Grattis Kava och Maria! 

Charlie: Jag känner igen mig. Jag har dock vant mig nu och vågade t o m
lämna tillbaka mammakläder som gått sönder. Första gången jag köpte ett
mammaplagg rafsade jag åt mig något på måfå och sprang och gömde mig i
provhytten. Inget passade såklart så träbocken fick hämta rätt storlekar
och dessutom betala när jag kom på någon larvig ursäkt. ”Äum, jag måste
köpa en grej på Åhlens, kan du betala den här?”. När jag köpte mitt första
bäbisplagg så hade jag hela tiden en mening klar att leverera till biträdet
om att det var till en kompis. Som om hon hade brytt sig… Är nog ganska
knäpp.

Jag tycker inte att det finns så mycket mammakläder att välja på. Jag
kommer ihåg att jag hittade massor när jag shoppade med en gravid kompis
för några år sedan. Nu är allt så tråkigt. Jag har knappt något att ha på
mig och nu börjar det kännas onödigt att shoppa. 

Apropå magsjuka så har jag inte åkt på det själv men en kompis hade
vinterkräksjukan i någon gång under vecka 5-7 och det var ingen fara då. 

Klara: Det låter inte kul att du inte heller är nöjd med din man. Men lite
skönt är det ändå att höra att det finns fler än jag som känner
misströstan. Och det låter bra att du har en back-up-plan om du inte lyckas
vara positiv – nollställd. Haha. 

Ella: Så tråkigt med cellförändringar, hoppas att det inte något. Jag
skulle ha oroat mig i bitar över en sådan sak även om det såklart inte
kommer att vara någon fara! 

Stackars Sara som vaknar nattetid av kåthet, i sådana lägen vore det skönt
att ha ett fotbollslag på stand by i badrummet eller nått. Joru, själv har
jag nog till äntligen rationaliserat bort kåtheten. Jag får ju inget sex
och orgasmer kan jag inte ge mig själv eftersom jag tycker att det är för
läskigt. (Alltså de långa sammandragningarna, inte orgasmerna i sig.) Jag
var ute på krogen för inte så länge sedan och satt mest och spanade på män
och kåtade upp mig själv, då tänkte jag också på att jag inte passar in på
bilden av den väna gravida kvinnan. Jag hoppas att vänheten kommer när
ungen är ute för just nu är jag lite rädd för mig själv. Jag tänker mig
själv dyngfull och hysteriskt raggande på allt av hankön som tittar åt mitt
håll. 

För första gången någonsin har jag nu fått massage av min träbock. Han gör
vad som helst för sitt lilla barns skull och ville speciellt öva på den
övning som enligt profylax-läraren kunde hjälpa barnet att skruva sig ner i
bäckenet mer effektivt. Undrar vad grannarna tänkte när jag stod uppfläkt
mot väggen samtidigt som träbocken skakade våldsamt på mina skinkor, fast
just den massagen var mest jobbig. Jag går dessutom omkring naken och
bredbent för att torka ut min svamp mest hela tiden så förr eller senare så
kommer det att komma en anmälan om förargelseväckande beteende. 

Jag har inte blivit av med min stora oro ännu. Jag har köpt den där boken
som du läste Sara-35 och kapitlet om att föda döda barn tog knäcken på mig.
Jag bara grät och grät och grät, och grät. Och sen grät jag lite mer.