Fråga om
adoption

Heléne Mohlin är informatör på FFIA,
Familjeföreningen för internationell adoption i Göteborg.

Tidigare frågor besvarade under 2003 Läs mer

Fråga 1: Adoption av systerdotter oktober 2005
Fråga 2: Adoption och njurtransplantation januari 2006
Fråga 3: Adoption från Dominikanska Republiken februari 2006 NYTT

 

Fråga 1:
Adoption av
systerdotter
oktober 2005

Min fru som är av thailändskt ursprung men med svenskt medborgarskap har en syster i Thailand som är villig att låta oss adoptera hennes dotter efter sin skilsmässa. Min hustru har hört av en landsmaninna att det är mycket enkelt att adoptera i detta speciella fall. Man behöver bara åka dit, ordna med nödvändiga papper, samt pass åt flickan och gå till svenska ambassaden i Bangkok för att få ett uppehållstillstånd. Mycket svårare än så ska det inte vara. Inga förhör och årslånga utredningar av svenska myndigheter. Kan det verkligen stämma?
Mycket tacksam för svar

Hälsningar Teodor

Svar:

Hej Teodor
Du gör alldeles rätt i att ifrågasätta detta för så här enkelt som du beskriver det är det naturligtvis inte. Den adoption som skulle bli aktuell för er kallas släcktingadoption och kan ske genom adoptionsorganisationer men också genom MIA; Myndigheten för internationella adoptionsfrågor.

För att ta emot ett barn genom adoption måste alltid ens lämplighet som adoptivförälder prövas. Det vill säga ni skall ha ett svenskt medgivande för att ta emot ett barn och således ha genomgått en hemutredning.

Det är oerhört viktigt att modern är medveten om vad en adoption i Sverige innebär för såväl hennes som för hennes dotters del. Barnet får nya vårdnadshavare och ett nytt hemland. Barnets tidigare föräldrar får inget inflytande över barnet.

För att genomföra en hemutredning tar ni kontakt med socialförvaltningen i er hemkommun. Om utredningen går bra och ni får ett svenskt medgivande startar processen i Thailand. I Sverige tar ni kontakt med någon av adoptionsorganisationerna som i sin tur tar kontakt med den thailändska adoptionsmyndigheten. Adoptionsmyndigheten i Thailand talar om för organisationen i Sverige hur den går vidare med er ansökan och hur de går vidare med att säkerställa om det är barnets bästa att bli adopterad till Sverige.

Det är således en hel del arbete innan och om ni kan resa till Thailand för att hämta er systerdotter och det ligger inte heller i era eller din svägerskas händer att fatta de slutgiltiga beslutet. De fattas av svensk myndighet respektive thailändsk myndighet för att säkerställa rättsäkerheten och barnets bästa.

Vänliga hälsningar
Heléne Mohlin

Fråga 2:
Adoption och
njurtransplantation

januari 2006

Hej
1992 gick jag igenom en njurtransplantation på grund av akut njursvikt vilket är en kronisk sjukdom. Jag har en transplanterad njure. Mina båda egna var de tvungna att ta bort för att kunna stabilisera mitt blodtryck.

Jag är 29 år i januari och min pojkvän är 34 år, vi är enbart sambo ännu så länge. Vi älskar varandra och vi är mycket barnkära båda två.

Vi har nu varit i kontakt med en specialistbarnmorskan samt min njurläkare för att höra hur vår framtid kommer att se ut. De avrådde oss inte från att skaffa barn. Båda var positiva till våra möjligheter att skaffa ett biologiskt barn men sa också att min njure kan komma att ta stryk av detta, hur mycket kan man aldrig veta i förväg.

Mina värden har varit stabila i många år och det känns tungt att veta att om jag skulle föda den naturliga vägen finns det risk att jag blir så pass sjuk att jag inte kan ta hand om mitt barn.

Är det möjligt för oss att adoptera?

Vänliga hälsningar
Lisa

Svar:

Hej Lisa
Det beror på hur er adoptionsutredare anser att din sjukdom påverkar dina och era  möjligheter att ta hand om ett barn. Exempelvis att din sjukdom och din framtida prognos inte innebär fara för ditt liv och att ert adopterade barn inte riskerar att mista dig framöver - och genomgå ytterligare en separation. Det är också med all sannolikhet så att er adoptionsutredare kommer att begära in synpunkter från det rättsliga rådet som är tillsatt för att just bedöma särskilda fall. Vill du veta mer om det rättsliga rådet skall du kontakta MIA; Myndigheten för internationella adoptionsfrågor.
www.mia.adopt.se

Det är även så att om er hemutredning är positiv och ni har fått ert medgivande från socialnämnden så är det kanske inte möjligt för er att ansöka om adoption i alla länder. Flera adoptionsländer har strikta hälsokrav på de sökande. Men detta kan vi adoptionsorgansiationer titta närmare på först när vi ser helheten.

