Hmm, här kommer ett sånt där hurtigt tips som inte alls är
graviditetskopplat. För mig brukar det enda som hjälper mot myror i kroppen
vara fysisk aktivitet. Jag har börjat få myror i kroppen på kvällarna om
jag försöker ta det lugnt och sitta ner, jag sitter och rycker med benen
och kliar på mig själv. Det har som tur är aldrig drabbat min numera goda
nattsömn.

Några tåhävningar, åkarbrasor, en kort promenad några varv runt 
köksbordet, armhävningar och en stund i plankan eller nått? Men det kanske
inte är det lättaste med fysisk aktivitet om du har ont i ryggen och
urinvägsinfekioner och illamående vid samma tillfälle.

Jag har hittar en gammal bok om hälsa och välmående som jag har läst och
nu har är jag, hmm, förvirrad, eller nått. För i boken, som jag finner
trovärdig och som stämmer med min vanliga inställning till hälsa och
välmående, står det en del om kopplingen mellan psykiskt och fysiskt
välbefinnande, och mat för all del. Och jag som är så arg och ledsen så
ofta, vad kommer det att leda till? 8000 myom överallt? 

Dels känner mig inspirerad och har köpt massor av ekologiska grönsaker och
tänker att jag och min bäbis ska fortsätta vara friska (så vitt jag vet)
och dels så känner jag ett ännu större ansvar för min egen lycka, vilket
tynger mig. Det är liksom mitt eget ansvar att jag är arg och ledsen. Det
är ju bara jag som kan ta tag i mitt liv. Men hur gör man det rent
praktiskt? Träna och äta bra det kan jag. Men resten...

...hur ska jag låta bli att vakna arg på morgonen. Arg för att jag aldrig
får sex, arg för att min chef är ett pucko, arg för att jag låter mig
påverkas av Aftonbladets skrämselinfluensasnack, arg på massor av saker.
Hur blir man egentligen lycklig och tillfreds? Jag vill ha ett piller som
får mig att vara tacksam för det jag faktiskt har, vilket är så otroligt
mycket att vara tacksam för. En böbis i magen, sug på den. Ibland tänker
jag att det hade varit skönt att slippa ha alla dessa val, att få en man,
ett jobb, en bostad på lotto och göra det bästa av situationen. Men då hade
man väl varit arg ändå.

Jag har också alla mina inlägg samlade i en wordfil. Den är över 100 sidor
lång. Ibland tänker jag att jag ska göra en riktig bok av den. Klippa till
lite och komplettera lite och lägga in bilder och allt.  (Men då måste jag
våga be om min äggledarröntgenbild) Sen beställer jag en och ger till min
unge när det är 18. Fast det är lite väl mycket info om mamma och pappas
sexliv kanske. Men roligt är det att gå tillbaka och läsa om 11-åringar,
det är nästan att jag blir lite nostalgisk.