Samtal pågår om missfall. Här kan ni utbyta erfarenheter.

Vad heter vårt grannland i väster?
(frågan hindrar spam-inlägg):


Namn:
Skickat: 2007-04-08 15:51
Johanna o alla som kämpar!
Vet inte hur procentsatserna ser ut för de som fått många missfall. Jag/vi
har haft två på 4 månader (tidiga som tur e) 1a v 5-6 o senaste en vecka
efter att jag plussat alltså i v 4+6 dagar.
Ett till o sedan har man rätt till utredning, Jag blir också mega ledsen o
har inget tillit för min kropp längre o har bestämt mig för att flytta bort
det maniska fokuset på att få barn (lättare sagt än gjort) för att
värdesätta det man redan har som är bra här i livet o funkar, annars går
man under. Har hör att ca 85% av alla ofrivilligtbarnlösa par ngn gång i
livet får barn men det tar bara lite längre tid o med kanske viss hjälp på
traven så löser det sig säkert för många av oss här...detta kommer låta som
en klyscha men med andra tråkiga erfarenheter i bagaget är det för mig en
sanning; Vänd det negativa till en positiv drivkraft o envishet det kan bli
ens styrka mot många tråkiga händelser här i livet.
Men visst kan jag känna hat o avund på de som lyckas lätt här i livet men
de i andra hand kanske inte värdesätter livet lika mkt som dem som får
kämpa för ngt här i livet.  Det som avgör tror jag är hur man hantera o tar
tag i sina problem. Man skall inte förneka det gör inte jag, jag är ärlig o
berättar till folk i min närhet att jag e lite nedstämd för att vi tex fått
missfall o att vi aldrig tycks bli föräldrar eller vad det nu är som har
hänt, jag vänder det negativa till en positiv kraft istället för att deppa
ned mig. Men visst känner jag ångest o ovisshet när det gäller barnfrågan o
missfallen men jag väljer att fokuser på ngt annat när de frågorna ändå
trycker mer ned mig än lyfter en....varför söka efter svar på frågor som
man ändå knappt få svar på. Glöm inte att det Finns de som går igenom
massor av missfall men ändå tillsist får ett barn. En utväg e ju att
adoptera, finns massa barn ivärlden som behöver föräldrar. Jag vet att ett
positivt trams meddelande e det sista man vill ha när man e som mest
förtvivlad men jag e bara tvungen att sprida glöden. Jag ger inte upp
förräns domen är helt ställd att det är omöjligt o då får jag/vi finna en
annan väg att gå på vad det gäller barn.
lycka till till dig o ALLA som försöker få barn med eller utan missfall i
bagaget!
Styrke kramar Från Linda  

Namn: Angelica
Skickat: 2007-04-07 15:02
johanna: Det låter som att du vill vara värst, att ha fått flest missfall.
Men varje missfall är ju hemsk i sig. Kan inte tänka mig hur jobbigt det
har varit, jag har bara fått ett. Men det känns som att man har gett upp
endå. Men eftersom du lyckats få tre missfall på sex månader så antar jag
att du kan få barn naturligt? Jag tror att om man får bearbeta så orkar man
gå vidare. Fast jag kan inte säga att jag kände mig speciellt gravid då jag
fick missfall i v 6-7. Men har gått igenom 2 IVF men den första blev bara
äggblåsor. 
Sen vet jag inte hur mycket chanserna ökar efter flera missfall. Bara om
man gjort massa aborter så ökar chanserna att man inte blir gravid.

Hoppas att den klarar sig nästa gång, håll tummarna för att mina ägg
klarar upptinig.. Vi strävar ju efter samma sak, ett litet knyte. Min syrra
ska ha sitt första om en månad, alldeles för ung tycker jag. Jag messa o
fråga hur det känns. Både och fick jag som svar. Jag höll på att tappa
hakan. Jag skulle länkta ihjäl mig tills pyret vuxit till sig och vill
komma ut... kram 

Namn: johanna
Skickat: 2007-04-07 12:15
Hur många här har haft 4 missfall? Jag fick 3 missfall på 6 månader samt et
missfall 2 år tidigare. 
Nu känner man sig så ledsen. De flesta av mina vänner har barn eller är
gravida. Men vi får ingen. Är det sant att det är 45 % att man får missfall
nästa gång? men efter 4 missfall borde det bli ca 50% eller?

