Nora och hennes sambo Hans har varit ett par i elva år. Dom har tillsammans gått igenom en mängd fertilitetsbehandlingar utan att lyckas med att få barn. Anledningen till problemen ligger hos Nora, kvaliteten på hennes ägg är inte tillräckligt bra. Dom har gjort insemineringar, IVF-behandlingar och till sist återstod det att försöka få barn genom äggdonation i Finland.

Men både Nora och hennes sambo mådde vid det här laget så pass dåligt att dom inte orkade fortsätta med fler behandlingar. Noras man sa att han ville skjuta upp äggdonationen på obestämd tid, dom tackade nej till tiden dom hade på kliniken. Nora är fyrtiofyra och Hans är trettioåtta år.

För två månader sedan berättade plötsligt Hans att han ville bryta upp. Han hade träffat en ny kvinna. Han säger att han älskar henne och att känslorna för Nora inte har funnits där på ett tag.

Hans säger också att barnlösheten inte har med hans beslut att göra. Han har inga känslor mer för Nora och att barnlösheten är något hon själv måste komma vidare med och acceptera. Han kan inte fortsätta att leva med någon enbart för att han tycker synd om henne.

Detta har självklart drabbat Nora mycket hårt. Att bli lämnad av sin partner är en svår situation i sig och att dessutom veta att svårigheterna med att få barn i och med separationen gör det ännu tyngre.

Det har varit svårt på flera olika plan säger Nora. I botten fertilitetsproblemet med behandlingar som misslyckats och även för min del att det varit mitt "fel". Det har varit på grund av mina dåliga ägg som vi inte fick några barn. Sexlivet påverkades. Det har varit tufft för oss båda. Detta är en kris som vi levt med under lång tid.

Att sen bli lämnad, att stå inför faktum att ens partner inte längre vill leva med en, det är fruktansvärt med allt vad det innebär. Övergivenhetskänslor, chock, rädsla, ilska, svartsjuka. Och dessutom att den som man trodde att man skulle dela sitt liv med en plötsligt är ens ovän. Min sambo är mitt upp i allt detta elak som om han måste vara arg på mig för att rättfärdiga att han brutit upp. Även om han inte vill leva med mig så måste han väl förstå att jag mår väldigt dåligt?

Men jag tror faktiskt inte att Hans själv har kontroll över sin situation säger Nora. Kvinnan han träffat på en Ålandsbåt är själv nyskild och har fyra barn mellan tre och elva år. Hon har det tufft ekonomiskt och pappan till barnen är arg och hotfull. Dessutom har hon steriliserat sig och det innebär att Hans sannolikt inte kommer att bli pappa i detta förhållande heller. Hela situationen låter helt desperat säger Nora, som om han har handlat i panik.

Nu vill han att allt ska gå mycket snabbt. Sälja huset genast, dela upp våra saker. Vi har träffats två gånger under den här tiden. Första gången grät jag nästan hela tiden, till sist reste han sig upp och gick, han orkade inte med det.

Jag hade ett samtal med en familjeterapeut som ansåg att jag helt enkelt skulle gå vidare utan min sambo, inse fakta att han ville skiljas. Terapeuten hade ingen förståelse för det här med barnlösheten, vilka problem vi gått igenom tillsammans och min situation nu.

Vad ska jag göra? Bearbeta skilsmässan, bli stark och redo att gå vidare. Hitta en ny man? En man som vill ha barn och som dessutom är beredd att göra detta med hjälp av äggdonation! Min ålder talar ju också emot att jag skulle lyckas med att bli mamma, men det är klart med äggdonation är det väl kanske möjligt?

Läs även psykologen och familjeterapeuten Ingegerd Wirtbergs svar på Noras brev.

(augusti 2004)