNT! Han antog väl att jag i sammanhanget skulle ha
berättat om det fanns något att berätta. SÅ ska det vara tycker jag.
Och ni...
... Igår fick jag ÄNTLIGEN min mens! Synarela-kur nummer två igång!
KRAM!
Elisabeth |
|
Namn: Bella
Skickat: 2008-03-29 10:09
|
Hej alla! Jag fick ett supertidigt missfall efter vårt tredje IVF-försök.
Jag hann testa positivt och vara gravid en timma innan jag började blöda
som en stucken gris. Men även de andra gångerna har känts som missfall,
eftersom vi vetat att ett befruktat ägg placerats in i livmodern. Jag läste
era berättelser om dåligt bemötande och här kommer mitt bottennapp: Jag
ringde en "kompis" (?) som vet om vår situation och som inte hade hört av
sig. Jag visste att hon varit 3 mån gravid senast vi träffades, men när jag
ringde bubblade hon på om hur underbart det var med bebis och att hon inte
hört av sig för att hon hade gröt i huvudet av amningen (ursäkten för de 6
månaderna innan förlossningen funderade jag på?) Hon sa även att hon alltid
önskat sig 3 barn och babblade på om hur bra det var. Själv hade jag
nyligen testat negativt efter första IVF-en och hade fullt sjå för att inte
gråta eller kasta luren i örat på henne. Fy fan! Det är ett år sedan och
hon har inte hört av sig en enda gång, om man inte räknar ett julkort med
flickorna på.... |
|
Namn: Mariak
Skickat: 2008-03-28 19:03
|
Glömde säga att jag ibland får höra att: ja jag behöver bara titta på min
tjej så blir hon med barn. Detta trots att vederbörande känner till vår
historia. Empati är en bristvara då människor alltid tycks utgå från just
sin situation. Jag är däremot försiktig när jag träffar barnlösa par som
varit ihop länge.Jag vet hur man känner sig efter kommentarer som "vet ni
inte hur man gör". |
|
Namn: Mariak
Skickat: 2008-03-28 18:59
|
Tyvärr är det nog så att de som inte varit i vår situation med missfall och
upprepade misslyckade försök inte i sin vidaste fantasi kan föreställa sig
vilket helvete vi haft. Efter en ivf resa på 8 år!! Fick vi äntligen vår
dotter och ändå så undrar omgivningen om/när vi ska försöka få syskon.... |
|
Namn: pippi
Skickat: 2008-03-28 09:43
|
Inte nog med att man ska få missfall flera gånger, det ska dessutom hålla
på och krångla när man är redo att försöka igen! Jag ska hålla tummarna för
dig Dalkulla att allt är ok!
Lycka till! |
|
Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
|
Tillbaka