Namn: nina
Skickat: 2007-04-06 23:16
jag har gjort äggåterföring i onsdags . allt gick det bro men igår har jag
fått lite brunflyttning och idag är med.jag ä oroligt och jaG VET INTE VAD
Ä SOM ÄR PÅ GÅNG kAN DET VARA EN MISSFALL ELLER ÄR DET ÄR NORRMALT

Namn: nina
Skickat: 2007-04-06 23:13
jag har gjort ägg återföring nästa veckan,men igår har jag sett en beun
flyttningoch 

Namn: Älvan
Skickat: 2007-04-06 20:20
Har just haft mitt andra tidiga missfall. Det första i v.5-6 i dec-06 en
utdraget missfall det senaste ibörjade i går hann bara till v4+5 denna
gång, förhoppningsvis blöder jag kortare denna gång. Va så lycklig för en
vecka sedan när jag plussade, men underbart är kort. trodde verkligen på
att det skulle gå vägen denna gång, första missfallaet hade jag haft en
massa komplikationer med urinvägarna mm denna gång hade jag haft en perfekt
menstruation, ägglossning inga problem bara bra...men som sagt underbart är
kort.
Har nu haft en barn längtan i snart ett år utan goda resultat,kan bryta
ihop så fort jag ser en mage, en barnvagn eller ännu värre höra alla
lyckliga gravida prata o alla som blir hoppsan gravida. Hur skall man
orka???????????

Namn: Älvan
Skickat: 2007-04-06 20:19
Har just haft mitt andra tidiga missfall. Det första i v.5-6 i dec-06 en
utdraget missfall det senaste ibörjade i går hann bara till v4+5 denna
gång, förhoppningsvis blöder jag kortare denna gång. Va så lycklig för en
vecka sedan när jag plussade, men underbart är kort. trodde verkligen på
att det skulle gå vägen denna gång, första missfallaet hade jag haft en
massa komplikationer med urinvägarna mm denna gång hade jag haft en perfekt
menstruation, ägglossning inga problem bara bra...men som sagt underbart är
kort.
Har nu haft en barn längtan i snart ett år utan goda resultat,kan bryta
ihop så fort jag ser en mage, en barnvagn eller ännu värre höra alla
lyckliga gravida prata o alla som blir hoppsan gravida. Hur skall man
orka???????????

Namn: ulle
Skickat: 2007-04-04 21:48
EK, jag förstår precis vilken smärta du känner. Förra året vid den tid fick
jag också missfall i v. 14. Jag skulle ha samtidigt som mina kompisar men
de fick barn men inte jag.......
Lycka till och ta hand om dig.

Namn: Elisabeth
Skickat: 2007-04-03 08:05
Hej!

Har en arbetskamrat som ska ha barn i september. När hon (redan i v. 9)
berättade för mig om sin graviditet kände jag att jag inte ville höra en
massa om hennes babylycka ända fram till september. Alltså bestämde jag mig
för att berätta om mitt missfall i somras i v. 10. Tror ni det hjälpte?!
Absolut inte. Hon har ändå fortsatt att prata med mig om hur illa hon mår
(de fösta veckorna), hur kissnödig hon är nu när en bebis trängs där inne,
hur stort barnet är nu, hon klappar sig på magen hela tiden så där
övertydligt, hon tjatar om hur besviken hon är på att ingen sett hennes
tillstånd än, hon frågar mig om ingen varit på mig och undrat ännu osv.
Snacka om okänslig!!! Jag tyckte jag gjorde väldigt klart för henne för
flera veckor sedan hur jag kände och jag gjorde det enbart för att slippa
sådana här kommentarer! Vissa människor är så korkade!

EK: Det kommer ta tid för dig och det måste det få göra!

