Ja ni, det där med orättvisa. Ibland kan jag bli helt galen när jag tänker
på alla som bara ploppar ut barn för glatta livet och utan tillstymmelse
till problem. Åsynen av ett kärleksfullt par framför mig i Ica-kön kan få
mig att bli helt svart inombords. Och då går jag hem och gråter en skvätt
och finner tröst i Winnerbäcks sång "...kärlek är för dom, dom som har
tur..." (fast jag brukade tänka, barn är för dom, dom som har tur, men då
stämmer det inte med melodin.)

Igår fick jag möjlighet att tänka på det där lite extra när jag träffade
en sån där superfrisk, barnaploppande, komplikationsfri mamma som är
avgudad av sin man. Men hon är så uppfylld av sitt eget gnällande och har
(under de år jag känt henne) aldrig verkat förstå att hon är lyckligt
lottad. Jag tror faktiskt aldrig att hon har haft speciellt roligt med och
av sina barn. Det är bara jämförelser och detta eviga tjat om hur sanslöst
jobbigt det är. 

Och då tänker jag på er och hur ni säkert kommer att vara tusenfalt
lyckligare än vad hon någonsin har varit. Studier säger att ivf-föräldrar
mår bättre än "vanliga" föräldrar. I långa loppet kanske det är vi som har
tur? I just mitt fall, med min hitills glassiga graviditet, så är jag glad
att det dröjde speciellt med tanke på träbocken. (Jag har ingenting att
komma med i sammanhanget, jag jämför mig verkligen inte med er som har
problem.)

Nä, den här nya positiva ådran måste taggas ner. Det måste vara hormoner
eller nått, det är ju jag som bitterharen! Jag är bara så jäkla lycklig
just nu att jag började gråta på jobbet idag. Lugn som en filbunke sitter
jag och känner de små sparkarna. Boff, boff. Smög omkring på H&Ms
bäbisavdelning och tittade på bäbiskläder och lyxade på med mammabyxor fast
jag slut på pengar. Oron har släppt helt sen den började fara omkring
därinne. 

Ang kliet. Jag har kliat och kliat och tvättat och tvättat så till den
milda grad att min röv har blivit helt uttorkad. Igår fick träbocken kolla
hur det egentligen står till där bak och han konstaterade att det såg lite
torrt ut. Så efter en noggran sköljning av kalaset smorde jag fet hudkräm
mellan skinkorna och somnade som ett litet spädbarn med benen rakt ut.
Lufttorkandet verkade göra susen och idag är det inte lika illa. Men tack
för Canesten-tipset och skönt att höra att det är vanligt. 

Ella J: OJ! Det låter som något Rambo skulle göra, sy utan bedövning? Bra
kämpat med förlossningen, jag har förhoppningar om att klara av det utan
smärtlindring i form av ”medicin”. Jag kan absolut tänka mig lustgas,
akupunktur eller något liknande men skräcken är att få en
ryggmärgsbedövning. Gick du på någon andningskurs innan? Vi tänkte anmäla
oss, mest handlar det väl om att se träbocken andas i grupp.

Dalkullan: Skönt att höra från dig, jag blev lite orolig ett tag. Nog för
att det var befogat när du dyker upp med en varfylld buk! Jo det är någon
annans tur nu, jag har definitivt inte fyllt upp min kvot av varfyllda
bukar. Hoppas att lilla tösen mår bra och fortsätter tjocka på sig. Jag
tänker på er.

Sara-34. Men det är helt underbart. Du ställer upp igen! Jag ska vänta på
dig med varm choklad (kanske man kan locka med en skvätt Mintu) i termos.
Vi kan strosa hela dagarna, och om det är ok för schäfern skulle jag gärna
vilja sova en stund med huvudet på pälsen. Ge ut tidningar ska vi göra
också. Näe du, av alla konstiga planer (mord, stugor i skogen och storkar i
gynstol) så ska den här förverkligas om jag så ska behöva fånga in dig med
en jättehåv fylld med kexchoklad.  

Vi var hos vår menlösa barnmorska idag. Jag känner mig sååå obekväm när
hon lägger huvudet på sned och tittar på mig med sina blida ögon och frågar
”men hur mååååår du?”. ”Bra” säger jag och tänker ”men gör vad du ska göra
och spara psykologsnacket till någon annan”. Jag är fortfarande sur över
all energi som läggs på mig idag som hade passat mycket bättre INNAN jag
blev gravid. Idag hade jag hoppats att hon skulle mäta min mage och min
vikt men det blev inget. Vi kom istället därifrån med helt overkliga
broschyrer om föräldrautbildningar och varför spädbarn ska sova på rygg.
Jag passade på att tacka nej till vaccination också, av samma anledning som
Pernilla. 

Jag pratade med min mamma om det där med oro. Hon förstod inte ens vad jag
menade. Jag insisterade och hon klämde i med ”ja, det är klart man ville
titta till ibland när du var bäbis”. Så jag hoppas att det går i arv. Men
som Sara-34 säger, det är lika bra att hitta ett sätt att klara av ångesten
och oron redan nu. Vad finns det för alternativ, positiva mantran? 
”Bäbisen mår så bra, så bra, hej lilla bäbis, mamma tycker om dig, bäbis
glad och trygg i magen”