Ett praktiskt råd som jag vill ge er med en gång är: För att kunna adoptera och ansöka om ett medgivande hos kommunen behöver du och din sambo vara gifta. Nästa steg är också att en del länder kräver att man har varit gifta i flera år för att kunna ansöka om adoption från deras land. Ni har möjlighet att öka era valmöjligheter om ni gifter så snart som möjligt. Förlåt att jag inte låter mer romantiskt vad gäller giftermålet men detta kan vara något att börja med samt att kontakta MIA och kommunen för att ta ett första steg.

Lycka till i framtiden
Helene Mohlin

NYTT
Fråga 3

Adoption från
Dominikanska
Republiken

februari 2006

Hej
Jag är 29 år och min make är 32 år, vi har varit gifta i snart 3 år.
Vi har gått igenom fertilitetsutredning, hormonbehandlingar och IVF-försök. Dessa behandlingar har resulterat i tre graviditeter men alla har slutat med missfall. Just nu väntar vi på kromosomsvar efter missfallsutredning, alla andra prover visade sig vara normala. Men nu har vi bestämt oss för att även om det sista provsvaret visar sig vara normalt så vill vi inte utsätta oss för fler missfall. Vi har bestämt oss för att adoptera.

Vi vill adoptera från Dominikanska Republiken vilket är mitt födelseland.
Min man är svensk och själv har jag dubbelt medborgarskap (svenskt och dominikanskt). Vi tycker att det skulle vara positivt att barnet kan ha sina rötter där då min mor och runt åttio procent av min släkt bor där. Barnet behåller på så sätt delar av sin identitet och kommer att tala det språk som skulle göra det lättare ifall han/hon bestämmer sig för att leta efter sina biologiska föräldrar senare i livet.

Min far är just nu nere i Dominikanska Republiken just för att ta reda på mer angående adoptionen. Det jag vet med säkerhet är att eftersom jag har dominikanskt medborgarskap så har vi förtur till ett barn och att den advokat vi anlitar är den som kommer att sköta all kontakt med den dominikanska staten, då barnhemmen är i statlig regi.
Advokatkostnaderna ligger runt 6 000 USD. Min mamma är själv advokat och om vi väljer henne så betalar vi enbart för pappersarbeten, stämplingar, barnets omvårdnad osv. Det är vi som betalar för hela adoptionen samt resor och egna avgifter under de sextio dagar man måste vara i landet.

Efter vad jag förstår så finns det ingen adoptionsorganisation i Sverige som som har hand om adoptioner från Dominikanska Republiken. Hur ska vi gå till väga, måste vi gå genom en adoptionsorganisation? Har du några andra råd eller viktig information att ge oss?

Hoppas på svar
Hälsningar Ruth

Svar:

Hej Ruth
Internationella adoptioner i Sverige får, utom i undantagsfall, förmedlas
endast av organisationer som har MIA:s auktorisation.
Ovanstående information är hämtat direkt från Myndigheten för
internationella adoptionsfrågor MIA www.mia.adopt.se
 
Ni skall kontakta myndigheten innan ni går vidare och höra vad som gäller i
ert fall. Oavsett vilket land ni adopterar från måste ni alltid ha ett
medgivande från den svenska socialtjänsten som säger att ni är lämpliga att
ta emot ett barn inom en viss ålder. Innan ett sådant medgivande kan ges
skall ni ha gjort en hemutredning och ni skall även ha deltagit i en
föräldrautbildning. Men steg ett är att kontakta MIA och fråga om det
överhuvudtaget är möjligt för er, enligt svensk lagstiftning, att genomföra
en adoption från Dominikanska republiken.

Lycka till
Helene FFIA
--------------
Enskild adoption
Om det finns särskilda skäl kan man adoptera utan förmedling av en
adoptionsorganisation. I sådana fall ska MIA innan barnet lämnar
ursprungslandet pröva om förfarandet är godtagbart d.v.s. om det finns
särskilda skäl och om förmedlingssättet är tillförlitligt. Innan MIA gör en
sådan prövning ska socialnämnden ha gett sitt medgivande. Ett vanligt
särskilt skäl är att adoptionen gäller ett släktingbarn. Det kan också vara
att den/de sökande har anknytning till landet exempelvis genom att ha sitt
ursprung där. Om MIA anser att förfarandet är godtagbart får de sökande
själva genomföra adoptionen. Ett beslut om avslag kan överklagas till
länsrätten.


Har du frågor av allmänt intresse som rör adoption?
Maila då till adoption@villhabarn.com
En del frågor kommer att besvaras men vi förbinder oss inte att svara på
alla era frågor eller att göra det inom en viss tid.

Upp


Heléne Mohlin
 
Tillbaka