Kram
Elisabeth

Namn: EK
Skickat: 2007-04-02 13:18
jag är så så ledsen. fick mf i 14 v. en vecka sedan precis. mf var tufft.
jag förlorade mycket blod och hade svåra smärtor. tre av mina nära vänner
är gravida längre gångna än jag var. fram till idag trodde jag att jag
trots allt var ok men så fick jag ett mejl av min gravida kompis om hennes
oro och om vad hon pratat med sin bm om. allt brast. jag vet att hon vill
mig väl men jag vet inte hur jag ska hantera den mentala smärtan av att ha
fått mf och jag känner mig förtvivlad. vill inte prata med någon jag vet
vad de kommer att säga. jag klarar inte av min killes omtänksamma ord.  

Namn: Angelica
Skickat: 2007-03-31 13:12
Ju mer tiden går, och alla misslyckade försök fortsätter igen och igen.
Känner man sig mer och mer nere, man kommer aldrig kunna njuta av
gradviteten som när man från början bestämde sig för att "skaffa barn". Min
syrra ska ha barn om en månad, fast jag skulle ha varit före henne. Ju mer
tiden går desto mindre kan jag glädjas med henne. Våra möten blir falska.
Man vågar inte säga vad man tycker. Fast man vill. Jag går ochså och väntar
på mensen. Tror att den e påväg nu. Så rullar karusellen igång igen...
suck. Lycka till alla. kram 

Namn: niiniis
Skickat: 2007-03-25 12:19
är nu 31 dagar sen skrapningen, och mensen kom inte, de va nå annat tjafs,
suck...

Namn: Dalkulla
Skickat: 2007-03-23 13:20
N: Tack ska du ha. Då vet jag lite. De har bara sagt att jag ska höra av
mej när jag får mens igen. Var regelbunden innan hela karusellen med
hormoner drog igång, hade trots det inte alltid ägglossning. Håller
tummarna för dej! =)

Namn: N
Skickat: 2007-03-22 22:02
Dalkulla, så tråkigt med ditt missfall.Lider med dig! Jag genom gick samma
sak i höstas, också efter ivf. Verkligen tufft, är ju så jobbigt med
behandlingen och så blir det ingenting......
Hoppas du hittar krafter snart igen! Jag håller tummarna för att det ska
funka med din frysis!

Jag har precis lagt tillbaks en frysis och väntar och våndas för fullt.
och får göra så ett par veckor till...jobbigt! Är jätteorolig
emellanåt....
Jag har lagt tillbaks i stimulerad cykel, åt progynon från första mensdag
och sedan 2v senare vul för att se att allt är ok. Och två dar innan
återinläggningen började jag med progesteron och håller på med båda
tabletterna 3 ggr/dag till testdag.  
(Om man är regelbunden kan man lägga in i ostimulerad cykel)

Styrkekramar till dig och alla andra som kämpar!
N

Namn: Dalkulla
Skickat: 2007-03-20 22:38
Det har nu gått 10 dagar sedan skrapningen. Hade precis lyckat bli gravid
med hjälp av IVF...Hade visserligen slutat må illa och att brösten inte
spände längre, men inte fattade jag att det var "dåliga" tecken.
 Var på ultraljud för att se om hjärtat hade börjat slå, men icke... Jag
som var så glad,men upp som en sol och ned som en pannkaka... Dessutom
tyckte jag det var hemskt att bara gå och vänta på själva missfallet,
dessutom gjorde det ont. Tjatade åt mej en skrapning eftersom det var så
mentalt knäckande att bara vänta på det oundvikliga! Har ett ägg i frysen
som man nu får hoppas på, nån som vet hur man ska behandlas innan de
återför det? Går nu och väntar på att få mensen igen.

Namn: karin
Skickat: 2007-03-20 19:17
fick det precis fyra veckor senare. men de sa det kunde variera.. men det
kan mycket väl vara så för din del att det är på väg!!

Namn: Anna
Skickat: 2007-03-19 18:38
JAg fick min mens på pricken 4 veckor efter missfallet

Namn: Elisabeth
Skickat: 2007-03-19 17:08
Niiniis: Det är väldigt olika hur lång tid det tar att få tillbaka mensen
efter mf. För mig tog det som mellan vanlig mens, ca tre veckor alltså. Kan
mycket väl vara din mens som är på gång.

