Åh Charlie så roligt! Stort grattis, jag blir så glad och det är så roligt
med allt gråtande. Det var verkligen en fantastiskt känsla att få se de där
strecken växa fram. Näe, nu gråter jag också. 

Therese: Jag kommer inte ihåg hur stor ungen var vid första ultraljudet,
men jag kommer ihåg att jag inte fick det att stämma med hur stor den
skulle vara... Jag tror att den var mindre. Och sen vid stora ul så blev
det 4 dagar fel. Men ultraljudstanten som gjorde mätningen sa ”mäter jag en
millimeter fel så blir det fyra dagars skillnad, så det här datumet ska ni
ta med en nypa salt”. 

AnnaK: Jag har läst ikapp nu. Jag vet ingenting om ämnet men det kanske är
så att den totala värken är konstant och alla förvärkar kanske betar av de
riktiga värkarna... Så när de riktiga värkarna kommer så är de bara
alldeles, alldeles smärtlösa? 

Men det är hur som helst otroligt spännande att du snart ska få träffa din
bäbis. Synd bara att du ska ha ont och inte kan passa på och ta det lugnt,
dricka massor av glögg och njuta av den här sista tiden. Jag skulle vilja
ha dig här hos mig, jag kunde ta ledigt från jobbet för ”vård av
forumkompis” och bädda ner dig i min soffa, ge dig jättemycket julmust och
läsa högt ur julböcker för dig. 

Jag har inte rymt med någon snygg kollega, tyvärr. Och myomet är det nog
ingen fara med, jag har vant mig. Däremot har jag haft det lite tufft på
jobbet och det har tyvärr tagit all fokus från det som egentligen är
viktigt, min mage, min familj och julpyntandet. Men nu börjar det faktiskt
gå upp för mig att jag bara ska jobba i två månader (efter jul) innan jag
slipper jobbet. Så jag ska försöka vara lycklig och glad istället för
stressad och arg. ”Det är bara är jobb, det är bara ett jobb” säger jag
till mig själv hela tiden men det fungerar inte så värst bra. 

Jag har i alla fall köpt en jättefin mammatröja till min mage. Det är
väldigt många som kommenterar magen. Antingen är den fin, eller liten,
eller stor eller tjock. Jag kan bli lite generad och obekväm av all
uppmärksamhet men samtidigt blir jag lite glad. Fast träbocken säger att
den ser konstig ut. Jag tycker att den är ganska fin men jag skulle vilja
att den var rundare. Nu sticker den liksom ut mest nertill. Och naveln är
liksom lite förskjuten åt ena hållet. Men den syns i alla fall. 

Jag fick lite dåligt samvete när jag var och shoppade min tröja idag. Jag
tänkte på hur arg jag själv var på alla tjocka magar när jag själv saknade
en. 

Jag har också för första gången upplevt att det gör ont när barnet
sparkar. Jag hade precis avslutat ett skratt och då lade den in en riktigt
karate-spark i skrattmuskel som faktisk gjorde ont. Det känns fortfarande
sanslöst konstig att det faktiskt ligger ett riktigt litet barn där inne.
Kommer man någonsin att förstå det?