Brev till redaktionen från en av våra läsare

Hej Ingela
Först och främst vill jag tacka Dig allra hjärtligast för villhabarn.com! Den betyder verkligen mycket för oss ofrivilligt barnlösa. Just internet är ett perfekt forum för våra problem. Man kan vara anonym om man vill eller framträda med namn om man är redo för det.

Jag har haft glädjen att se Dig på både SVT och TV 4 i höst.
Det är toppen att våra problem kommer upp till ytan och inte betraktas som något hemligt och konstigt.

Dock är jag kritisk till dina uttalanden om psykologins betydelse för barnlöshetsbehandlingar. Jag kan inte med säkerhet säga att den mentala biten är obetydlig men det finns heller inga som helst bevis för att den är avgörande.

Jag och min man är oförklarligt barnlösa sedan tre år tillbaka och har genomgått ett antal behandlingar. När jag berättar för människor i vår omgivning om vår barnlöshet får jag alltid kommentarer i stil med: Slappna av, spänn dig inte så mycket, åk på semester så ordnar det sig, osv. Om slappna av-teorierna stämmer befinner vi oss alltså i en Moment 22 situation. Vi blir inte med barn eftersom vi inte kan slappna av och vi kan inte slappna av eftersom vi inte blir med barn.

Hur många blir inte gravida när det är krig och svält? Hur många blir inte gravida efter en våldtäkt? Hur mår de psykiskt? Det känns som om du som är proffs på allt det här bekräftar för omgivningen att de ska uppmana mig att slappna av.

Jag vet att du starkt förespråkar adoption. Av olika anledningar är vi alls inte där än, jag och min man.

Jag vill dock återigen tacka dig för en jättebra nättidning!
Hälsningar från H

Svart till H

Det är möjligt att det under de få minuterna i TV kunde uppfattas som om jag anser att utebliven graviditet har psykologiska orsaker. Det anser jag inte. Det jag försökte säga var att det är psykiskt påfrestande att inte kunna få barn. Och att frågor som har med psykologi att göra är något som vi på villhabarn.com tycker är viktigt.

Därför har vi skrivit en hel del om just detta. En rubrik är till exempel:
Är det större chans att bli gravid om man mår bra?
Forskarna har inget entydigt svar. Det är så många faktorer som samverkar för att det ska bli barn. Därför är det svårt att ta reda på om det är psykologiska faktorer som orsakar barnlöshet just i ett enskilt fall. Dessutom är alla tänkbara faktorer inte tillräckligt kartlagda och det handlar mest om statistiska samband i dagsläget.

I en annan artikel svarar docent Anders Möller på samma fråga.
-Det är jättesvårt att säga. En IVF-behandling är en jobbig procedur, det är bara att inse, och man kan inte förvänta sig att man ska gå omkring och må bra. Idag då alla är så upptagna kan det däremot vara viktigt att frigöra tid och att försöka styra så att det inte är världens elände på jobbet samtidigt med behandlingen. Man kan göra saker man gillar för att skingra sina tankar, dessutom behöver man kunskap, både muntlig och skriftlig.

Att få kunskap om att det inte är konstigt att man blir ledsen, desperat, arg, att inse att det är många som reagerar på samma sätt kan vara befriande.
Under alla de år som jag försökte bli med barn hade jag ingen insikt i hur jag egentligen mådde. Jag arbetade mig envist och nitiskt framåt med siktet hela tiden inställt på att försöka bli med barn. Jag mådde uruselt men jag hade absolut inte tid att släppa fram de känslorna. Jag var kapabel och alert. Att säcka ihop och hamna i kris var en omöjlighet, hur skulle jag då bli med barn?
Omgivningen uppmanade även mig att slappna av. Sluta att tänka på det. En Moment 22 situation precis som du beskriver.

Så här efteråt inser jag att jag under nästan sju års tid var extremt stressad. Och så är det sannolikt för många av er som just nu kämpar för att lyckas bli föräldrar. Just därför tycker jag att psykologi är viktigt. Det är möjligt att detta inte bidrar till att ni blir med barn men det kan förhoppningsvis lindra när
det känns som mörkast.

I TV- inslaget berättade jag i och för sig om hur vi efter sju IVF-försök adopterade och att jag sedan blev gravid på den åttonde behandlingen. Jag beskrev hur odramatiskt vårt åttonde försök kändes eftersom jag då redan var lycklig mamma och att vi befann oss i en helt annan situation än tidigare.

Min historia bekräftar ju teorin att bara man lugnar ner sig så blir man med barn. Jag vet inte om min sinnesstämning bidrog till att jag blev gravid, det jag däremot vet är att det är historier liknande vår som berättas och som man kommer ihåg. Berättelserna där det inte blev några barn hör man inte lika ofta talas om. Kanske skulle jag tydligare ha förklarat detta i TV-inslaget.
Att jag förespråkar adoption handlar till viss del också om psykologi. Jag tror nämligen att om man tidigt tittar närmare på andra alternativ som adoption så gör det livet lite lättare. Min erfarenhet är att det kan vara skönt att få fokusera på något annat än sin egen kropp. Jag tror att det kan bidra till att man kan må psykiskt bättre. Inte för att man på så sätt ska öka chansen att bli gravid utan att man inser att det kanske finns andra vägar till att bli föräldrar.

Om man tar kontakt med en adoptionsorganisation och tar reda på mycket fakta om adoption så behöver det inte betyda att man bestämt sig för att adoptera. Man kanske tvärtom bestämmer sig för att inte adoptera. Det är bättre att ta ett beslut att avstå från något då man vet en del om vad det är man väljer bort. Men det kan ju också vara så att man upptäcker att adoption är något som verkligen skulle passa en.

Om man tidigt bildat sig en uppfattning om hur en adoption går till och vad det innebär så går det kanske både smidigare och fortare den dag det eventuellt blir aktuellt.
Jag tillhör dem som tycker att man kan ägna sig åt adoptionsplaner samtidigt som man försöker bli med barn på medicinsk väg. Har man däremot kommit långt i adoptionsprocessen så är det självklart förkastligt att ägna sig åt provrörsbefruktning samtidigt.

Sammanfattningsvis:
* Att inte kunna få barn innebär ofta att man mår psykiskt dåligt. Då är det skönt att läsa och känna igen sig i det som handlar om känslor och psykologi.
* Bekanta er tidigt med adoption. Det kan vara ett alternativ för er. Låt inte tiden rinna iväg så att ni blir för gamla för att adoptera