Namn: Helene
Skickat: 2007-03-19 16:43
Angelica: Jag fick blödning ca 3 dgr efter det trista beskedet om MA.
Blöder fortf,11 dgr nu. Har inte haft så väldiga smärtor, blev glad att jag
förhoppningsvis slipper skrapn.Men eftersom jag har cystor som växer så
skulle jag börja med Suprecur nu. Allting känns märkligt! Men vi ska kämpa
på allihopa! Kram till alla!

Namn: niiniis
Skickat: 2007-03-19 15:34
hur snabbt fick ni tillbax mensen efter mf/ma?? de var 3veckor och 4dagar
sen skrapningen efter mitt ma, och ja tror mensen är på gång, kan de vara
så? hade avslag i 14dagar ungefär, å åkte sen på svamp som jag behandlar
med pevaryl nu... 
tacksam för svar!!

Namn:
Skickat: 2007-03-16 10:28
Det finns rätt mycket texter om missfall här på villhabarn.com.
För er som eventuellt inte uppmärksammat det.
http://www.villhabarn.com/missfall.html

Namn: Kajsa
Skickat: 2007-03-15 22:26
Hej tjejer!

Hoppas att detta hjälper och inte stjälper... men jag fick ett plus på min
sticka häromdagen. Jag är 35, fick ett missfall i höstas med medföljande
skrapning, och fyra månader när inget har hänt och oron sakta kom krypande
så gick det alltså igen. Vi är inte alls så jätteglada som första gången
för vi vet ju hur det kan gå, men lite försiktigt optimistiska. Tacksamma.

Så tappa inte modet, flickor! En kompis väntar nu tvillingar via IVF,
också med tidigare missfallshistorier, och det finns en massa fall av folk
som det gått oturligt för först och som sedan går där med stora magar eller
ett litet knyte i famnen. Visst är det många som "fixar det på direkten",
och självklart kan det kännas orättvist, men betänk att många av magarna
och barnvagnarna som ni ser ute på stan tillhör folk som först har haft det
tufft med att bli gravida och sedan lyckats! Som är bevis på att det går,
med tålamod, envishet, IVF, donationer, adoptioner eller vad det nu är som
krävs. Det talas ju alldeles för lite om allt detta, så det är så oerhört
många som har gått igenom samma sak, som inte har berättat det för
omgivningen, men som sedan lyckas. Så man måste tro att man tillhör samma
kategori, eller hur? Jag själv är förberedd på ytterligare ett missfall,
men hoppas att jag slipper. Men blir det så är det bara att ta nya tag och
inte ge upp!

Sorgen has absolut sin plats! Tårar är viktiga också, men försök att hitta
en liten plats utan tårar med en massa spirande vårblommor av hopp inne i
hjärtat! Besök den platsen med jämna mellanrum och bygg upp tron på att det
kommer att gå!

Kramar till er alla!

Namn: Angelica
Skickat: 2007-03-15 11:14
Helene:
Jag fick precis som du. Fick reda på det i onsdags. Jag fick välja mellan
att vänta på att det skulle komma ut av sig själv, få tabletter eller göra
en skrapning. Det sista tänker jag inte göra. Så i fredas fick jag
tabletter för att skynda på det. På lördan fick jag en sådan smärta. Fick
med mig 6 citadon tabletter av kliniklen i fredas men de va slut lördag
kväll.. Jag va och undersökte mig, det visade sig vara på väg ut och att
det va sammandragningar jag hade. De hjälpte mig att dra ut det, som en
liten skrapning. Men jag har fortfarande en del rester kvar som bör komma
ut av sig själv så småningom. Jag har alltså fortfarande sammandragningar.
Hur kul e det på en skala? Jag går på timmar så måste jobba för att få lön.
Måste köra till jobbet så kan inte äta citadon då.. Länkar bara hem till
min citadon.. Sjukt alltså.

