Längta barn

Tolv skribenter låter oss följa med på färden mot ett liv med eller utan barn. Just den här typen av berättelser är tacksamma att läsa då man är mitt uppe i fertilitetskarusellen. Att få jämföra sig med andra, att känna igen sig och kanske få inspiration till att söka alternativ som man inte orkat eller velat ta itu med.

Mellan berättelserna återkommer korta textstycken med röster från anonyma personer som uttalar sig i olika ämnen.

Ekonomen Noemi Förster tar upp ett ämne som är högaktuellt, nämligen donation, rätten för varje individ att få vetskap om sitt ursprung. I Sverige tillåter man både sperma- och äggdonation, det är bra. Men man ser samtidigt till så att det i många fall inte finns några möjligheter att verkligen få barn. De som redan har ett gemensamt barn, kvinnan som hunnit bli för "gammal" ur samhällets perspektiv (inte fertilitetsmässigt), eller de som redan använt sina sex försök utan resultat. De har inte mycket att hoppas på. Då återstår utlandet där man blir hänvisad till anonym donator.

En annan bra berättelse är ensamstående adoptivmamman, journalisten och författaren Carmilla Floyds. Att vara ensamstående med barnlängtan verkar inte vara tillåtet. Man får följa hennes väg genom förberedande familjecirklar, adoptionsutredningar och fram till föräldraskap.
Utdrag ur texten, Carmillas samtal med en handläggare på adoptionsorganisationen:
-Du vet att du måste ta ett barn som det är nåt fel på? frågar hon.
Jag har redan fått många broschyrer och brev om "barn med speciella behov" från den här organisationen.
- Hur menar du då? Frågar jag, fast jag förstår precis.
-Tja, det kan vara gomspalt, klumpfot, puckelrygg, Hepatit B, rabblar kvinnan iskallt. Jag undrar varför de uttrycker sig så brutalt? Är det en strategi, en skrämseltaktik?

Sture Nordhs berättelse är också värd att nämnas kanske till en del på grund av att den är skriven av en man. Mäns berättelser ur ett barnlöshetsperspektiv är förhållandevis sällsynta. Han skriver nyktert men ändå känsligt om sin och hustrun Gudruns väg fram till att bli föräldrar. Och avslutar med en del uttalande om hur debatten i samhället ser ut då det gäller barnlöshet. Debatten är förvillande lik den som fördes för drygt tjugo år sedan. Fertilitetsbehandlingar är det första landstingen sparar in på när resurserna tryter. Sture Nordh är ordförande för TCO.

Författaren, översättaren och frilansjournalisten Åsa Moberg avslutar boken. "Fördelar med att inte ha barn" heter hennes kapitel. Då man aktivt kämpar med att försöka bli förälder vet jag av egen erfarenhet att det kan vara skrämmande att höra talas om de som faktiskt inte lyckades, om de som förblev barnlösa. Men Åsa Mobergs berättelse kan nog ge mer tröst än ångest för den som känner att tiden håller på att rinna ut.

Medverkande i boken är Carmilla Floyd, Noemi Förster, Anna Mannheimer, Åsa Moberg, Sture Nordh, Marie-Jeanette Löfgren, Patrik Löfgren, Rickard Olsson, Bodil Sjöström, Linda Skugge, Kristina Thulin och Jenny Östergren

Ingela Johansson Rosander
villhabarn.com