Caro:
Jag känner igen mig.. Min lille syrra som fyllde 19 i december ska ha om
en månad typ. Jag fyllde 24 i söndags. Alltså älts med en mindre bror oxå.
Jätte kul då alla ger kommentarer om hennes stora mage och tittar glatt ner
och ler mot henne: mitt framför mig.
Känner mig helt knäckt nu... Hur ska man komma över detta?
Krya på er allihopa. kramar

Namn: karin
Skickat: 2007-03-12 19:34
hej caro nån gång bryter det. fickmf för ett drygt år sen hos läkaren i dag
ej sovit bra sen dess..så vi måste nog låta oss bli ledsna.. känner igen
dig i det du skriver... alla frågar utan att tänka.. de tror alla kan så
lätt.. jag har börjat säga i från och det är bättre.. är nu sjukskriven så
vi måste få sörja nån gång kommer det i kapp en .. kram på dig

Namn: Caro
Skickat: 2007-03-11 17:38
Passade på att leta lite information om missfall på nätet. Hittade då denna
sida. Skönt att känna att man inte är ensam, ledsamt att läsa om mångas
förtvivlan. Jag och min man bekostade en privat fertilitetsundersökning
(dyrt...) eftersom ingenting hände när vi försökte. De hittade inga fel på
oss. Jag har haft 2 missfall det senaste året, det senaste i februari. Det
gör så j-la ont i mitt hjärta att jag bara vill skrika, men det gör jag
inte. Istället tiger jag och biter ihop och gratulerar sammanbitet alla
andra som blir gravida. Det är 4 på mitt jobb som ska ha barn och en kompis
meddelade att de ska ha barn igen. Känns som att alla runt omkring mig går
omkring och bara väntar på att kläcka ur sig frågan "Är det inte dags att
skaffa barn snart?" Hoppas att jag får ett utbrott om det händer för det
kan de gott ha. Men jag gör väl som vanligt -biter ihop och säger
ingenting.

Namn: N
Skickat: 2007-03-10 13:02
När man väntar på att bli gravid efter missfall känns varje mens som ett
nytt missfall... Fick mens igår... Hade hoppats så... Självklart...

Namn: Susanne
Skickat: 2007-03-10 09:06
Hej!
Mitt första inlägg. Har mycket tanka i huvudet just nu. Gjorde ett
vag.ultraljud i går i vecka 6+3. Läkaren såg inget litet liv men allt annat
fanns. Känns just nu jättetomt. Ska tillbaks igen om ca 10 dagar för att
göra en ny undersökning.
Fick givetvis som jag fick när jag väntade mitt tredje barn(har ett stort
hopp mellan de två första och 3:an) en kommentar om min ålder. Är 41 år.
Vet att jag är lyckligt lottad som har tre underbara barn, men tomheten vid
ett sådant här besked är detsamma.
Nu väntar man på blödning eller vad?
Kram till er alla

Namn: Morot
Skickat: 2007-03-09 19:54
Ett litet hopp i mörkret för er som har haft upprepade missfall.
Vi har genomlidigt fem missfall, men vid sjätte graviditeten bestämde sig
vår tjej att hålla sig kvar. Nu fyller vår lilla efterlängtade prinsessa
ett år. Hon är helt fantastisk! 

Namn: Nina
Skickat: 2007-03-09 09:57
Hej!
Elle, va jobbigt! Vet precis hur det känns! 
Det du beskriver liknar det jag gick igenom i höstas. Testade plus efter
en ivf men började blöda lite grann efter bara ett par dagar. Hade
blödningar ett bra tag och läkarna kunde inte säga hur det skulle gå. Men
efter ett par veckor konstaterades att det var missfall. 
Det är så jobbigt man känner sig så lurad! Först blir man så glad att det
är positivt och sen blir man så fruktansvärt besviken. 
Är livrädd för att behöva uppleva det igen. Jag har påbörjat behandling nr
2 och känner mig rejält orolig emellanåt. Men samtidigt måsta man ju
försöka igen annars är ju chansen 0! 
Elle, tänker på dig! Hoppas du snart hittar styrka igen! Kram Nina

Namn: Elle
Skickat: 2007-03-08 12:48
Fick en jätteblödning igår och antagligen blödde allt ut....

Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20
   
Tillbaka